HISTORIA. Liver är ett östersjöfinskt folk, vars historiska bosättningsområde ligger i nuvarande Lettland. Liverna utgjorde en gång i tiden en betydande del av befolkningen i Baltikum, men idag är de endast en liten folkspillra efter att ha påverkats stort av historiska händelser. Dock har intresset för livernas kultur och historia under senare tid väckt intresse bland Lettlands befolkning och många söker efter sitt ursprung.

Livernas flagga.

Livernas flagga.

För länge sedan styrde liverna över nästan halva dagens Lettland och stora delar av dagens Estland. För 800 år sedan började de tappa inflytande under de kristna korstågen. Brytningspunkten kom i början av 1200-talet, då biskop Alberts trupper blev övermäktiga. Det hände i Turaida, ca 60km öster om Riga. Där ligger biskop Alberts borg, symbolen för början på slutet och ett av Lettlands största turistmål.

I Turaida låg livernas viktigaste borg som var byggd av trä. Det var ett stort handelscentrum på sin tid. Under slutet av 1100-talet pågick en inre konflikt, då en del av liverna ville döpas till kristendomen. Även livernas ledare Kaupo reste till Rom och lät sig döpas av påven Innocentius III. Kaupo deltog sedan i kristnandet och började sedan omvända hedningar. Kaupo delar känslorna bland liverna än idag.

Intresset för liverna har återuppstått
Liverna i Kurland befolkar fortfarande den så kallade Liviska kusten, ”Līvōd rānda”, längst ut på den udde som ligger på Rigabuktens västra sida. Nuförtiden bor mindre än 200 liver i tolv byar längs med kusten, varav den mest kända byn är Kolka. Kulturens centrum har numera flyttats till Riga, där kulturellt aktiva ungdomar bor. Liverna i Lettland har lettiska som modersmål. Sista liven med liviska som modersmål dog år 2013 i Kanada.

Vilnis Blombergs
förhåller sig pessimistisk till livernas framtid, men han hoppas att ungdomarna ska göra sitt bästa och aldrig ge upp.

– Jag vill att de visar upp den speciella tuffa karaktären vi liver har, vi är ett starkt folk med starka känslor, säger han.

Blombergs ser Sovjetunionen som orsaken till att livernas kultur idag är så svag.

– Det kan vara omöjligt för någon från ett kapitalistiskt land att förstå hur jag menar, säger han och berättar om hur Sovjetunionen uppmuntrade till sadism och känslokyla.

Linda Zonne-Zumberga har skapat en Facebook-sida som heter Līvõ Kēļ, alltså ”det liviska språket”. Där laddar hon upp bilder med texter på på liviska. Sidan har snart 700 följare. Hennes man Reinis Zumbergs säger att barnen idag inte lär sig någonting om livernas kultur i skolan.

Julgī Stalte som är sångerska och folkmusiker säger att liverna håller på att dö ut och de flesta av dem redan har förlorat språket. Liviskan är ett finskt-ugriskt språk och lettiskan hör till den baltiska språkgruppen. Liverna och letterna är formellt Lettlands två ursprungsbefolkningar.

Det är ganska många som nu vill lära sig liviska. Det ordnas kurser och många letter inser att de bär på liviskt blod. Idag är 250 personer i Lettland registrerade som liver, vilket är 70 fler än för fem år sedan. Är man registrerad som liver framgår det bland annat i passet.

De flesta letter har dålig kunskap om sin egen släkthistoria, men eftersom liverna troligen var lika många som letterna under sen medeltid, så är det många som utgår ifrån att den liviska kulturen också är deras.

Källa:
Lettlands liver vill rädda sitt utdöende språk


  • Publicerad:
    2016-02-16 19:45