KRÖNIKA • Vi lever i ett samhälle idag där kapitalisterna får arbeta fritt och därmed sätts sunt förnuft åt sidan för vinstmarginalernas skull.

Jag har sedan barnsben blivit uppfostrad med att man inte skall slänga maten. Som barn satt jag med en tallrik ärtsoppa ensam i köket medan de andra tittade på hockeyn på ovanvåningen. Hockey först efter att du ätit upp var budskapet. Jag hatade ärtsoppa och jag var inte tillräckligt hungrig för att äta det. Efter ett tag smög jag till sopkorgen, lyfte på översta lagret och skrapade rent tallriken och la sedan tillbaka det översta lagret. Det fanns såklart risk att jag skulle bli synad men jag var noga med att säkerställa att tallriken inte hade skrapmärken från skeden utan att det skulle se ut som jag faktiskt ätit upp allting. Sedan gick jag upp till ovanvåningen och såg hockeyn och fick aldrig skäll, så jag gissar att jag inte blev upptäckt.

Det finns många skäl att slänga mat. Efter att ha surfat runt på nätet och hittade jag av en slump en ny värld där matslöseriet visade sig vara enormt. För mig var den världen Dumpstringslyx.com. Författaren Andreas Jakobsson är en frilansjournalist med alla de åsikter som kommer med det. Vi har därför en hel del åsikter som inte är gemensamma. Det vi dock har gemensamt är en instinktiv avsky mot att slänga mat, för trots min inledande anekdot fastnade ändå föräldrarnas värderingar kring mat i soporna och jag blev ärligt hänförd över att se alla de bilder på mat som han hade fiskat upp från livsmedelsaffärernas soptunnor. Han har bloggat över 10 år kring detta och han publicerar fortfarande bilder på all den mat han finner. Bilderna är bra enligt mig för det ger verkligen en visuell bild över eländet. Det räcker med att visa och varje person i sina sunda vätskor förstår instinktivt att detta är något fel.

Hushållen får den största skuldbördan för att livsmedel hamnar i soporna och med stora förmaningar om att allt matavfall skall sorteras. Jag tror detta är mer en form av dresserande av människan och fokusförflyttning. Det är viktigt att få människan att sitta ned precis som hundarna och viktigt att sopsortera, mindre viktigt att läsa om vad Sveriges olika företagskarteller sysslar med.

Förtjänst genom att slänga mat

Till skillnad mot de kommunistiska länderna där kö förekom för livsmedel så producerar dagens system för mycket varor, för vi människor vill ha varorna när vi önskar det och vissa äter ett visst märke medan andra äter ett annat. Det kan vara på en måndag kl. 19, eller en tisdag kl. 09 och även lördag kl. 12. Frukten och grönsakerna skall vara färska. De livsmedelsbutiker som inte kan uppfylla detta straffas indirekt av kunderna.

Folk avstår ofta medvetet eller oavsiktligen med att handla en vara där datumet håller på att gå ut. Livsmedelsjättarnas svar på det här beteendet är ibland att rabattera ut varan men alla har i princip samma rabatt (som av en slump!), vilket är ungefär 30 procent. Säljer man inte varan då så slängs den i soporna. För handlaren tjänar på att kunderna betalar fullt pris.

I vissa fall är det inte tillräckligt mycket med vinst för att hantera skadade varor, det kostar mer att betala arbetaren att åtgärda det och inte ens då är det säkert att varan säljs om kunderna anser att det är skönhetsfel. Vi har alla visuellt inspekterat och klämt vid frukt- och grönsaksavdelningen. Ett exempel som tas upp på bloggen är att handlarna slänger ett nät med clementiner om en börjat mögla.

Dumpstring som aktivitet fick lite skriverier i dagspressen för ungefär tio år sedan. Jakobsson har också fått sitta i TV-soffan och berätta om problemet, men detta är inget problem som medierna vill traggla med, viktigare med ”tonårsutvisningar”. Man måste komma ihåg att de stora livsmedelskartellerna köper reklamplats hos medierna och säkerligen känner medieägarna vid namn. Resultatet blir då det här från den 21 mars i år.

