INSÄNDARE. Hanna skriver i denna insändare om julfirandets rötter och utveckling genom historien.

Insändare

Det här är en insändare. Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

De flesta har nog lärt sig att julen firas till minnet av Jesu födelse. Men ingen vet när han föddes, inte året, inte månaden och än mindre dagen. De tidiga kristna brydde sig knappast om födelsedagar då det viktiga inte var dagen man börjat jordelivet, utan dödsdagen, då människan lämnade jordelivet för det eviga andelivet. Att fira födelsedagar var snarare något hedniskt som kristendomen tog efter då kristendomen, som bekant, ville kunna spridas över större områden. Midvinter var en speciell tidpunkt för de hedniska folken i norra Europa. De levde mycket efter solen och årets gång, då solen var värdefull för odling och värme. Midvinter var årets mörkaste tid, men också då det vände mot ljusare tider. Därför kom Jesu födelse att firas kring denna tid.

Julen har sedan den tiden och än idag handlat om fest, med mycket mat och dryck. Vi vet mest om julens traditioner från 1800-talet, även fast de nog är mycket äldre än så. Det var långa förberedelser och eftersom det mesta tunga utomhusarbetet var avslutat fanns det viktigaste arbetet inomhus, därför var kvinnornas roll mycket viktig.

Ölet skulle bryggas, och det skulle ske i så god tid att det kunde provsmakas på Annadagen, den 9 december. Inga män fick komma i närheten av ölbryggningen då ölet kunde bli surt. Man lade ofta ett järnstycke i ölet för att skydda det mot troll och andra otyg, som gärna drack av ölet. På vissa ställen i Småland lade husmor i sin vigselring. Man kunde även röka insidan av tunnan med johannesört och svavel innan ölet hälldes på.

För att brygden skulle jäsa fanns många knep. Man skulle hurra och tjoa eller hoppa och tralla när jästen lades i karet, då skulle även gästerna som drack av det bli glada och trevliga. Om man sade något fult eller var otrevlig skulle även gästerna bli fula och otrevliga. Vattnet fick inte heller kallas för just “vatten”, för då blev det orent. Man fick istället använda täckord.

Uttrycket “att dricka jul” känner vi ända från vikingatid och medeltid. Första gången vi hör det är från en skaldedikt från slutet av 800-talet. Den handlar om den norske kungen Harald Hårfager som ligger ute på sjön för att överraska sina fiender.

Ute vill han jul dricka
om han ensam får råda
den högsträvande fursten,
och höja Frejs lek.

Brödbaket var också en viktig del. Många brödsorter skulle hinna bakas och formas till flätor och granna former. Att forma brödet kan mycket väl vara en avbildning av offer, som lever kvar från hedniska tider. Stugan skulle även hinna skuras noggrant från golv till tak och vävnader och andra dekorationer hängdes upp. På golvet lade man halm och granris och karlarna satte upp julkors och högg ved så det skulle räcka från julaftonens morgon till åtminstone annandagen. Det enda arbete som sedan var tillåtet under jul var att mata djuren. På julaftons morgon var det dags för julbadet. Husmodern skrubbade först barnen, sedan far, pigor, drängar och till sist fick husmor själv bada.

Allt detta överflöd skulle skapa nytt överflöd. Det var hednatidens tanke om offer som levde kvar. “Ät så får du äta, drick så får du dricka!” sade man, och ingen fick lämna huset hungrig. Gästfriheten och generositeten skulle ge samma sak tillbaka. Det var magin som styrde, och tanken om galten Särimner verkade inte vara långt borta.

Det var vanligt med olika sorters pyssel som dekorationer, halmbockar och halmgubbar, fåglar, stjärnor, änglar och hjärtan av papper, ljusstöpning i olika mönster och mycket mer gjorde man innan jul och dekorerade huset med. Man satte upp julkärven till fåglarna och hämtade granen. Julgranen som vi känner den är egentligen inte särskilt gammal. Träd har använts som dekorationer på många sätt förr, men en gran inomhus med ljus och dekorationer talas det först om på 1740-talet hos familjen Wrede-Sparre på Stora Lundby i Sörmland, och nästa gång omkring tio år senare på Björnö i Uppland. Spridningen har sedan skett sakta till olika platser vid olika tider, men den blev allmän före sekelskiftet 1900. Man dansade också långdans kring granen och genom gården, men den traditionen har sedan försvunnit hos de flesta. I Malmöundersökningen ser vi att av de tillfrågade var det 54% som dansade långdans i sin barndom, men endast 34% som gjorde det i de egna hemmen 1963.

Det finns så mycket att säga om julen, julklappar, tomten, väsen, musik, kristendom med mera, men tusen år av historia skulle inte få plats på ens tusen sidor.

Till sist, några egna tankar om julen:

Traditioner förändras alltid, dock är det synd att det idag går så snabbt att kasta bort flera hundra år av historia för att det skulle vara “gammalt och tråkigt”. Jag tycker julen är en så otroligt vacker högtid och några av mina starkaste minnen från barndomen. Det är en viktig del för att förstå oss nordbor, hur vi tänkte och hur vi levde. Det är något jag tänker föra vidare till mina barn och barnbarn.

/Hanna

  • Publicerad:
    2017-12-12 12:00