DEBATT. Karl Folkesson funderar i den här artikeln på hur vi kan skapa ett hållbart, och rent av nationalsocialistiskt skogsbruk. 

Genrebild. Foto: CC public domain.

Jag vill till att börja med understryka att jag inte är en expert på skogsbruk. Jag har heller inte så mycket erfarenhet i området. Däremot tycker jag i egenskap av nationalsocialist, att det är ett ämne som tål att funderas på.

Dagens skogsbruk – Kalhyggen
Den skogsbruksmetod som idag dominerar över hela Norden kallas trakthyggesbruk, och är det vi förknippar med kalhyggen. Principen är att alla träd planteras samtidigt och blir ungefär lika höga. Trädplanteringen blir således enskiktad, men kan ibland också bli tvåskiktad om man planterar träd i samma område vid ett senare tillfälle. På en del ställen ser man också till att plantera träd i raka, symmetriska rader.

Planteringsområdet genomgår fyra faser, och dessa är: föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och slutavverkningsfasen.

Föryngringsfasen är tiden då ett nytt trädbestånd ska etableras, vilket kan ske på många olika sätt. Exempelvis genom att man låter frön från den omkringliggande- eller den tidigare skogen gro i jorden. Alternativt att man manuellt sår frön eller sätter ner plantor.

Under ungskogsfasen, då träden är mellan 1,3 meter och 7 meter långa, röjer man bort en del träd med röjsåg. Detta för att koncentrera tillväxten till färre träd. Här anses virket vara så obetydligt att man i regel inte tar tillvara på det.

Därefter följer gallringsfasen, där man precis som innan gallrar bort en del av träden för att få de resterande att växa bättre. I detta stadiet brukar man ta tillvara på det nedhuggna virket.

Slutligen genomförs slutavverkningsfasen, då man använder skogsmaskiner för att skövla ner hela trädplantagen. Avverkningen innebär slutet på cykeln inom trakthyggesbruket, men den resulterar också i mer eller mindre enorma kalhyggen. En effekt av skogsbruket som med rätta kritiseras av många.

Avkastning och granbarkborrar
Trakthyggesbruket har varit den dominerande metoden sedan 1950-talet, då skogsbruket allt mer började mekaniseras. Det är också den metod där skogsbolagen har störst möjlighet att snabbt få ekonomisk avkastning på skogen. Valet att använda trakthyggesbruket är i de flesta fall en ekonomisk fråga.

Idag motiveras metoden ofta av dess förespråkare med att skydda skogen från granbarkborren. Faktum är dock att problemen med granbarkborren har uppstått på grund av trakthyggesbruket.

Granbarkborren är i grunden ett nyttodjur som är en viktig del i ekosystemet. Insekten lämnar efter sig död ved, vilket är viktigt för andra insekter, svampar, mossor, lavar och fåglar. I en naturlig skog, där död ved inte plockas bort gynnas också hackspettar, skalbaggar och andra djur som äter granbarkborren. På så vis skapas en naturlig balans.

I en planterad skog där granarna står packade som sillar och döda träd omgående fasas undan, kommer granbarkborren kunna frodas på det vis som den har gjort idag. Den omdebatterade insekten trivs också bra i kalhyggen där den känner doften av stubbar, där den kan para sig och enkelt kan övervintra.

Kalhygge i Finland. Foto: Tero Laakso, (CC BY-SA 2.0).

Effekter av modernt skogsbruk
När skogsmaskinerna slutligen bullrar in bland träden och skövlar hela området skadas och dödas såväl växter, djur och svampar. Markväxter blir överkörda, fåglar och insekter förlorar sina boplatser när träden försvinner, många arter förlorar tillgång till föda, och så vidare. Efter slutavverkningen ligger hela markerna ödelagda, med få spår av liv kvar.

92 procent av all skog i Sverige har huggits ner sedan trakthyggesbruket blev populärt. Våra skogar har bytts ut mot artfattiga trädplantager, där samma trädtyper planteras i symmetriska rader. Därför har också andelen urskog och naturskog i landet blivit ytterst liten.