Jakobsson har pliktfyllt kartlagt sitt sopletande genom att uppdatera bloggen och hans Jewbooksida veckovis. Arbetsmässigt föreläser han om problemet, han har skrivit två böcker och ändå är hans uppfattning att i princip inget sker och få bryr sig om problemet. Problemet är inte bara att vi slänger maten och att den eldas upp, vi odlar den och i jorden arbetar vi med bekämpningsmedel, konstgödsel, maskiner och arbetskraft helt i onödan.

Jakobsson tar också upp att maten slängs redan hos bönderna, grönsaker som inte har en ”perfekt” form slängs eller klassas ned med ett lägre försäljningsvärde. SVT släppte en nyhet den 10 april om att Belgien har så mycket ”industripotatis” att den är värd i princip noll kronor och bönderna sitter på enorma lager med potatis, en bonde har 2.5 miljoner kilo potatis som hon inte får sålt.

För att minska svinnet förr hade lanthandlarna grisar som fick maten som höll på att bli dålig. Idag har vissa ICA-butiker startat restauranger vid köpmarknaden. De varor som håller på att gå ut används av kockarna för att skapa lunchmenyer. Det finns restauranger i Malmö som arbetar med mat som annars skulle ha slängts.

Dumpstring som företeelse

Mina fördomar om sopletare var att de var veganer och vegetarianer. Jakobsson bekräftade dessa fördomar, han själv är pescetarian men tar då och då kött från sopkärlen för att sälja vidare till intresserade, det är därför det inte finns många bilder med kött men han hittar fortfarande kött. Han skrev upp mängden mat som han tog hem efter sitt första år som sopletare.

  • 75 kilo tomater
  • 102 kilo bananer
  • 207 paprikor
  • 27 zucchini
  • 8 kilo aubergine
  • 48 gurkor
  • 64,5 kilo ost
  • 113 mögelost av olika sorter
  • 85,5 liter filmjölk
  • 55 liter yoghurt
  • 85 liter mjölk
  • 257 ägg
  • 5 liter olivolja
  • 22 kilo pasta
  • 9 kilo ris
  • 102 mjuka bröd
  • 236 påsar godis
  • 108 chokladbitar

Jag väljer att minska listan redan där, han påpekar i boken Svinnlandet på sida 76 att han hade kunnat ta hem dubbelt så mycket om han haft bil. Livsmedelshandlarna vill såklart inte att du skall få veta om det här resursslöseriet för det sticker i ögonen på folk oavsett om de har pengar eller inte.

När Jakobsson skulle börja leta i soporna en dag när natten började infalla så jobbade ägaren för butiken över och upptäckte honom. Han fick en lång förklaring om att det inte slängdes något i soporna och att affären hade bra koll för att minska svinnet. Vad ägaren inte visste om var att Jakobsson hade varit där flera gånger tidigare och hittat mat. Butiksägaren ljög för honom helt skamlöst.

Sopsortering

Nu känner vi inte butiksägaren men Jakobsson tar upp förhållandet mellan sopletarna och butiksägarna i sina böcker. Vissa sopletare tar inte hänsyn till butiksägarna och smutsar likgiltigt ned, det innebär att butiksägaren riskerar en merkostnad av sopbolagen om deras containrar är grisiga. För att slippa grisiga containrar brukar livsmedelsbutikerna hälla ut mejerivarorna som skall slängas i avloppet.

Jakobsson förordar en sorts symbios med butiksägarna där de tar maten men stökar samtidigt inte ned, till och med städar lite efter andra sopletare.

Detta för att undvika en konflikteskalering som sopletarna kommer förlora i slutändan. Detta gäller även för de sopletare som klipper låsen med bultsax, då handlarna kanske skiftar containertyp. Klippningen av lås med bultsax anses rättfärdigt för att minska slöseriet och gynna miljön.

