YTTRANDEFRIHET. I en paneldebatt på torsdagskvällen anordnad av FN-förbundet och Uppsala universitet på temat ”Förbud mot våldsbejakande grupper?” hånade judarna Jan Scherman och Anne Ramberg Nordiska motståndsrörelsen.

På torsdagskvällen anordnade FN-förbundet, Utrikespolitiska föreningen och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet en paneldebatt med ämnet ”Förbud mot våldsbejakande grupper?” som Nordfront bevakade. Moderator för debatten var Anne Ramberg, generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund, och debattörer var Jan Scherman, journalist och tidigare TV-chef, Anna Jonsson Cornell, professor i komparativ konstitutionell rätt, Mona Strindberg, biträdande jurist vid Prio Advokatbyrå, och Abdulla Ahmad Miri, ekonom, samhällsdebattör och kolumnist i Metro.

Brusewitzsalen var välfylld när Anne Ramberg inledde debatten. Redan efter några minuters diskussion stod det klart att den enda ”våldsbejakande grupp” som avsågs var Nordiska motståndsrörelsen. Jan Scherman talade i sitt första inlägg om att han principiellt inte trodde på förbud som lösning, men att polisen måste få rätt att agera mycket snabbare, faktiskt redan innan något brott har begåtts:

— Om nazisterna vill ställa upp ett bokbord utanför RFSL:s lokal eller vill demonstrera utanför Göteborgs synagoga så ska polisen kunna agera och stoppa det i förväg.

Scherman ansåg vidare att Nordiska motståndsrörelsens närvaro i Almedalen i somras överskred alla anständiga gränser:

— Om jag funderar ifall jag alls ska åka till Almedalen för att jag inte vill ha NMR bakom mig, när Helle Klein måste ha personskydd på grund av att hon är rädd för nazister, då har de blivit ett hot mot samhället.

Därefter handlade hela debatten om Motståndsrörelsen. De båda rasfrämlingarna Abdulla Ahmad Miri och Mona Strindberg var båda positiva till ett förbud mot Motståndsrörelsen, men nämnde inte några andra ”grupper” som lagstiftningen skulle rikta sig mot. Anna Jonsson Cornell talade om att Sverige behöver ett ”konstitutionellt självförsvar” där hon ansåg att ett förbud mot rasistiska organisationer kunde behövas. Men däremot ville hon inte ha något förbud mot våldsbejakande organisationer, något som framstod som märkligt med tanke på debattens tema.

Anna Jonsson Cornell och Abdulla Ahmad Miri

 

Mona Strindberg och Jan Scherman

Både Strindberg och Jonsson Cornell tyckte att det är dags att Sverige agerar enligt den kritik som FN:s kommitté mot rasdiskriminering riktade mot landet i maj, där man upprepade kravet att rasistiska organisationer måste förbjudas. Jonsson Cornell ansåg att Sverige borde följa Finlands exempel:

— I Finland har polisen samlat dokument och domar på hög tills de fick tillräckligt underlag för att få igenom ett förbud mot Nordiska motståndsrörelsen. Jag tror att den svenska polisen har börjat det arbetet nu, jag tycker att de har ändrat strategi mot NMR den senaste tiden.

Scherman tog upp att ett förbud skulle kunna starta en lagstiftningskarusell – man förbjuder en grupp, som sedan är påhittiga och dyker upp i ny form som man sedan igen måste lagstifta emot. Jonsson Cornell höll med:

— På 1920-talet försökte man stoppa nazisterna i Tyskland med förbud och inskränkningar, men det lyckades inte, det gav dem bara en arena att synas mer.

— Dessutom, sa Scherman, har vi i Sveriges riksdag ett parti som i sitt program går emot alla människors lika värde. En femtedel av svenskarna röstade på dem i valet. Skulle vi då förbjuda dem?

