INRIKES. I en ledarkrönika i Göteborgs-Posten ger liberalen Håkan Boström ett kritiskt perspektiv på svensk samtidshistoria. Han undviker helt att beröra det pågående folkutbytet.

Skärmbild: Twitter

Texter av ledarskribenten vid Göteborgs-Posten Håkan Boström har tidigare berörts i Nordfront.

Han har bland annat argumenterat emot ”beröringsskräck” och sagt sig vilja ha en debatt där alla möjliga sorters åsikter får ventileras.

I en ny ledarkrönika ser han nu stora likheter mellan den statscentrerade svenska samhällsmodellen och ett postkommunistiskt samhälle.

Inledningsvis beskriver Boström den svaga integritet, som han menar att både yrkesgrupper och institutioner i Sverige har:

  •  Läkarna har förlorat sin roll som ”fria yrkesutövare” – då privata klinker är förhållandevis sällsynta.
  • Den före detta statskyrkan är nu som då ”ideologiskt lojal” med makten.
  • Lärarkåren saknar – efter kommunalisering, samt införandet av enhetsskola och massutbildning på universitetsnivå – både självständighet och status.

”Yrkesverksamma har proletariserats”

I dagens Sverige har enligt Boström – med ”delar av juristkåren” som enda egentliga undantag – nästan samtliga professioner ”proletariserats”.

Här avser Boström yrkesverksamma  nuförtiden alltsomoftast är anställda – istället för att vara ”sina egna”.

Vad Kulturlivet beträffar så är detta, betonar Boström, ”helt beroende av olika stöd och bidrag” och här utmanas nästan aldrig ”de dominerande normerna”.

Den katastrofala svenska filmproduktionen av idag är i Boströms ögon ”så genompolitiserad att talangerna byter konstform eller lämnar landet”.

Samtidigt har ”den statscentrerade svenska samhällsmodellen” – till skillnad från vad som var fallet i öststaterna innan Sovjetunionens kollaps – med start för ett halvsekel sedan ”kompletterats med betydande marknadsinslag”.

Här kommer liberalen Boström efter viss tveksamhet fram till att dessa initiativ uppenbarligen inte var de rätta. Han konstaterar:

I Sverige har borgerliga partier i decennier drivit privatiseringskrav utan någon tanke på vilken sorts samhälle man velat åstadkomma…

”Svenskar lurades med löften om framsteg och ökad köpkraft”
Samtidigt som en omvandling av ”statliga och kommunala verksamheter” till ”stora koncerner” ägt rum, har familjejordbruk och fristående butiker konkurrerats ut.

Och detta har, konstaterar Boström, skett utan att borgerliga partier så mycket som ”lyft ett finger”.

Boström menar att det moderna svenska samhällsbygget är skevt – och skevheten kommer enligt honom – precis som i de gamla öststaterna – av ”avsaknaden av ett borgerligt samhälle”.

Det finns helt enkelt för ”få lager” mellan ”stat och individ”.

Det skeva svenska samhällsbygget har enligt Boström lett till en destruktiv utveckling där:

  •  ”det arkitektoniska, institutionella och mentala kulturarvet har skövlats.”

och

  • missnöjet är hänvisat till populister.”

Svenskarna lurades enligt Boströms beskrivning med ”löften om framsteg och ökad köpkraft” till att acceptera omvälvande förändringar genererade ”på initiativ ovanifrån”.

Detta skedde medan svenskarna förblev passiva och i stigande grad lärde sig ”lita på överheten, konsumera och glömma historien”.

Massinvandring och folkutbyte – elefanten i rummet
Boström hävdar i sin jämförelse mellan Sverige och postkommunistiska länder att mellan ”demokrati och diktatur” är det trots allt ”givetvis en milsvid skillnad”.

Han utvecklar dock inte sitt resonemang här.

Boström undviker begreppet ”demokratur” för ett samhälle där ”åsiktsmångfald” på ytan råder, men där olika medier och politiska partier är kontrollerade av en intressegrupp.

Medan marxism och liberalism berörs i krönikan så nämns inte med ett ord tredje vägen-politik.

Vidare skildrar Boström svensk samtidshistoria utan att ens låtsas om det sedan 70-talet pågående folkutbytet.


  • Publicerad:
    2020-12-24 00:35