Varför sopletar inte jag?

Efter att ha läst Andreas Jakobssons bok Dumpstringshandboken och spanat lite i Karlskrona där jag bor så är sopletande inget för mig. Det finns flera faktorer för detta. Flera av livsmedelsbutikerna använder sig av en soppress som de pressar soporna med för att minska antalet upphämtningar. Jag äter inte så mycket och måste därför förvara mat, vilket jag inte har plats till. Förvaringen är nyckeln då Jakobsson inte får alla möjliga livsmedel på en och samma runda utan över tid samlar han på sig tillräckligt mycket livsmedel för att slippa köpa varorna för att utforma menyerna.

Halvfabrikat och grönt är det han hittar särskilt mycket av och jag gillar att laga min mat från grunden och är därför skeptisk till halvfabrikaten och jag är ingen vegetarian så mycket av grönsakerna skulle gå till spillo då jag äter mycket kött. Jakobsson påpekar att kött ger ett mycket högre klimatavtryck än grönsaker, vilket har lett till att han har valt att främja vegetarianismen.

Förutom soppressarna så har många affärer hägnat in sina containrar och jag har inga principiella problem att ta mig in på området och det verkar inte Jakobsson heller ha, men jag kan lova att någon i vårt rättsväsende skulle hitta på en anledning att jävlas med mig om jag någonsin skulle bli tagen för det.

Att leta i soporna är lite av en gråzon, en gång blev polisen tillkallad till platsen när han hade lagt ut allt kött på marken. De frågade vad han gjorde varav han förklarade att han letade i soporna efter mat. Polismännen blev förvånade över mängden mat som slängdes och meddelade att de fick fortsätta och sedan åkte de iväg. Andra poliser har sagt åt honom att slänga tillbaka maten i containern men sedan när de åkte iväg hämtade han upp den igen.

Det saknas praxis och jag kan ge mig fan på att det hade gjorts en praxis på det där om en sådan som jag skulle syssla med detta. Vilket flertalet av handlarna nog skulle bli glada över och även om Jakobsson och de andra inte har samma värderingar som jag så tycker jag ändå att det är viktigt att en sådan som han får fortsätta med sitt arbete för att upplysa människor om hur saker verkligen ligger till. Det finns såklart även en annan faktor och det är att jag är lite petig och äckelmagad när det kommer till tanken på att mat legat i soporna. Jakobsson berättar/varnar om att butikerna sopar upp godiset på golvet och lägger sedan detta i godislådor som de slänger. Sedan hämtar han och andra hem det. Vid en fest med andra sopletare har godis från soptunnorna lagts fram för gemensam förtäring och en får efter ett tag en godisbit med ett tuggummi på. Eftersom alla där var vana vid en lite högre standard av snusk så skrattades det över händelsen men jag ryser bara av tanken.

Jag har ändå testat att sopleta lite grann. Jag lyfte på ett soplock och hittade genast fyra paket bulgur. Jag tog upp två stycken och inspekterade dem. De var hela men något hade hamnat på paketen och istället för att rengöra paketen hade man slängt dem. Jag tog två stycken för att inspektera dem och räknade ut att dessa paket ungefär kostar 35 kronor och hade gett mig tillräckligt mycket med kalorier för 2.5 dagar om jag bara åt det. Jag gjorde en kycklinggryta och kokade bulgurgrynen och det var inga problem att äta det. Detta mest för att ta mig igenom en ”tröskel”.

Alternativ till sopletande

Vi alla vet om att Jakobsson och de andra sopletarna är en liten minoritet i samhället. Det finns ingen chans att få ihop en tillräckligt stor skara med människor som är villiga att sopleta ihop all mat som slängs. Vi har det för bra för tillfället och det krävs nog allvarligt krigstillstånd på svensk mark med ont om mat för att få folk att rota i soporna, men då kommer alla göra det.