Scherman framlade möjligheten att problemet med rasistiska grupper skulle kunna lösa på annat sätt, utan förbud:

— Nordiska motståndsrörelsen ställde upp i valet i år till riksdagen och i tre kommuner. Valet blev ett förnedrande misslyckande och det kan bli en knäck för dem. Demokratin segrade.

Publiken ställer panelen mot väggen
Efter en stunds paneldebatt fick publiken möjlighet att ställa frågor till deltagarna. En person undrade då:

— Varför handlar debatten bara om NMR, det finns ju flera andra tydligt våldsbejakande grupper exempelvis på vänsterkanten och bland islamister? Ska de också förbjudas?

Ingen i panelen var intresserad av att ta upp den diskussionen. Istället började flera av debattörerna att skruva på sig obekvämt när en motståndsman i publiken begärde ordet:

— Om man förbjuder åsikter så stryper man väl det demokratiska samtalet mellan människor?

Scherman svarade genom att håna motståndsmannen och frågade om denne suttit och sovit när Scherman tidigare förklarat att det inte är åsikterna man vill förbjuda utan rasistiska handlingar som hets och våld. Motståndsmannen lät sig inte provoceras utan begärde ordet igen:

— Ni talade tidigare om Sydafrika och ANC här. Menar ni att det var okej när ANC använde våld och terror i kampen mot styret i Sydafrika? Är terrorism okej om det sker i demokratins namn?

— Ja, svarade Scherman, ANC gjorde rätt i att använda våld för att göra motstånd mot regimen.

Svaret innebär alltså att Sverige kan stödja grupper som uppmanar till våld om våldet riktas mot människor som vi inte tycker om, samtidigt som vi förbjuder grupper som uttrycker kritik mot regimen eller mot överprivilegierade minoriteter på hemmaplan.

En annan motståndsman begärde nu ordet:

— Hur kan ni anordna en debatt som bara handlar om Nordiska motståndsrörelsen utan att bjuda in någon representant därifrån för att kunna svara? Hur kan ni kalla det demokratiskt?

På detta svarade både Ramberg och Scherman med en samfälld föraktfull fnysning, och Ramberg slog fast:

— Om en representant från NMR skulle sitta med här skulle jag aldrig ha tackat ja till att delta. Och det kan jag säga att det gäller för alla de andra paneldeltagarna också. Vi kan inte diskutera med avskyvärda nazister!

Ytterligare en motståndsman hade en fråga till panelen:

— Är inte hela debatten om förbud uppochnedvänd? Om nu en femtedel av befolkningen väljer att rösta på ett parti som ni kallar rasistiskt och om Nordiska motståndsrörelsen växer så mycket som ni har sagt, borde man inte diskutera varför det är så? Vad är det som har förändrats i vårt samhälle de senaste tio-femton åren som gör att människor gör det här ställningstagandet? Men då svarar samhället reflexmässigt med att kräva förbud. Vi har redan förbud mot exempelvis prostitution och narkotika, men det har väl inte löst problemen?

Anne Ramberg svarade svepande på detta med att vi måste bli bättre på att möta människors rädsla för förändringar med kunskap och upplysning.

Scherman hängig efter debatten

När debatten avslutats var både Scherman och Ramberg uppenbart mycket stressade. Ramberg rafsade ihop sina saker och såg ut som att hon skulle börja gråta när hon försökte undkomma åhörare som ville komma fram och tacka. Scherman tog upp sin mobil och ville fotografera Nordfronts utsände reporter och ville inte svara på några frågor.

Ramberg efter debatten

Det sionistkontrollerade etablissemanget fortsätter sin hatiska hetsjakt på Sveriges enda opposition Nordiska motståndsrörelsen, men de gör det inte oemotsagda och varje övergrepp dokumenteras för framtiden.

Källor:
Förbud mot våldsbejakande grupper? – Oktober 4
Självkritiskt Sverige granskades av FN


  • Publicerad:
    2018-10-05 12:10