Det har som ni säkert förstår fått förödande konsekvenser.

Forskaren och professorn Jerry Franklin skrev redan 1993 att det finns över 5 miljoner olika arter av djur, växter, bakterier, svampar och annat, som lever i naturskogar. Den absoluta majoriteten av dessa drabbas hårt av avverkningarna.

Det moderna skogsbruket har sett till att 14 av 15 skogliga naturtyper i Sverige inte har gynnsam bevarandestatus längre. 64 procent av trädbestånden i landet är yngre än 62 år, här pratar vi alltså om träd som kan bli flera hundra år gamla.

Trakthyggesbruket kräver dessutom omfattande markberedning av stora skogsmaskiner. Med plogliknande verktyg vänder maskiner upp och ner på marken i syfte att skapa bättre tillväxt, enligt skogsbolagen.

Man tar död på mykorrhiza-svampar, svampmycelier, mossor och annat som utvecklats i tusentals år, som alla är viktiga komponenter i skogens underskikt. Även djur som maskar, ödlor och insekter som övervintrar under marken hamnar ovan jord och fryser ihjäl.

Markberedningen frigör också markbundna metaller som hamnar i grundvattnet och vattendrag. Enligt föreningen Skydda Skogen kommer 60 procent av metylkvicksilver-föroreningar i sjöar och vattendrag från skogsbruket.

En stor del av landets våtmarker drabbas också av det moderna skogsbruket. Många växter och djur är beroende av våtmarkerna, men skogsbolagen väljer ofta att tömma våtmarkerna på vatten för att kunna plantera mer produktionsträd även där. De senaste hundra åren har en fjärdedel av landets våtmarker torrlagts genom avdikning från skogsbolagen.

Kort och gott resulterar trakthyggesbruket i en massiv naturförstörelse.

Värst drabbat av kalavverkningar är norra delarna av Sverige och Finland. Även Island förstås, som sedan många hundra år i princip har stått utan träd.

En följd av trakthyggesbruket är att nästan 2000 olika växt- och djurarter riskerar att dö ut. En av de många arter som hotas så pass att den har rödlistats är den tretåiga hackspetten.

Tretåig hackspett. Foto: Ron Knight, (CC BY-SA 2.0).

Hyggesfria metoder
Hur ska vi då göra för att förbättra det här? Jo, faktum är att det finns en del hållbara metoder som går att använda. Däribland det som brukar kallas hyggesfria metoder.

Hyggesfritt skogsbruk är i sig inte en specifik metod, utan ett samlingsnamn på flera metoder. Gemensamt för dessa brukar vara att marken kontinuerligt är bevuxen och att det finns en maximal nivå på hur mycket av skogsbeståndet som får avverkas med en gång. De som vill fördjupa sig i ämnet kan exempelvis läsa Skogsstyrelsens broschyr om hyggesfritt skogsbruk.

Begreppet hyggesfritt är dock inte klart definierat, och det pågår fortfarande debatt om vilka metoder som ska kunna kategoriseras som hyggesfritt eller inte. Vissa anser att alla metoder som inte resulterar i kalhyggen ska kunna kallas hyggesfritt, medan andra anser att endast blädning kan beskrivas som en hyggesfri metod.

Några av de metoder som traditionellt anses hyggesfria är blädningsbruk, naturkulturmetoden och Lübeckmetoden. Olika metoder passar beroende på hur skogen ser ut. Blädningsbruk fungerar exempelvis inte i tallskogar, där man istället kan använda luckhuggning och skärmställning.

Här kvarstår ett behov av en juridisk definition eller lista över vilka metoder som ska kategoriseras som hyggesfritt, för att förenkla framtida lagstiftning kopplat till detta.

Hyggesfritt skogsbruk bevarar den estetiska bilden och naturkänslan av att vistas i skogen. Istället för att mötas av en stor kal yta med omfattande markskador efter markberedare, kan man vandra genom en skog som är kontinuerligt bevuxen av träd. Miljön blir alltså vackrare och lämpar sig bättre för utomhusvistelse, något som uppskattas av de flesta, enligt flera studier.

