VÄNSTEREXTREMISM Nordfront har fått in ett läsarbrev om den vänsterextrema researchern Joel Bergmark som inte alltid har haft det så lätt på sin hemort.

Tack vare Hugo Edlunds e-postläckor kunde Avmaskerat förra månaden avslöja en vänsterextrem researcher som kontaktade Edlund när denne började sälja ut tidigare kamrater till AFA. Researchern i fråga hette Joel Bergmark och beskrev själv att han samarbetat med Expo och jobbat med att kartlägga nationalister i 15 års tid.

En läsare som kontaktat Nordfront skriver dock att Bergmark innan han började arbeta mer i skymundan lyckades göra sig känd och impopulär i Skellefteå där han tidigare var verksam som offentlig ”antifascist”. Enligt läsaren var det just en effektiv motkampanj från lokala nationalister som fick Bergmark att lägga ned sitt öppna vänsterextrema engagemang och gå under jorden.

Nedan följer hela läsarbrevet:

Joel Bergmark blev bekant för de flesta nationella i Skellefteå runt 2007-2008 då han uppmärksammades stort i lokaltidningarna. Hans bravader för att få helsidesuppslag var att han hade för vana att med rakbladsskrapa ta ner all invandringskritisk propaganda han hittade i centrala Skellefteå. Enligt egen utsago hade han befriat staden från över 10000 nazistiska klistermärken och affischer. Att det rörde sig om så många kunde de lokala aktivisterna snabbt avfärda då man inte satt upp i närheten av så många under den närmsta tiden. Joel var vid denna tid också aktiverad i en lokal organisation som många andra städer också hade, dvs. Stadsnamn mot rasism, i detta fallet Skellefteå mot rasism.

Joels fräcka uppträdande i tidningen skapade förstås intresse hos de lokala nationella och man bestämde sig för att ta reda på mer om dessa människor. Sagt och gjort så infiltrerades den lokala guppens internforum så att en god inblick gavs över de lokala antifascisterna, vilka de var, vad de använde för arbetsmetoder osv. Man kunde snabbt se att de var snabba på att rapportera om var och när ny propaganda sattes upp så att Joel kunde utföra sina goda gärningar. Med denna informationen i åtanke så bestämde man sig för att gillra en fälla för den rakbladsbeväpnade Joel. En klistermärkesuppsättning i centrala Skellefteå en vanlig vardag borde få honom att nappa på betet resonerade man, och mycket riktigt inom en timme så hade man den fula fisken på kroken.

Aktivisterna på plats förklarade tydligt vad som skulle komma att hända med Joel om han fortsatte med sitt politiska sabotage. Han fick informationen att om man skulle se honom igen så skulle han förmodligen falla och slå sig ganska rejält. Joel såg (trots sina meriter inom vissa orientaliska kampsporter) ut som om han skulle falla omkull och dö av ren och skär skräck, men lyckades med nöd och näppe ta sig från platsen utan att göra från sig i byxan.

När aktivisterna kom hem kunde man i realtid följa Joels kommunikationer med sina kamrater och det visade tydligt att han var rädd, mycket rädd till och med. Händelsen satte sådana stora spår i Joels bräckliga psyke att han under väldigt lång tid led av allvarlig förföljelsemani då han i var och varannan person såg nationella som förföljde honom vart han än rörde sig. Eftersom aktivisterna visste om hans oro genom det antifascistiska internforumet så tog man emot tillfällen som bjöds med stor glädje. Vid ett flertal tillfällen när man stötte på Joel så ”skuggade” man honom på klassiskt spionmanér så att det för honom skulle vara tydligt att vi ”verkligen” sysslade med att hålla honom under uppsikt.

Att det gav vatten på Joels kvarn kunde aktivisterna genast se genom internforumet och hans paranoida sida tog över mer och mer. Till slut så mycket att han helt och hållet försvann från den offentliga antifascistiska miljön och gick över till den verksamhet han sysslar med än i dag, att kartlägga folk från det trygga hemmet där han kanske tror att ingen kan skada honom.