KULTUR. De flesta människor skulle nog instämma i påståendet att det finns två olika sätt att förslava människan; antingen med fysiska kedjor eller med psykologisk manipulation. Och även om den förstnämnda metoden är relativt enkel att förstå finns det även där en detaljrikedom som är väl värd att titta närmare på, just i syfte att förstå hur även psykologisk förslavning kan beskrivas.

Dessa bilder är exempel på just fysiskt slaveri där de många detaljerna spelar en mycket viktig roll.

Abstrakt eller konkret
En första egenskap som är övergripande men också mycket viktig är att fysiskt slaveri är konkret och därmed väldigt lättbegripligt även för barn som relativt tidigt utvecklar ett konkret tänkande i förmågan att uppfatta direkt information med hjälp av sinnen som t ex syn, hörsel, smak eller känsel.

Att uppfatta abstrakta budskap inom t ex konst, religion eller litteratur är betydligt svårare, även för vuxna, men det är just i dessa domäner denna typ av slaveri uttrycks som bäst. Det finns inga definitioner för när, var eller hur psykologiskt slaveri kan upptäckas och det finns heller inga gränsvärden för dess förekomst. Istället kan det beskrivas och formas av strukturerade metaforer och liknelser enligt förutbestämda mönster. Tre klassiska verk som gör just detta och som dessutom är bekanta för de flesta är; Sagan om Ringen, Kejsarens nya kläder och Fenrisulven. De kan framstå som helt olika varandra men är faktiskt verk bakade av samma deg.

De omsorgsfullt skapade magiska föremålen i dessa berättelser skapades av mycket ljusskygga varelser och de delar även många egenskaper som är raka motsatsen till fysiskt slaveri. Samtliga tre föremål väger alla lätt och tas på självmant av egen fri vilja, de är också värdefulla, nästan osynliga för ögat, samtidigt som de är skapade av lögner som har förmågan att förslava ett helt folk eller rent av en hel värld.

Härskarringen
I början av Tolkiens Sagan om Ringen beskrivs hur den ondskefulle Sauron började smida mäktiga ringar som delades ut till kungar och härskare i alla världens hörn. Ringarna var magiska och fyllde skattkistorna hos sina nya bärare med det renaste av guld. De nya ägarna älskade sina ringar över allt annat och bar dem på sina fingrar under dygnets alla timmar. De putsade dem, höll dem hårt intill sig och vakade över dem om natten. Vad de dock inte märkte var hur guldets makt slingrade sig runt dem, tog över deras sinnen och gjorde dem till slavar under ett maniskt begär och till en ännu mäktigare ring; härskarringen. Ringar som dessa är i våra uråldriga sagor och myter symboler för psykologiskt slaveri.

Detta lilla men ack så exklusiva föremål kan inte tvingas på dig, det är näst intill osynligt och symboliserar visserligen guld och makt men samtidigt blir du också dess slav i en fortsatt jakt på makt, överflöd och bekvämlighet. Denna osynliga eller näst intill osynliga kedja är i sagorna alltid skapad av något oerhört värdefullt, inte av rostiga och slitna bojor av järn.

Kejsarens nya kläder
Det andra magiska föremålet som beskriver just psykologiskt slaveri är de osynliga kungliga kläderna från HC Andersens klassiker ”kejsarens nya kläder”. Denna kung hade tagit in två skräddare som lovade honom att sy de mest fantastiska kläder världen någonsin skådat. De syr och syr under ganska lång tid och när det sedan slutligen är dags att prova kläderna visar det sig att de är osynliga. Kungens närmaste män vet ju att kungen lagt ut stora summor på sin nya skrud och applåderar när de två skräddarna visar upp dem inför hela hovet. Alla ryggdunkar varandra och strör superlativ omkring sig när kungen trär sina nya plagg över sin välgödda och nakna kropp. Kungen älskar sina nya kläder och bestämmer sig för att visa upp dem för allmänheten i en triumferande parad genom stadens gator. Befolkningen applåderar och hurrar för honom fram till att ett litet barn utropar: ”han är ju naken!”. Då börjar alla skratta och kungen inser att han har gjorts till åtlöje.

Det är inte den fattige som drabbas utan snaran sluts snarare kring den som är mäktig, förmögen eller berömd, t ex en kung eller någon av folkets gudar. Då är det inte individen som sätts i bojor utan lögnen tar snarare ett hårt grepp om hela folkkollektivet och dess unika och gemensamma kultur.

Gleipner och Fenrisulven
En tredje berättelse som har ett liknande upplägg är den fornnordiska sagan om Fenrisulven. Den levde som valp bland gudarna i Asgård och var först väldigt harmlös och oförarglig, men växte sig med tiden större och starkare till den milda grad att självaste asagudarna skrämdes av hans imponerande styrka. De beslutade därför enhälligt att hans krafter på något sätt måste tyglas. Det gjordes därför flera försök att slå Fenrisulven i bojor med riktigt kraftiga kedjor, men det var inte förrän dvärgarna tillverkade ett magiskt rep som de kallade Gleipner som det lyckades. Detta magiska föremål var skapat av bergens rötter, kattens buller, björnens senor, fiskarnas andedräkt, kvinnornas skägg och fåglarnas spott. Med en mycket tunn snara, tunn som silkessnöre, lurades ulven att försöka bryta sig ur den. Han blev dock misstänksam och krävde att någon av gudarna, vilket ju blev Tyr, skulle lägga sin hand i gapet ifall de skulle lura honom. Det hela slutade naturligtvis med att besten kedjades till det onaturliga med Gleipner men också att Tyr förlorade sin hand.

Vi kan idag se dessa lögner vidareutvecklade som osynliga kedjor som bland annat papperspengar, politisk korrekthet eller falska historiebeskrivningar; fenomen som utvecklats av människan och som står i strid med naturens egna lagar. Priset för att kedja Fenrisulven var att guden Tyr, modets och krigets gud förlorade mycket av sin stridsförmåga precis på samma sätt som att det folk som trär över sig dessa lögner blir svaga och tappar sin styrka och försvarsförmåga.

Frivilligt eller motvilligt
Fysiskt slaveri är inte frivilligt men på samma sätt kan psykologiskt slaveri endast vara frivilligt, och aldrig motvilligt. De magiska föremålen Gleipner, Härskarringen och de osynliga kläderna tas alla på av egen fri vilja. En hård kedja runt låsta kroppsdelar som handleder, fotleder eller över halsen kan inte tas bort självmant men en mjuk och osynlig tröja, en ring på ett avlångt finger eller en halskedja endast konstruerad av lögner kan alla tas av när som helst och om bara den som bär den har viljan och är beredd att offra sina individuella fördelar för något större.

Så abrupt slutar också dessa berättelser; den fåfänge kungen blir utskrattad av sitt folk, härskarringen kastas i domedagsbergets eldar och Fenrisulven sliter sig till sist fri från sin kedja.

Så vilken kedja är lättast att bryta sig fri från? Den som kedjar dina händer och fötter eller den som fjättrar ditt sinne och förför dig med allt du kan önska dig?

/Joakim Ratatosk

• Publicerad:
  2018-04-03 09:00

Kategoriserat som:
• Insändare
• Kultur & Kunskap
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• kulturkamp
• Sagan om ringen
• Slaveri