Sedan Leif Silbersky tagit över som advokat åt pensionärsmördaren Ahmad Akileh, har ett samlat etablissemang slutit upp. Massmedia, framförallt den Bonnierägda, har under de senaste veckorna publicerat en rad nyhetsartiklar till stöd för Landskronamördaren Akileh.

Den judiske stjärnjuristen Silbersky hann knappt tillträda som ny försvarsadvokat åt Ahmad Akileh – som med sina bara händer dräpt 78-åriga Inger i Landskrona – förrän advokatens stamfränder slöt upp i en remarkabel mediekampanj. Kampanjen har startats av Skånes största dagstidning Sydsvenskan, vilken helt kontrolleras av Bonnierfamiljen.

Med reportagen ”Dödsdramat en olycka” (14/4), ”Dödsorsaken kan mildra synen på dödsmisshandeln” (21/4) och ”Anhöriga berättade 23-åringens version” (23/4), försöker Sydsvenskan underblåsa den absurda uppfattningen att pensionärsmordet var en ren olyckshändelse.

I ”Dödsdramat var en olyckshändelse”, ges Silbersky fritt spelutrymme åt att lansera mördaren Akilehs gräsliga version om vad som hänt. ”Det är en ung, ostraffad man som är djupt ångerfull och nu inte vill annat än att allting ska redas ut” deklarerade Silbersky frankt för att sedan tillägga: ”Det handlar om en ren olycka, mest om en tragedi för alla inblandade inklusive 23-åringen [läs: Ahmad Akileh, min anm.] själv…”

En vecka efter Silberskys makabra uttalande, spred journalisten Joakim Palmkvist ut anonyma påståenden om den ”egentliga orsaken” till 78-åriga Ingers död. Enligt ”uppgifter till Sydsvenskan” skulle ett ”åldersförändrat kärl” i Ingers hjärna ha brustit. Detta ska ha varit, enligt de anonyma källorna, den egentliga orsaken till den hjärninfarkten som tog Ingers liv. Inte Ahmad Akilehs upprepade knytnävsslag. Trots att den formella obduktionsrapporten inte är färdig, hakar Silbersky på: ”Händelsen ska … inte rubriceras som ett grovt brott. Vare sig grov misshandel eller grovt vållande till annans död.

Två dagar senare återger Sydsvenskan en intervju gjord i Helsingborgs dagblad med Akilehs fru och bror. Självfallet försöker de urskulda Akileh och skyller allt på Inger och hennes make. Akileh ska ha blivit ”förolämpad” av Ingers make och det ska ha varit Inger som först ”slog honom i ryggen”. Anledningen till varför Akileh inte stannade kvar på platsen, efter det att Inger medvetslös fallit till marken, var för han ”bara är 23 år och inte van vid sådant”. Att Akileh istället flydde och gömdes undan av släkten, förklaras med att han ”varit rädd och gråtit” och att polisen inte skulle tro honom. Sydsvenskans journalist Alexander Vickhoff återger denna högst partiska intervju utan ett enda kritiskt ord.

Ett svenskt liv – intet värt!

Genom att okritiskt återge en obekräftad anonym källa, en jävig advokat och mördarens släktingars äcklande bortförklaringar, legitimerar Sydsvenskan svenskhatet bland främlingarna. Ett hat som etablissemanget – den samlade mediaeliten, korrupta politiker och judiska stjärnjurister och kriminologer – gör allt för att urskulda och uppmuntra.

En svensk pensionärs liv är obetydligt i jämförelse med en etnisk främlings, i maktelitens ögon. För tänk om Inger hade hetat Jakubowski, Goldstein eller varför inte Bonnier i efternamn. Vilka hade reaktionerna varit då? Hade under sådana omständigheter några anonyma källor publicerats till banemannens försvar – istället för milslånga artiklar av fördömande mot det ”grasserande judehatet”?


  • Publicerad:
    2010-04-27 00:00