STORBRITANNIEN Efter dåden drog en judisk parlamentariker i en tråd. Men överabbinen och de tre lobbygrupperna drog åt ett lite annat håll.

Brittiska Metropolitan Police har formellt utsett två uppmärksammade knivöverfall i en Londonförort till ett gemensamt terrordåd – en klassificering som föregicks av ett uttalande från överrabbinen Sir Ephraim Mirvis, där han varnar för att ”dagens händelse visar att om du har ett judiskt utseende är du inte säker” och fastslår att ”långt mer måste göras”. Vidare föregicks klassificeringen av två mäktiga judiska lobbygruppers tillkännagivande om sin ”bestörtning” av det inträffade: Board of Deputies of British Jews (BDBJ)och Jewish Leadership Council (JLC) – två av de tyngsta judiska intresseorganisationerna i Storbritannien , båda baserade i London.

Bakgrund: Judisk lobbyism i Storbritannien

Den judiska lobbyorganisationen Board of Deputies of British Jews (BDBJ)

BDBJ grundades 1760 och består av drygt 300 ombud. Organisationen uppger sig ”bevaka judiska rättigheter, bekämpa antisemitism, främja interreligiösa relationer” samt ”arbeta med frågor som rör utbildning, säkerhet och internationella angelägenheter”. Man menar sig vidare fungera som ”den judiska gemenskapens huvudröst” gentemot regering, media och andra aktörer.

JLC grundades 2003, initialt under namnet Jewish Community Leadership Council, och kallar sig idag för ”ett samarbetsorgan och en strategisk plattform, som ”samlar ledare från de största judiska organisationerna i Storbritannien med uppgiften att främja en blomstrande och sammanhållen judisk gemenskap”. Organisationen är uppbyggd av 37 underorganisationer i form av till exempel synagogor, välgörenhets- respektive utbildningsinstitutioner samt diverse regionala sammanslutningar. Fokus uppges ligga på att ”genom ledarskapsutveckling, datadriven forskning och strategi utveckla och stärka den judiska gemenskapen” samt på att ”genom samverkan med riksdag och regering verka mot ”samhällshot såsom antisemitism”.

De två huvudorganisationerna har ett nära samarbete, bland annat genom den gemensamma aktionsgruppen Fair Play Campaign Group, som arbetar för Israels intressen generellt och i synnerhet motarbetar bojkottkampanjer riktade mot den judiska staten.

Det var på onsdagsförmiddagen som två judiska män knivhöggs i den nordliga judiskbefolkade Londonförorten Golders Green. Misstänkt gärningsman är den 45-årige somaliskfödde ”brittiske medborgaren” Essa Suleiman, som vid tidpunkten för överfallen var bosatt på ett boende avsett för personer i behov av ”mentalhälsotjänster” och uppges ha en historia av psykisk ohälsa, drogmissbruk och våldsbrott. Han har gripits och häktats i väntan på vidare rättsliga procedurer.

Suleimans första offer under onsdagen, 34-årige Shloime Rand attackerades med ett stick i bröstet när han lämnade en synagoga på Highfield Avenue. 76-årige Norman Shine angreps kort därefter vid en busshållplats på Golders Green Road med ett halsstick under det att han rättade till sin kippa.

Vid sidan om den gemensamma terrorbrottsklassificeringen i sig, har som en följd av dessa attacker Storbritanniens ”terrorhotnivå” höjts till ”sever” (allvarlig), med innebörden att en terrorattack hålls för att vara ”mycket sannolik”. Polisen har vidare beslutat om en ”extra översyn” av samtliga i landet planerade demonstrationer, däribland en stundande stor pro-palestinsk marsch planerad att hållas i London.

Sackmans lidande

Siffror från den av den brittiska staten ägda och drivna judiska intresse- och säkerhetsorganisationen Community Security Trust – även den engagerad i antisemitismens bekämpande – tyder på att denna typ av incidenter har ökat kraftigt sedan 2023.

The Spectator är en av de liberala medier som i ljuset av denna utveckling ser den chockerande ironin i att den lokala parlamentsledamoten tillika biträdande justitieministern Sarah Sackman – själv judinna – av upprörda egna stamfränder buades ut och krävdes på sin egen avgång när hon på onsdagen kom till Golders Green för att tala om dagens dåd. Detta för en oförutsedd biverkan av en struntsak som att hon i egenskap av biträdande justitieminister vigt sitt liv och sin gärning åt en till folkutbyte syftande massinvandring till Storbritannien av människor från den globala södern.