PROFETSIA • Initialt beskrivs Israels krigshandlingar med rätta hota göra landet till ”paria”. Gradvis förflyttas fokus och anklagelser över till USA:s ”revolutionäre president” beskylld för pågående uppförande av en världsordning utan plats för den judiska staten.

I en aktuell artikel för The Spectator varnar den judiske journalisten Yossi Melman till att börja med för att Israels krigshandlingar nu är i färd med att skada landets anseende på ett nytt och genuint hotande sätt.

Den jämförelse, som enligt författaren ofta görs mellan mellan Gaza och Västbanken å ena sidan och Sydafrika under apartheid å den andra har, menar han, så länge den handlat om raslig diskriminering, inte i grunden kunnat skada bilden av judarna som ett utsatt folk med självklar rätt till en särställning.

Det hotande, som enligt Melman nu håller på att hända med denna jämförelse, är att den i ökande utsträckning handlar om de omständigheter, till stor del i form av sanktioner, som på tidigt 90-tal ledde fram till ett maktskifte i Sydafrika.

Efter år av pliktskyldiga, motvilliga och föga trovärdiga varningar om åtgärder från länder med förmåga att sanktionera den judiska staten, framstår Kanadas, Storbritanniens och Frankrikes hot i veckan om sanktioner, i det fall massmorden på Gaza:s palestinier inte upphör och humanitär hjälp släpps in – för Spectators skribent som allvarligt menade. Och Storbritannien har, påminns vi om, för övrigt redan agerat genom att frysa sina pågående handelsförhandlingar med Israel.

Men det mest påtagliga tecknet på förändring kommer enligt Melman från USA:s president Donald Trump. Enligt uppgifter från Washington Post hotar hans administration att ”överge” Israel om ingen förändring sker. Och detta trots officiella dementier.

Läsaren uppmärksammas på det antagna faktum att Trump på sistone lagt merparten av sin tid och energi på att få till stånd ”ekonomiska superavtal” med arabstater som Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten – kontrakt påstått värda sammanlagt omkring 1 biljon dollar. Dessa avtal visar enligt Melman med all önskvärd tydlighet att Trump nu har övergivit alla ambitioner om att bedriva ”traditionell diplomati” för att istället helt hänge sig åt ren ”kommersiell” sådan.

Och den som vandrar den vägen, får vi veta, ratar inte en ”krisregions” hypotetiska handelspartners, så länge där bedöms kunna finnas ”ekonomiska möjligheter”. Ja, han drar sig inte ens för att förhandla med tidigare bittra fiender – som Trump nu med Syriens president Al-Sharaa.

Revolutionären Trump

Det Trump enligt Melman nu i själva verket ägnar sig åt, är att betrakta som ren och skär omstörtande revolutionär verksamhet syftande till skapandet av en helt ny världsordning – en utan plats för den judiska staten.

Trumps administration överger därmed efterkrigstidens diplomatiska och säkerhetspolitiska modeller. Han avvisar föregångarnas militära interventioner till förmån för en affärsbaserad stormaktsdoktrin. Det här handlar inte om någon liten justering – det är en revolution med långtgående konsekvenser.

För minns att Al-Sharaa tidigare, i sin egenskap ledare för en jihadistgrupp, hölls fängslad av USA. Om Hamasledaren Yahya Sinwar hade levt, hävdar skribenten, hade Trump sannolikt inte ens dragit sig för att träffa honom.

Men den amerikanske presidentens näsa för ekonomisk potential i krisdrabbade regioner gör honom enligt Melman otålig. Ser han att partnern drar benen efter sig, ja då vänder han honom ryggen – som i fallet med Ukrainas president Zelenskyj.

Judehats-tsunamin finner sin väg

Och det är nu denna Trumps otålighet – och inte som för några minuter sedan Netanyahus eget agerande – som enligt författaren förklarar Israels påstådda isolering:

Samma frustration visar sig mot Netanyahu, som Trump anser vara envis och dogmatisk. Signalen är tydlig: vill Netanyahu inte delta i den nya ordning som byggs i Mellanöstern, så får han stå ensam.

Och Netanyahu, som ”alltid gjort anspråk på att begripa sig på ekonomi”, tvingas nu ”fly från en kommersiell möjlighet” och drar därmed in Israel i ”en isolering som påminner om apartheid-Sydafrikas”.

Den vänsterliberale judiske journalisten ser avslutningsvis en fruktansvärd tsunami slå mot den judiska statens kust:

Israel, tidigare regionens starkaste säkerhetsmakt, är på väg att bli en marginaliserad aktör i Trumps värld. Den tidigare premiärministern Ehud Barak varnade en gång för en "diplomatisk tsunami" som väntade ett messianskt Israel. I detta nu slår vågorna mot Israels kust.