INRIKES. Svenska journalister hävdar ofta att det är de som är beskyddarna av svensk yttrandefrihet och demokrati. Yttrandefrihet och demokrati är komplicerade begrepp, ofta kan det betyda helt olika beroende på vem som tolkar orden. Att prata om demokrati och yttrandefrihet gör svenska journalister ofta, men hur agerar de när de säger sig skydda yttrandefriheten och demokratin?
För att undvika våld i kampen om den demokratiska makten har man kommit överens om att fördöma våld och istället använda sig av öppen debatt mellan de olika parterna. Fri informationsspridning ska säkerställa att väljarna gör ett så rationellt val som möjligt vid valurnorna.
Medierna och journalisterna spelar en stor roll i att sprida de olika budskapen till landets alla invånare. I tidningar skriver journalisterna att de fördömer våldsdåd mot politiker och framställer det som ett hot mot demokratin och stora delar av befolkningen litar på att media är ärliga.
Nationalsocialister har en helt annan verklighetsbild när det kommer till media. En verklighetsbild som allt fler i den svenska befolkningen delar. Detta beror på den judiska medians lögner och hyckleri.
Den judiska median har inga problem med att arbeta med våldsvänstern
Judisk media har inga problem att samarbeta med organisationer och individer som är öppna med att de anser att politiskt våld är en acceptabel metod att använda mot sina meningsmotståndare.
Niklas Svensson på Expressen försökte göra ett reportage där de granskade AFA. Han kom fram till att personer inne på hans redaktion hade sympatier med AFA och hade varit med på olika aktioner med AFA. Det känsliga innehållet gjorde att reportaget stoppades. Niklas Svensson sa att det var den värsta överkörningen han någonsin varit med om under sin journalistiska karriär. Vetskapen om att det fanns individer som sympatiserade och deltog i aktioner med en organisation som AFA som öppet förespråkar våld har dock inte stoppat Niklas Svensson från att fortsätta sitt arbete på Expressen.
Janne Josefsson berättar om journalisternas inställning när han granskade Revolutionära Fronten:
Jag fick reaktioner som ”Varför det? De gör ju någonting bra”. Reaktionerna inom SVT var nästan som när jag gjorde ett reportage om Vänsterpartiets mörka historia 2002. Då fick jag reaktioner inifrån redaktionen: ”Men varför gör du det här om vårt parti, Janne?”
Expressen skulle med hjälp av Researchgruppen år 2013 hänga ut folk som skrev kommentarer på nätet. Researchgruppen består av individer som själva varit dömda flera gånger för våldsbrott. De har varit medlemmar i AFA och deltagit på AFA:s olika aktioner. Den judiska mediepersonligheten Robert Aschberg var då styrelseordförande för Researchgruppen. Aschberg ville sedan införa ett system där ”näthatare” skulle förbjudas att få använda internet. När Researchgruppens register senare blev hackat visade kundregistret att flera journalister var kunder.
Stora Journalistpriset delas ut av Bonnierkoncernen och den judiska familjen Bonnier som äger Expressen. Dessa nominerade Researchgruppen tillsammans med sina egna journalister David Baas och Christian Holmén till det ”Stora Journalistpriset”.
Expressen och Researchgruppen.
De vann dock inte Stora Journalistpriset, men de vann guldspaden av Föreningen Grävande Journalister.
Den våldsbrottsdömde Martin Fredriksson från Researchgruppen skulle senare avslöja att han under sin tid inom AFA samarbetat med SÄPO.
Även alternativa nättidningar som Nyheter Idag, som drivs av juden Chang Frick, har samarbetat med Mathias Wåg som arbetar för Researchgruppen och har bakgrund inom AFA.
En journalist försökte år 2016 få medlemmar från Motståndsrörelsens portade ifrån deras kampsportsklubb, vid efterforskning så visade han sig vara en syndikalist.
Mikael Feldbaum har varit chefredaktör för SSU:s medlemstidning, han har sedan gått vidare till fackföreningstidningar som är anslutna till LO. Han försöker i sin text förminska AFA:s handlingar, han påstår att de bara är ute efter nazister. Han är även tacksam mot AFA för att de ställer upp med våld, han ansåg nämligen inte att polisens våld mot de nationalsocialistiska motdemonstranterna i Kärrtorp var tillräcklig. Feldbaum arbetar idag på TCO:s medlemstidning och på Judisk Krönikas redaktionsråd.
När Vávra Suk deltog i en direktsändning i SVT och passade på att förlöjliga Henrik Arnstad exploderade DN:s Peter Wolodarski och började skälla ut den dåvarande ansvariga utgivaren Ulf Johansson för att ha släppt fram en person som Suk i direktsändning och låtit honom ens få möjligheten att uttala sig i direktsändning istället för att på sedvanligt manér intervjua honom och sedan ostört få klippa intervjun hur de vill.
De omfattande bevisen om svenska journalisters och mediebolags acceptans för politiska våldsverkare manifesterades ytterligare en gång strax innan julafton.
