KRÖNIKA. Artikelskribenten Petri Mikkonen anslöt sig nyligen till Nordiska motståndsrörelsen då han kände att något måste göras. Ännu fler kommer att välja sida, menar skribenten.

Det nya året började med händelser som milt sagt kan beskrivas som dystra. Våldtäkter och sexuella trakasserier främst i Tyskland, men också i Sverige – därtill en planerad ”taharrush gamea” i Finland, som polisen dock lyckades förhindra (även om ett antal hann bli sexuellt trakasserade). Därefter har rapporterna duggat tätt om våldtäkter, våldtäktsförsök och sexuella trakasserier – utförda av rasfrämlingar mot vita kvinnor. Nyligen kom det fram att sex arabiska män misshandlat och våldtagit en höggravid, 18-årig kvinna i Tyskland – en händelse som polisen försökte tysta, men som kommit fram i ljuset tack vare sociala medier. Många har vi säkert också läst om den algeriske mannen som misshandlade och våldtog en tyska, samtidigt som han ropade ”Inshallah”. En invandrare till fritidsledare i Vårboskolan i Arlöv försvarar rasfrämlingar som antastar skolflickor. Ja, det går knappt en dag utan att en vit kvinna blir våldtagen, och ofta samtidigt misshandlad, av en rasfrämling, som oftast (i princip alltid) har sitt ursprung i Mellanöstern eller Nordafrika.

Över 1000 "flyktingar" efterlystes efter massövergrepp, rån och våldtäkt i Köln. Händelsen kan sägas ha varit startskottet för en explosion av sexövergrepp mot vita kvinnor i hela Europa.

Över 1000 ”flyktingar” efterlystes efter massövergrepp, rån och våldtäkt i Köln. Händelsen kan sägas ha varit startskottet för en explosion av sexövergrepp mot vita kvinnor i hela Europa.

Detta har nationalister, inte minst nationalsocialister, förutspått och varnat för i åratal – bara för att bli avfärdade som foliehattar, lögnare eller helt enkelt ”rasister”. Ingen av oss vill att detta skall ske, men försöker man analysera situationen någorlunda historiskt objektivt, så kan det som inträffade i Köln (men som sagt även annorstädes) bli en katalysator som leder till ett paradigmskifte. Ett paradigmskifte som innebär att sunt förnuft åter får råda, att rasliga skillnader än en gång blir betraktade som faktiska realiteter, samt att ögon verkligen öppnas.

Detta i sig innebär givetvis inte att folk automatiskt blir nationalsocialister, varför vi måste öka tempot på våra aktiviteter. Och ni som ännu inte anslutit er till kampen, men sympatiserar med den Nordiska motståndsrörelsen: Det är nu eller aldrig som gäller. Man kan inte argumentera för att det finns någonting, alls någonting som skulle motivera en till att inte ansluta sig till kampen! Vad chefen eller vännerna säger – än sen? Om du riskerar att få en sten i huvudet när vi återtar gatorna – än sen? Vad vi håller på att förlora är allt, och då är inga risker för stora.

Många av oss är medvetna om att det som nu händer i Europa bara är början, en försmak av vad som komma skall. Det är givetvis olyckligt och tragiskt på alla sätt och vis, men kanske ändå det enda som kan rädda våra folk. Ifall invällarna varit tillräckligt intelligenta och taktiskt lagda, så hade dom gett sken av att integreras eller assimileras i våra samhällen – samtidigt som de demografiskt fortsatt att ta över vår del av världen. Till detta är de uppenbarligen inkapabla och de tror sig nu vara så pass starka att de kan börja begå övergrepp mot vårt folk i stor skala. Det är möjligt att de förväntar sig att det inte kommer att finnas något motstånd – från myndigheternas sida finns det ju verkligen ingenting åt det hållet; snarare arbetar de för att kaoset skall eskalera och för att öka plågorna för oss vita.

Det är dock ett postulat som kan – och förhoppningsvis kommer – att slå rejält fel. Redan nu ser vi att motståndet i Tyskland radikaliserats. Även en från början tämligen harmlös organisation som Pegida har på sistone visat snaror avsedda för Angela Merkel. ”Huliganer” misshandlar invandrare i Köln och andra städer, och nyligen hade vi en likadan incident i centrala Stockholm. Det rör sig om mer eller mindre spontana folkliga motståndsreaktioner, och är ingenting som bör fördömas. Däremot bör vi arbeta för att alla dessa, som är villiga att kämpa, organiserar sig politiskt och aktivt arbetar för ett fritt Europa och Norden.

"Flyktingar" är inte välkomna!

”Flyktingar” är inte välkomna!

Defaitister som på exempelvis Avpixlats kommentarsfält klagat över situationen, skriver att allt är förlorat och att det är dags att fly landet. Det kommer, det är jag övertygad om, visa sig att dessa är totalt ute och cyklar. Vi vet att Nordiska motståndsrörelsen växer för i princip varje dag som går och ju mer rasfrämlingarna härjar och orsakar kaos, desto fler människor, som tidigare kanske struntat i politik eller till och med varit för ”mångkultur”, kommer att få nog.

Givetvis finns det obotliga fall och aktiva folkförrädare, men när vi väl sätter igång med att återta våra länder kommer deras slagord och motdemonstrationer vara fullkomligt harmlösa. När rasfrämlingarna löper amok i våra städer och omöjliggör livet för så kallade vanliga människor, kommer inte heller massmediernas paroller att ha någon som helst effekt. Dessa så kallade vanliga människor har kunnat bortse från situationen eftersom upploppen och kaoset ägt rum i invandrarförorter, men när man inte längre ens kan ta tåget hem från jobbet – vilken sida kommer man att ställa sig på?

Det är därför jag hävdar att ”Köln-incidenten” mycket väl kan vara en katalysator, i synnerhet då det knappast handlar om en engångsföreteelse, utan eskalerar ju fler invällare våra så kallade ledare drar in i våra länder. Allt det här är förstås djupt tragiskt, men kanske det som måste hända för att vi ska överleva. Innan dess kommer människor att lida, våra systrar och döttrar kommer att våldtas, våra bröder och söner kommer att rånas, misshandlas och mördas. Men det är inte vi som har beställt detta. Det är vi som är motståndet, och motståndet växer!

/Petri Mikkonen


  • Publicerad:
    2016-02-17 22:54