Dagens datum 16 september: Denna dag 1891 föddes Karl Dönitz, storamiral och Tredje rikets siste ledare.

Karl Dönitz föddes den 16 september i Grünau, en förort till Berlin. Hans föräldrar var ingenjören Emil Dönitz och Anna Beyer.

Dönitz gick med i den tyska kejserliga marinen 1910 som sjökadett och befordrades till löjtnant tre år senare. När första världskriget bröt ut tjänstgjorde han på kryssaren SMS Breslau, som samma år överfördes till Tysklands allierade Turkiet och döptes om till Midilli. Dönitz fortsatte att tjäna ombord på Midilli som behöll sin tyska besättning. Fartyget opererade från Istanbul och slogs mot ryska sjöstridskrafter i Svarta havet. Efter att ha deltagit i ett flertal drabbningar gick Midilli på en mina i juli 1915 och skadades så svårt att hon tvingades genomgå omfattande reparationer.

Karl Dönitz som ung ubåtsofficer under första världskriget.

1916 ansökte Dönitz, som då befann sig på land i Turkiet, om förflyttning till ubåtsflottan och tjänstgjorde först som officer ombord på U-39. I början av 1918 fick han befälet över sin första ubåt, UC-25. Den 4 oktober samma år tillfångatogs Dönitz av britterna efter att den ubåt han då förde befäl över sänktes.

Efter 9 månader i fångenskap återvände Dönitz till Tyskland och fortsatte som marinofficer i Weimarrepublikens flotta, Riksmarinen, som i praktiken var resterna av den avrustade kejserliga marinen. Han skulle tjänstgöra i Riksmarinen i 16 år, bland annat som torpedbåtschef. 1933, samma år som Hitler kom till makten befordrades Dönitz till kommendörkapten.

1934 blev Dönitz utnämnd till befälhavare för kryssaren Emden, som då var ett utbildningsfartyg för marinofficerare. När han kom tillbaka från en jorden runt-resa med Emden 1935 blev han av amiral Erich Raeder beordrad att bygga upp en ny tysk ubåtsflotta och utnämndes till Führer der Unterseeboote. Samma år ombildades Reichsmarine till Kriegsmarine och en kraftig upprustning påbörjades för att bygga upp det nationalsocialistiska Tysklands väpnade styrkor.

Den tyska upprustningsplanen kallad Plan Z, siktade på att bygga upp den tyska flottan så att den blev jämnstark eller starkare än den brittiska flottan. En stark ytflotta skulle tillsammans med 300 ubåtar skapas för att kunna ta upp striden mot Royal Navy om ett krig med Storbritannien blev verklighet. Denna upprustning skulle vara klar först 1945. När andra världskriget bröt ut 1939 var den tyska flottan därför mycket svagare än den brittiska. Dess enda verkliga styrka fanns hos Dönitz ubåtsflotta och tyskarna koncentrerade sig därför på att utöka och utveckla ubåtsvapnet eftersom detta var det enda realistiska sättet att besegra Storbritannien på havet.

Ubåtskriget fördes främst mot de handelsfartyg som försörjde Storbritannien med allt öriket behövde. Dönitz var övertygad om att 300 tyska ubåtar kunde få England på knäna. Men vid krigsutbrottet förfogade Dönitz över färre än 60 ubåtar. Planerna på att bygga ut den tyska ytflottan med stora slagskepp skrotades och stora resurser lades istället på att bygga upp ubåtsflottan och ett intensivt och skoningslöst ubåtskrig följde.

Dönitz talar med piloter av enmanstorpeder.

Den 30 januari 1943 utnämndes Karl Dönitz till storamiral och ersatte storamiral Erich Raeder som överbefälhavare för krigsmarinen (Oberbefehlshaber der Kriegsmarine).

Karl Dönitz söner Klaus och Peter som båda stupade under kriget.

Dönitz förlorade båda sina söner under kriget. Peter Dönitz tjänstgjorde som ubåtsofficer och stupade den 19 maj 1943 när U-954 sänktes i Nordatlanten. Klaus Dönitz, som också var marinofficer, stupade den 13 maj 1944 ombord på attackbåten S-141 under ett angrepp vid engelska kusten.

I Hitlers testamente utsågs storamiral Karl Dönitz till dennes efterträdare som rikspresident och överbefälhavare. Efter Hitlers självmord den 30 april tog därför Dönitz över ledningen för Tyskland och bildade en ny regering, den sk Flensburgregeringen, med Ludwig Schwerin von Krosigk som ledande minister.

Den 1 maj talade Dönitz till det tyska folket i radio och meddelade dem att Hitler dött heroiskt i Berlin:

Ledaren har utsett mig till sin efterträdare. I full medvetenhet om mitt ansvar tar jag på mig ansvaret som ledare för det tyska folket i denna ödesstund. Mitt främsta uppdrag blir att rädda tyska män och kvinnor från den framryckande bolsjevikiska fiendens förstörelseverk. Det är endast för att tjäna detta syfte som den militära kampen fortsätter. För så länge britterna och amerikanerna fortsätter att hindra fullgörandet av detta uppdrag, måste vi också fortsätta kampen och försvara oss mot dem.

Den 23 maj 1945 arresterades hela den tyska regeringen, inklusive Dönitz.

Den militära situationen var vid denna tid hopplös. Dönitz hade inte fått läsa innehållet i Hitlers testamente och antog därför att hans roll var att försöka ordna så fördelaktiga fredsvillkor som möjligt. Den 7 maj kapitulerade Tyskland, men Flensburgregeringen fortsatte att verka fram till den 23 maj då brittiska styrkor lät fängsla Dönitz och resten av regeringen.

Göring, Dönitz och Hess i samtal under Nürnbergprocessen.

I Nürnbergprocessen dömdes Dönitz för ”krigsförbrytelser” till 10 år fängelse. Han skulle spendera dessa år i Spandaufängelset i Berlin. Dönitz släpptes fri den 1 oktober 1956 och bosatte sig i den lilla byn Aumühle utanför Hamburg. Han uttryckte aldrig någon ånger för tiden som amiral och rikspresident i Tredje riket.

Dönitz skrev flera böcker efter kriget. 1958 publicerades boken Zehn Jahre und zwanzig Tage som behandlar hans tjänstgöring i Tredje riket. 1968 publicerades hans självbiografi Mein wechselvolles Leben.

Karl Dönitz avled på julafton 1980 i sin hemby Aumühle. På begravningen den 6 januari 1981 närvarade flera tusen människor, däribland hundratals gamla krigskamrater.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-09-16.

• Publicerad:
  2018-09-16 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Tredje riket