Hetsen börjar på de judiska tidningarna i Skåne
Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan gick ut och hetsade mot en småbarnspappa som är medlem i Nordiska motståndsrörelsen. Medlemmen har ett arbete som de inte anser att han ska ha på grund av sina privata åsikter och medlemskapet i Motståndsrörelsen.
Natten innan affischerade AFA på hans jobb om hans politiska åsikter och på morgonen publicerade de en artikel om honom på sin hemsida. Samtidigt samma morgon publicerade Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad sitt ”scoop”.
Detta gör att några frågor bör ställas: Samarbetar Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad med AFA med leta upp var deras politiska motståndare jobbar för att sedan hänga ut dem i sin tidning? Eller kopierar de rakt av AFA:s uthängning och går därmed i ledband med samma rörelser vars metoder de säger sig ta avstånd ifrån?
Den judiska median har många gånger beklagat sig över att medlemmar på sajter som Flashback har outat icke-offentliga personer innan de har blivit dömda för något.
I de pressetiska reglerna står följande att läsa.
15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
Tidningarna påstår att de följer de pressetiska reglerna för att framhäva sin opartiskhet. Detta är dock bara en falsk slöja då det blir uppenbart hur de arbetar för att komma runt det. Sydsvenskan skriver i sin artikel exakt var man kan hitta informationen.
Detta sedan affischer med nazistens foto, adress och kontaktuppgifter klistrats upp vid Kraftringens huvudkontor i Lund. Avsändare uppges vara vänsterextremistiska AFA, som också publicerat bilder på nazisten på sin hemsida.
Här berättar Sydsvenskans Olle Lönnaeus var uppgifterna kan hittas och när i princip hela det svenska folket är tillräckligt datakunniga för att få fram uppgifterna så kringgår man på det här viset de pressetiska reglerna. Man försöker med andra ord locka folk till en terrororganisations hemsida, en organisation som använder metoder man säger sig ta avstånd ifrån.
Medlemmen man hetsar mot är kampgruppschef Daniel Gerdås. Enligt företaget han jobbar på så sköter han sitt arbete oklanderligt, han är en person som inte är dömd för något till skillnad mot Expressens chefredaktör Thomas Mattson som är dömd för vapenbrott.
Daniel Gerdås.
Att uthängningen och påtryckningarna mot arbetsplatsen skulle ske precis innan julafton är självklart utstuderat. Man hoppades helt enkelt att Gerdås skulle avskedas från sitt arbete dagarna innan julafton och tvingas gå hem och meddela sin familj att de inte har någon stadig försörjning. Detta är på samma nivå som när Fabrikör Höglund bränner pengarna i eldstaden i den svenska filmen ”Den enfaldige mördaren”.
Lönnaeus har under en längre tid jagat personer som kallar en spade för spade och han har hetsat mot Motståndsrörelsen innan.
Olle Lönnaeus.
De judiska medieägarna är medvetna om att deras styrka ligger i folkets okunskap om hur mycket makt de egentligen har, därför attackerar journalisterna folk och organisationer som försöker upplysa folket. Det är faktiskt så att Bonnier själva visar upp deras medieägande, Motståndsrörelsen pekar rakryggat på vad Bonnier själva skriver, de får då utstå spott och spe från journalister, ändå står de pall. Andra mer ryggradslösa individer som Jimmie Åkesson slänger sina egna medlemmar under bussen för att ha påstått att Bonnierfamiljen har mycket makt och att det är ett problem.
Fastän att Anna Hagwall inte nämnde något om judar är det ändå så Jimmie Åkesson uppfattar Hagwalls kritik mot ett ensidigt familjeägande av media i Sverige. Att tro att Sverigedemokraterna på något sätt skulle utmana det nuvarande medieägandet är därför mycket löjeväckande.
Ett mer nyktert förhållningssätt till dagens journalistik borde vara att se dem för vad de verkligen är, anställda för att förmedla den judiska familjens Bonniers syn på världen. Denna världsbild är helt annorlunda från Motståndsrörelsens syn på världen vilket gör oss till fiender. Bonnier i sin tur använder sin makt för att få sina fiender sparkade och de går även hand i hand med vänsterextrema våldsverkare samtidigt som de säger sig arbeta för demokrati och yttrandefrihet. De är inget annat än lögnare och hycklare.
Erik Månsson arbetade som chefredaktör för Expressen tidigt 90-tal:
KÖR UT DEM! Så tycker svenska folket om invandrare och flyktingar
Men att säga hur det svenska folket tyckte på löpsedeln under 90-talet renderade i att han fick sparken från Expressen. Detta visar tydligt deras agendasättande journalistik, Peter Wolodarski själv har öppet sagt detta när han blev chefredaktör för DN.
Uthängningen av Daniel Gerdås och försöket att få honom sparkad ska därför ses i ljuset av att journalister och våldsförespråkande AFA:iter arbetar gemensamt med den förmögna judiska familjen Bonnier mot personer som arbetar för att upplysa folket om den judiska mediemakten i Sverige.
Hoppa till huvudinnehåll
