RECENSION. Henrik Gustafsson har läst Pentti Linkolas ”Can life prevail?”. Här lyfter han fram utvalda delar från boken och reflekterar över livet och människans situation i vår nutida världsordning.
Pentti Linkolas bok ”Can life Prevail?” innehåller en samling artiklar som sträcker sig från år 1993 till 2002. Den gavs ut av Arktos förlag 2011 och det är den första boken av honom som publicerats på engelska. I denna ger han uttryck för sitt radikala och kritiska förhållningssätt till dagens samhällsutveckling.
Linkola lever det liv som han förespråkar för andra. Fram till pension livnärde han sig på att fiska från en roddbåt och sälja fångsten med häst och vagn. Han bor enkelt i en stuga i skogen utan rinnande vatten, bil eller dator. Han reser främst med cykel och tar bussen om han ska färdas längre sträckor.
Linkola förmedlar en helhetsbild av människornas existens. Han brinner för bevarandet av livet och den biologiska mångfalden. På hela planeten, men främst i Finland. Det mest konkreta resultatet av hans aktivism är grundandet av den finska stiftelsen för naturarvet. Genom denna köps skogsmark i Finland för att bevara och skydda den från exploatering.
Pengarnas herravälde
För Linkola är motorvägsbygge en kriminell aktivitet som borde bestraffas. Allt som uppmuntrar människor att öka hastigheten i trafiken är kriminellt. Han skriver att 90% av alla lastbilstransporter innehåller onödiga och skadliga varor. Likaså är 90% av all passagerartrafik ett slöseri som lätt skulle kunna ersättas med kollektivtrafik.
Enligt Linkola lever vi i självmords-samhällets sista dagar. Han liknar vår civilisation med ett köpcentrum som har ett rättssystem. Här får människorna göra vad de känner för, så länge de inte stör andra som gör detta. Det här samhället gör oss inte lyckliga, menar Linkola. Dess resultat blir att vi agerar själviskt.
Savitri Devi skulle hållit med Linkola om ett och annat. I den hinduiska skriften ”Vishnu Puran” som citeras i hennes mästerverk ”The Lightning and the Sun” står att: ”När samhället når ett stadie i vilket egendom kännetecknar rang, i vilket välstånd blir den enda källan för dygd… då är vi i Kali Yuga eller mörkrets tid” (2000:183).
Med Linkolas ord låter det så här: ”Vi har gått in i tiden av den mest uttryckliga och absoluta materialism som världen någonsin känt till: pengarnas herravälde” (2011:34). Den största meningen finner människan genom att förbinda sig själv med verkligheten genom kamp. Enligt Linkola kan materiell välfärd enbart leda till förtvivlan.
Radikal ornitolog
Linkola är en inbiten fågelskådare med en mycket speciell världsåskådning och inställning till livet. Det är intressant att läsa betraktelser från personer som har ett särpräglat förhållande till omvärlden. Det kravet uppfyller han med bravur.
Linkola menar att berguven är ett misstag av skapelsen eftersom den dödar så många småfåglar. Särskilt mycket ogillar han katten. Den kallar han en dödsängel som importerats från Egypten. Han beklagar sig över en fluffig välfödd angorakatt som han en gång såg med flera fågelungar i munnen. Linkola vill helst att människorna håller sina katter instängda eller går ut med dem i koppel.
Mest är han emot importerade invasiva djurarter. Ett exempel på detta är minken. Den dödar fågelungar bara för dödandets skull. På grund av dem har skrattmåsarna i Tavastland helt fått överge sin naturliga livsmiljös boplatser.
Fysiskt förfall
Linkola menar att finländarnas fysiska kroppar förfaller på grund av att de inte används. Han berättar att en vän till honom reagerade våldsamt när en viss Martti Ahtisaari började göra karriär i politiken. Personen, som sedan skulle bli Finlands president, var så fet att han inte kunde gå ordentligt.
Linkola frågar sig om Ahtisaaris popularitet berodde på att den typiske finske mannen som dricker öl och äter korv i bastun identifierar sig med honom. Eller om kvinnorna tycker att han påminner om deras ölmagade partner. När jag söker efter en bild på honom slås jag av hur mycket han liknar Göran Persson.
Martti Ahtisaari och Göran Persson
Motorsport betecknar Linkola som den värsta formen av miljöförstörelse. Hellre än att använda maskiner tycker han vi skall använda våra kroppar. Vi borde inte ha maskiner som gör arbetet åt oss. Människan förtjänar ansträngningar, kraftprov och kamp. Bristen på fysiskt arbete har lett till utbredningen av fysiska brister. Vår kultur karakteriseras av en rädsla för döden och fysisk ansträngning.
