LANDSBYGDSPOLITIK. Svenska lantbrukare kritiserar dagens bristande självförsörjning och en förd jordbrukspolitik där gränslös frihandel tillåts slå ut småjordbruk, medan den samtidigt hos större lantbruk framtvingat ett beroende av billig utländsk arbetskraft.

Villkoren för landsbygden och jordbruket kritiseras av lantbrukare. Bild: Pixabay.

Regeringen har bestämt att inreseförbudet som ålagts med anledning av coronapandemin inte ska gälla utländska säsongsarbetare inom jordbruket. Bakgrunden är EU-direktiv om att den för unionen heliga principen om frihandel med varor och tjänster inte får ruckas.

Bonden Joel Holmdahl ser i en intervju för tidningen Proletären beslutet som ett försök till ”en kortsiktig lösning på ett mycket större problem”.

Nordfront har nyligen behandlat situationen dels för Sveriges självförsörjning och beredskap i allmänhet och vår matförsörjning i synnerhet, och dels för de påstått stängda gränserna under coronapandemin. Även den så kallade frihandeln och dess konsekvenser har diskuterats.

Svenska bönder har uttryckt oro för brist på arbetskraft under jordbrukets högsäsong om förväntade drygt åtta tusen utländska säsongsarbetare uteblir med anledning av ålagda restriktioner.

Men man kan välja att betrakta situationen i ett kortare eller längre perspektiv. Lantbrukaren Holmdahl kommenterar:

— Vill vi ha matproduktion i Sverige får vi skapa förutsättningar för bönderna att klara av det. Inte låta internationella priser baserade på exploatering slå undan benen för vår matförsörjning, vår matsuveränitet.

Problemen med EU och frihandel
Sveriges gräns ska officiellt vara stängd för inresa från länder utanför EU och det förbudet gäller för närvarande till mitten av maj. Förbudet ska även gälla icke nödvändiga resor från andra EU-länder. Regeringen följer dock EU-kommissionens påbud att restriktionerna inte får gälla dem som ska ”utföra nödvändiga funktioner i landet”. Till denna grupp ska alltså enligt regeringen säsongsarbetare inom jordbruket räknas.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) hyllar regeringen för detta undantag samtidigt som man djupt beklagar att den som reser genom Europa ändå kan stoppas vid andra gränser. Organisationen har nämligen verkat för detta.

Men lantbrukaren Holmdahl är kritisk. Han betonar att frihandeln i själva verket har en skadlig inverkan på svenskt jordbruk. Den är första länken i en destruktiv orsakskedja där fri och gränslös handel med varor och tjänster har sänkt jordbrukens inkomst i en grad som gjort att många småjordbruk konkurrerats ut, vilket sedan tvingat fram ett beroende av billig arbetskraft från andra länder hos de som en konsekvens av utslagningen alltmer växande storjordbruken.

— Endast jordbruk som kunnat växa sig stora genom att inkorporera alla andra närliggande jordbruk, kan bedriva storskaligt brukande som klarar den internationella konkurrensen. För att göra det måste man spela enligt samma regler som internationell rovdriftsproduktion. Den som är bäst på att exploatera natur och människor sätter tyvärr priset, kommenterar Holmdahl.

Han ser på kort sikt två vägar ut ur det dilemma som jordbrukssektorn i Sverige befinner sig i idag:

— Det finns inga marginaler i det här systemet. Antingen får vi pressa ned kostnaderna genom att upprätthålla rätten att exploatera säsongsarbetare, eller genom att staten går in och stödjer företagen med den ökade lönekostnaden upp till normal svensk nivå.

Han tillägger:

— Givetvis måste vi här, som med allt annat företagsstöd, se till vilka som faktiskt behöver stöd och vilka som inte gör det.

Men i ett långsiktigt perspektiv krävs större förändringar, menar han:

– Ett steg i rätt riktning vore att bryta med EU:s inre marknad, dess fokus på kapitalets, varornas och arbetskraftens fria rörlighet. Ett annat steg vore att likt Norge prisförhandla, stat och producenter emellan, samt garantera att alla, exempelvis mjölkproducenter, får leverera sin mjölk till samma kostnad oavsett var man har verksamheten. Kollektivt ansvar för vår mat och våra bönder helt enkelt.

”Finland valde jordbruket och Sverige snuset”
Coronapandemin har orsakat en debatt om vår för närvarande obefintliga självförsörjning. Så relativt nyligen som i början av 1990-talet stod Sveriges bönder för nära åttio procent av den sammanlagda livsmedelsproduktionen i landet. Denna siffra kan vägas mot nuvarande femtio procent. Holmdahl ser anpassning till EU och förd nyliberal politik som orsaker till denna utveckling:

— EU:s fria marknadsmodell har ju visat sig vara ett spel för gallerierna vad gäller till exempel skyddskläder, jag vill inte att det ska hända med våra livsmedel. Vi borde göra som Finland, hävda att livsmedel är en strategisk fråga och något som faller in under försvarspolitiken snarare än handelspolitiken. Då kan man göra avsteg från marknadsmodellen på ett annat vis.

— Vi brukar säga att Finland valde jordbruket och Sverige snuset när det gällde undantag på väg in i EU. Så nu står vi här, bäst i den marknadsliberala klassen och undrar var maten ska komma ifrån? Bättre då med slagorden från depressionen: ”organize or starve”, tillägger han.

På frågan om vilka åtgärder som skulle kunna leda till goda villkor för svenska jordbrukare svarar Holmdahl:

— Vi skulle behöva flera förändringar. Sätt stopp för all import av varor som är producerade under villkor som inte är okej i Sverige. Höj villkoren för egenverksamma producenter och anställda. Garanterade löner, ledigheter och pensioner.

Han avslutar:

— Men det innebär att samhället måste ta ett ansvar för produktionen och ett markant avsteg från marknadsmodellen vad gäller både produktion och beredskapen. Jordbruket är något som berör oss alla och borde inte vara utsatt till spekulation.


  • Publicerad:
    2020-05-10 18:30