Framförallt bidrar metoderna till att upprätthålla och utöka den biologiska mångfalden. Att skogen hålls bevuxen bidrar till fuktighet och jämnare temperaturer, vilket gynnar arter som föredrar skugga. Generellt sett är hyggesfria metoder skonsammare mot marksvampar, barklevande lavar, hänglavar, mossor, skogsfåglar, bärris och mycket annat, samtidigt som det gynnar renskötseln.

När skogen väl avverkas sker inte en sådan dramatisk förändring av miljön som trakthyggesbruket producerar. Skogsfåglarna har en kontinuerlig tillgång till boplatser och skydd, insekter kan festa loss på död ved, och maskarna i jorden kan tryggt berika jorden på näring utan att hotas av markberedare.

En omställning till hyggesfritt skogsbruk skulle naturligtvis innebära en del utmaningar. Det skulle till en början kanske bli svårt att uppnå den tilltänkta lönsamhet man velat ha. Jag har hört kritiker mena att det skulle störa markskiktet mer när all avverkning inte sker på samma gång, och skogsmaskiner måste åka in i skogen fler gånger.

Frågan är väl vad som gör mest skada. En ”småskalig” avverkning som sker något oftare, eller den massiva förstörelse som föranleds av trakthyggesbruket.

Trots utmaningar är det inte omöjligt att göra en omställning till ett hållbart skogsbruk. I exempelvis Tyskland är det hyggesfria skogsbruket normen, där ligger Norden efter.

Foto: CC public domain.

Här följer en kort genomgång av olika hyggesfria skogsbruksmetoder:

Blädningsbruk
I en skog där blädningsbruk används finns träd i alla storlekar. Metoden går ut på att man avverkar de grövsta träden en gång var femtonde till var tjugonde år. När tillräckligt många träd har uppnått storleken man vill ha avverkar man på nytt.

Under tiden växer nya träd upp i luckorna som bildas efter avverkningen. Skogen blir tätvuxen och mörk, vilket kräver skuggfördragande träd. I de norra delarna av riket innebär det gran och i söder kan det innebära bok. Skogen hålls alltid bevuxen av träd.

Naturkulturmetoden
Precis som vid blädningsbruk avverkas endast enskilda träd vid flera tillfällen. Skillnaden här är att man hugger ned de träd som man bedömer har ett högt ekonomiskt värde, men inte ser ut att kunna växa mycket mer. De träd som har potential att uppnå ett högre värde i framtiden sparas. En viktig del i metoden är att kunna förutspå vid vilket tillfälle varje enskilt träd eller en grupp av träd kan producera mest värde vid avverkning.

Naturkulturmetoden är i grunden en metod för att jaga så mycket avkastning som möjligt, vilket teoretiskt kan leda till att man avverkar ett helt kalhygge ändå. I praktiken leder det dock ofta till att marken blir kontinuerligt beskogad. Det förekommer heller ingen markberedning.

Lübeckmetoden
Skogsbruksmetoden härstammar precis som namnet antyder ifrån Lübeck i Tyskland, och brukar beskrivas som det ”naturnära kontinuitetsskogsbruket”. Man använder plockhuggning – det vill säga att man endast avverkar ett mindre antal av träden i beståndet – för att helt enkelt skapa luckor mellan de andra träden. Tanken är sedan att naturen ska fylla igen luckorna när nya träd växer upp och skapar ett bestånd med varierande trädstorlekar.

Man gör en individuell bedömning över de lokala förutsättningarna för att avverkningen och föryngringen av skogen ska bli så bra som möjligt. På sikt upprätthåller Lübeckmetoden den biologiska mångfalden mycket bra, och i många fall leder metoden till högre lönsamhet än trakthyggesbruk.

En utmanande omställning
Karin Fällman, hållbarhetschef på skogssällskapet, berättar i en intervju med tidningen Skogsvärden, om sin förenings syn på metoderna.