Sand i Sahara
Skyltfönster inkräktar på vår tankefrihet. Numera är spridning av reklam överallt förekommande. Denna tar upp plats i våra hjärnor och stjäl vår uppmärksamhet. Varje dag är människor tvungna att vada genom prislappar och reklamavbrott. Detta distraherar oss från de viktiga sakerna i livet.
Människorna kör kors och tvärs genom städerna för att hitta de billigaste varorna. Det är lätt att hålla med författaren om att detta är ett enormt slöseri. På säljarutbildning får de lära sig att sälja sand i Sahara. Det går inte göra något utan att någon försöker trycka ner varor och tjänster i halsen på oss. Till slut börjar folk undra ifall de kanske behöver de där sakerna ändå.
Det är reklamens syfte att skapa ett behov där det inte finns något. Bra reklam spelar på våra känslor och inpräntar information i huvudet på oss. Enda anledningen till det är att företagen vill tjäna pengar på att vi köper deras skit. De odlar den själviskhet som utgör själva roten till folkfientlighet och förstörelse.
De som styr staten vill hålla befolkningen i schack med bröd och skådespel. De vill inte att vi ska lägga märke till viktiga förändringar som händer i verkligheten runt omkring oss. Statsmaktens målsättning är att vi ska hållas distraherade av onödiga saker som stjäl vår tid och energi. Internetcasino måste vara den mest optimala sysselsättningen för detta syfte.
På ett nätcasino kan folk göra av med alla sina pengar. Sedan är de upptagna med att jobba övertid för att tjäna mer pengar som de kan spela bort. För makten är det en win-win situation.
Journalister beskrivs av Linkola som en otroligt oansvarig, gemen och skadlig kategori av människor. De har ett behov av att fylla människornas medvetande med falskt och trivialt skräp. Samtidigt bygger de höga murar kring de viktigaste frågorna. Detta skrev han för drygt 25 år sedan. Jag undrar hur han upplevt utvecklingen och de förändringar som skett sedan dess.
Konstant tillväxt
Linkola frågar sig om det kan vara så att majoritetens åsikter egentligen bara reflekterar en liten mäktig minoritets ståndpunkter. Val efter val upprepar företrädare för partierna, som alla är likadana, sina jargoner om utveckling och framsteg. Detta gör de för att legitimera någon slags regering. Hur länge kan vi egentligen ha framsteg och tillväxt?
Jag tror konstant ekonomisk tillväxt är en omöjlighet. Det är inte heller önskvärt. Bara cancer kan fortsätta att växa på det sättet. Resultatet är värddjurets död. Ifall den inte upptäcks i tid och botas eller bekämpas. Det kan vara därför Linkola kallar det vi lever i för ett självmords-samhälle.
Vi vet att cancern finns där och växer men vi blundar för det. Vi bara fortsätter som vanligt i samma invanda banor. Vi hoppas på det bästa fastän vi egentligen vet vad som kommer hända. Många fortsätter med sina bekväma liv fastän de förstår detta. Att reagera och göra något åt det vore jobbigt. Det skulle leda till ändrade rutiner och en mindre säker tillvaro.
De flesta människor försöker undvika faror. Linkola frågar läsaren: ”Vad kan vara farligare än det för närvarande orubbliga och obevekliga nedstigandet i en massgrav” (2011:39).
Det är nog en slags självbevarelsedrift att inte se det hemska som håller på att hända. Det har alltid funnits människor som tjatat om att undergången är nära. De flesta struntar i sådana profetior tills den dagen de själva får uppleva det.
Världens undergång
Linkola skriver att art-solidaritet är ett artificiellt och påtvingat beteende som går emot människans natur. ”Det finns ingen anledning för oss att praktisera en sådan vriden form av välgörenhet, för det bidrar till förbrukningen av naturresurser: det fördärvar jordens, havens och luftens ekosystem genom att nära och föda upp alltför tätt sammanpackade befolkningar runtom jordklotet” (2011:152-153).
Han skriver att en arts utrotning betyder jordens undergång för den arten. Människan är en art som består av många olika raser. Jag ser inte, som Linkola, något överhängande hot om att alla människor på jorden skulle utrotas. Ett avsevärt globalt hot existerar dock för de vita och nordiska människornas överlevnad. Vår ras’ omintetgörande skulle innebära jordens undergång för oss.