När jag berättade för de andra i redaktionen vad jag efterforskade fick jag tips om appen To Good To Go, jag såg senare att Jakobsson också rekommenderar den. Det är ett danskt företag som livsmedelsföretag kan ansluta sig till där de säljer ”överraskningskassar” med mat som privatpersoner kan köpa. När jag kollat i appen så är det långt ifrån alla livsmedelsföretag som är med i det systemet. City Gross och vissa mindre ICA-butiker i mitt område. Det är olika på orterna och det verkar allmänt vara så att det är en enskild handlare som beslutat sig för att delta i detta. Bensinstationer brukar också ha erbjudande och vissa lunchrestauranger som fått mat över från dagen innan. Det är meningen att överraskningskassarna skall locka till sig personer som sedan handlar övriga varor i butiken, en person kan inte köpa alla. Jag har provat flera kassar och betalt mellan 50 – 75 kronor och därmed fått mellan 68% – 74% rabatt på innehållet.

Bara kaffepaketet i bilden här ovan var värt lika mycket som jag betalade för hela kassen. Varför fick jag det? Förpackningen var trasig och det var godispåsarna också, upphängningen hade gått av. Det är typiskt sådant Jakobsson kan hitta i soporna men nu fick jag det för kraftigt rabatterat pris och jag behövde inte dyka ner i soptunnan för det.

Det här fick jag i en kvartersbutik, mindre rabatt (50% ungefär) och med ett problem, jag äter inte hälften av de sakerna. Det är ett minus med kassarna om du handlar dem ensam. Jag rekommenderar att man handlar in dem om man har familj. Det är ändå en viss charm att handla dem och det tvingar den matlagningsintresserade att vara lite kreativ. Det är också något som Andreas Jakobsson säger att man behöver vara som sopletare.

550 gram korvstroganoff fick jag från en lunchrestaurang för 35 kronor. Bra överraskningskassar och billiga lunchlådor kommer du inte hitta eller få varje dag men den användarvänliga appen gör att du antagligen kommer kunna sänka dina matkostnader över tid samtidigt som du förhindrar att mat slängs. Om drivmedelspriserna kommer fortsatt vara höga så kommer det nog också höja matpriserna på sikt.

Jag har inte sett att Willys eller Lidl är med i appen men de säljer ut både rabatterat bröd och frukt. Ungefär 2.7 kg bananer för 20 kronor.

Jag köpte bröd för att testa att göra eget ströbröd och för 15 kronor fick jag ungefär 1.3 kg bröd som var helt nygräddat.

Jag har flera gånger köpt Willys frukt- och grönsakslådor, för 20 kronor får man ungefär 2.5 kg produkter och för att konservera det har jag gjort olika marmelader eller sylter för att öka längden på livsmedlet.

Lagstiftande förändringar

För att ta tillvara på all mat skapade Frankrike en lag för ungefär 10 år sedan. Livsmedelsbutiker med en viss storlek fick inte längre slänga maten, allt skall skickas vidare och välgörenhetsorganisationer räknade med att de kunde göra flera miljoner portioner med mat.

Denna lagen hade varit utmärkt i Sverige, framförallt i städer med större infrastruktur. Bara här i Karlskrona har vi runt 10-20 butiker. Antagligen slängs det tillräckligt mycket med mat för att anställa en person som tar hand om maten, putsar den och sedan lagar den till kommunala verksamheter.

Om inte butikerna och folket anpassar sina inköp och fortsätter med slöseriet, då kanske man hade kunnat samla in överskottet av mat i större regioner såsom Stockholm, Göteborg och västra Skåne och byggt upp konservlager med mat som en form av beredskapsinsats inför dagen när Sverige till slut får betala för sina krigshetsande politiker.

Oavsett hur vi går tillväga så är det uppenbart för mig att kapitalisterna (den heliga marknaden) inte kan anpassa sig inom en rimlig tid och därför måste någon lagstiftning till för att påverka samhället mot en större inställning av sunt förnuft.