”För oss är skogsägarens mål alltid i fokus, och i vissa fall kan hyggesfria metoder vara ett sätt att nå de målen, i andra fall inte. När allt kommer omkring har man den skog man har – en del skogsägare kanske gärna vill ha ett hyggesfritt skogsbruk, men det är inte alltid det finns optimala förutsättningar och det kan i så fall ta lång tid att skapa de bestånd man ser framför sig”, säger Fällman till Skogsvärden.

Självklart kan man förstå att skogsägare vill kunna tjäna pengar på skogen. Man kan förstå att skogsägarna inte vill gå med ekonomiska förluster på att äga skog, åtminstone inte hela tiden. Däremot måste man också förstå att skogen och naturen inte är en aktie, som man kan göra vad man vill med för att tjäna pengar.

Det är vårt gemensamma ansvar att vårda naturen. Här har också skogsägarna och skogsbolagen ett ansvar i att se till att naturen tas om hand väl. Att skogsbruket inte hotar den biologiska mångfalden, och i den mån det är möjligt, att man bevarar det estetiskt vackra i naturen och den goda upplevelsen av att vistas i Nordens skogar.

Visst finns det faktorer som kan försvåra hyggesfritt skogsbruk. Det kan handla om vilken marktyp man har att göra med, eller hur skogen är skiktad för tillfället. Jag förstår också att det kan ta lång tid och mycket arbete, men på lång sikt måste vi ställa om så att en klar majoritet av Nordens skogar brukas med hyggesfria metoder.

Nordiska motståndsrörelsen berör ämnet skogsbruk i sitt partiprogram, Vår väg, under punkt nummer 6, Naturen.

Nordiska motståndsrörelsen kommer:

  • Upphöra med exploatering av nordiska skogar. Skogen liksom andra naturresurser ska i ett sunt samhälle inte användas som en outtömlig resurs där man bara har vinstmaximering som målsättning.

Jag är övertygad om att exploateringen av skogen rent naturligt kommer att minska i takt med att dagens materialistiska och individualistiska tankesätt byts ut mot de nationalsocialistiska tankarna om folkgemenskap och en biologisk världsåskådning. När vi lever i ett samhälle där vi förstår att människan är en del av naturen, och således också har en skyldighet att vårda den och behandla den med respekt.

Men jag är också övertygad om att det finns flertalet sakpolitiska åtgärder som skulle säkerställa ett hållbart skogsbruk.

Vi borde skärpa lagstiftningen, och upprätta en tydlig högsta-nivå på hur mycket påverkan skogsbruket ska få göra på naturen. Som tidigare nämnt kan man räkna in aspekter som såväl biologisk mångfald, som folkets upplevelse av naturbilden. Likaväl måste vi skärpa lagstiftningen om att föryngringen av skogen måste ske på ett så bra vis som möjligt, med framtiden i åtanke.

I framtiden ska en skogsägare inte kunna skövla hundratals hektar skog och ödelägga markerna på bekostnad av djur och växtliv – bara för att själv dra maximal ekonomisk vinning på det.

För att underlätta en omställning till ett mer hållbart skogsbruk borde staten premiera användande av de metoder som gynnar naturens bästa och den biologiska mångfalden. Trädplanteringar ska bytas ut mot riktig skog. Vilken skogsbruksmetod som bör användas för att uppnå det målet kan säkerligen variera från plats till plats.

Vi måste införa ett totalt förbud mot avverkning i urskogar, naturskogar och nyckelbiotoper. Förbud mot avdikning och plantering av främmande och invasiva arter, som exempelvis contortatall och sitkagran. Trakthyggesbruk kommer att undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

Förhoppningsvis kan vi med tiden återetablera skog även på delar av Island, som sedan skogen försvunnit har tampats med problem som jorderosion. Redan nu pågår projektet med att återplantera skog på ön.

Så, min inledande fråga är alltså besvarad. Med hårt arbete och långsiktigt planerande kan, och måste vi, skapa ett hållbart skogsbruk.

Genrebild. Foto: CC public domain.

  • Publicerad:
    2021-04-19 08:00