De nordiska människorna borde klassas som en utrotningshotad ras. Vi måste få leva på egna landområden utan andra invasiva folkslag som inkräktar på vårt livsrum. Annars skulle vårt öde bli likt indianernas: att leva i kontrollerade reservat. Jag tror dock att det bara är vita människor som skulle låta ett annat folk leva ostörda i reservat. Vårt öde skulle förmodligen bli mer olyckligt om vi blir decimerade till den graden.
Överbefolkning
Linkola skriver att: ”den värsta fienden till livet är för mycket liv: överskottet av mänskligt liv” (2011:122). ”Bland massornas biljoner förlorar människan sin identitet medan hans liv berövas på värde och mening” (2011:165).
Han har en poäng i att befolkningsökningen sänker värdet på individen. Han skriver: ”Jag har aldrig funnit två personer som är perfekt jämlika: den ena kommer alltid vara mer värdefull än den andra. Och många människor har helt enkelt inte något värde alls” (2011:118). Kan det vara så att man måste förtjäna sitt värde?
Det finns gott om hemska människor. Linkola frågar sig vilken mörk kraft som skulle tillåta dessa att ha fullvärdiga mänskliga rättigheter. Hur kan varje liv ha ett okränkbart värde som är detsamma som alla andra?
Biologisk världsåskådning
I teorin skulle vi kunna hela planeten och leva som en del av naturen. Mänskligheten som helhet är dock otroligt destruktiv. Dess briljans manifesterar sig främst i sällsynta individer. Förmodligen ökar inte mängden sådana personer bara för att det blir fler människor generellt. Det verkar snarare som att dessa individer blir färre.
I Sverige tycker många att vi ska bära oket för förstörelse av planeten som utförs av hela världens befolkning. Vad vi gör här spelar inte så stor roll. Jag tror inte det går att lära människorna överallt på planeten att de ska sopsortera och kompostera. I så fall behöver de nog tvingas till det.
Massornas människor lever för sig själva och sina närmaste för stunden. Övertygelse är en lyx för den som sitter på avbytarbänken. Den som ständigt är tvungen att arbeta får sällan tid över till att grubbla över sakernas tillstånd. Kanske utvecklar de heller aldrig någon tendens för detta? Det finns även de som skräms av tanken att ha för mycket tid över till att tänka efter.
En annan person som delar vissa åsikter med Linkola är Povl Riis-Knutsen. Han beskriver nationalsocialismen som alternativ till självmords-samhället. Den utgör en strävan att skapa ett samhällssystem vari människan inte står över naturen utan ser sig själv som en del av den. Det är en ideologi vars mål är att människorna skall leva i samklang med naturen.
Detta förklaras i Knudsens skrift ”Nationalsocialismen den biologiska världsåskådningen”. Han menar att nationalsocialismen: ”utgör det medvetandegjorda uttrycket för naturens grundläggande lagar som styr över våra liv”… Den ”är i själva verket ingenting annat än tillämpningen av fysiska och biologiska lagar inom de politiska, ekonomiska, sociala och religiösa områdena” (2010:9).
Knudsen skriver: ”Att världen befinner sig i en sådan dyster situation beror enbart på människans fullständiga brist på respekt för naturens lagar” (2010:11).
Det finns ingen rättvisa i naturen. Det blir helt enkelt så att den som segrar blir den som får rätt. De andra försvinner och glöms bort. Detta sker oavsett om de är de finaste vackraste, mest godhjärtade och bästa på alla sätt. Om de inte kräver sin rätt att få finnas så kommer de till slut försvinna.
Värdegrundskritik
En viktig sak som Linkola behandlar är hur människors tänkande är sammanlänkat med värderingar och att dessa sällan är helt fria. Han menar att de underliggande värderingarna i samhället behöver ifrågasättas när detta är på väg mot sin undergång.
Det han beskriver är det allra heligaste för Sveriges makthavare: ”värdegrunden”. Alla är tvingade till att dela samma värdegrund i vårt samhälle. Däri ligger vår självmordsdom ifall saker och ting inte förändras. Linkola utmanar dess själva fundament. I detta ligger den djupare meningen i hans bok. Den utgör en seriös provokation med glimten i ögat. Han behåller träffsäkerheten i sin kritik trots att det ibland kan vara svårt att ta den på allvar.
Referenser:
Devi, Savitri. (2000). ”The lightning and the sun”. National Vanguard books
Linkola, Pentti. (2011). ”Can Life Prevail?”. Arktos
Riis-Knudsen, Povl H. (2010). ”Nationalsocialismen den biologiska världsåskådningen”. Nationellt Motstånd förlag.
Hoppa till huvudinnehåll
