DEBATT. Jonas De Geer skriver om den nya TV4-serien ”Blattarna som byggde Sverige” och menar att en intressant programidé förlorades i illa dold mångkulturpropaganda.

I TV4:s nya programserie ”Blattarna som byggde Sverige” försöker Leif GW Persson jämföra efterkrigstiden till stor del vita arbetskraftsinvandring med dagens massinvandring från Mellanöstern och Afrika. Skärmbild: tv4play.se.

I måndags sändes första avsnittet av “Blattarna som byggde Sverige” på TV4, en dokumentärserie i tre delar av Leif GW Persson om den efterkrigstida arbetskraftsinvandringen, företrädesvis den från Italien, Jugoslavien och Grekland.

Ämnet i sig är visserligen intressant, och skulle ha förtjänat en seriös behandling, men i det första programmet görs inga intervjuer med gamla fabriksarbetare i Västerås eller Gislaved om deras liv i det nya landet. Inte minst hade det varit intressant att höra hur de ser på förändringen av det Sverige de kom till som unga och om livet som pensionärer här har blivit som de hade tänkt sig. Nej, det är bara kändisar och framgångsrika företagare som får vara med: Amelia Adamo, Alexandra Pascalidou, Teodor Kalifatides, Dragomir Mrsic, Salvatore Grimaldi.

Att göra ett program om arbetskraftsinvandringen under efterkrigstiden utan i princip en enda finne är märkligt i sig, men de kvalificerar sig kanske inte som “blattar”. Bisarrt nog är dock Lill Lindfors (ursprungligen finlandssvenska) med. I egenskap av 40-talist och kändis så är hon väl hedersblatte i sammanhanget. Det är inte så noga, hon är ju folkkär, det är på TV4.

Namnet på programmet är väl avsett att vara provokativt, men det blir faktiskt bara pinsamt. En del av de medverkande verkar också klart obekväma med både det och själva ansatsen. Celso Franzetti säger t ex att invandrarna inte byggde landet, men var med om att bygga det (fair enough), Filip Adamo säger med emfas att den tidens arbetskraftsinvandring var något helt annat än invandringen vi har i dag. Trots det är Leif GW Perssons och TV4:s syfte tydligt: i en tid när det inte längre går att mörka följderna av massinvandringen, som förnedringsrån och gruppvåldtäkter, och SD är största parti i opinionsmätningarna så behöver svensken erinras om hur nödvändig och bra invandringen har varit. Implikationen är på något konstigt sätt att dagens huvudsakligen muslimska massinvandring från Asien och Afrika är samma sak som dåtidens arbetskraftsinvandring av som regel skötsamma och hårt arbetande, kristna européer.

Det är givetvis inte jämförbart, vare sig kvalitativt eller kvantitativt.

Leif GW Persson är annars en intelligent man och säger för det mesta förnuftiga saker. Han har inte som vissa av sina ämneskollegor tagit till uppgift att direkt ljuga om sambandet mellan invandring och kriminalitet, men har å andra sidan inte talat nämnvärt om det heller. Vad har han att förlora? Han är ekonomiskt oberoende sedan länge, men hans mysigt avmätta teve-persona kan inte dölja ett starkt behov av att synas så ofta och så mycket som möjligt. Vad som har förmått honom att göra det här programmet är svårt att förstå. Det är väl sossen i honom. Resultatet är hursomhelst bara intetsägande, förutsägbart och dåligt.

Malou hade gjort det bättre.

Artikeln publicerades ursprungligen den 4 mars på jonasdeeger.se.


  • Publicerad:
    2020-03-08 15:03