ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Nationalsocialisten, den 19 december 1936. Skribenten är Alarik.

Det finnes under hela året ingen dag som i så hög grad är ljusets fest som julen. Firad under den mörkaste årstiden vill den i både inre och yttre mening rikta våra blickar mot ljuset. Julljus och julbloss, varmed mörkret och dess makter fördrevos, voro i gamla tider som nu symboler för såväl det yttre som det inre mörkrets fördrivande. Ljuset har alltid stått som tecken för det, som lyfter sinnet uppåt. Som den lysande lågan strävar uppåt, så strävar också människosinnet uppåt, mot allt högre rymder, mot allt högre klarhet.

”Mörkmän” var ett mycket starkt klandrande ord mot dem, som ville hindra människornas uppåtsträvande. Och i den kristna terminologin personifieras allt nedåtgående, allt osant, allt själviskt med detta uttryck: mörkrets makter. All kamp mot mörkret, all sann och osjälvisk strävan har i julen sin särskilda fest. Aldrig skulle människorna vara i ordets bästa bemärkelse barn som då. Aldrig skulle småsinne och egenkärlek vara så tillbakaträngda som då. ”Se, natten flyr för dagens fröjd”, de orden bära inom sig hela denna människoandens längtan uppåt, längtan mot ljus, mot dag. Och det är ett bland de sorgligaste bevisen på vår tids dekadens, att denna julens tid, ljusets och osjälviskhetens tid, gjorts till en schackrandets tid, en geschäftets och jäktets tid, då varuhus och nöjespalats genom braskande annonser söka visa människorna huru de ”värdigt” skola fira jul. Den lyftning, som människosinnet så väl behöver, den förvandla dessa profitörer till kronor och ören. För dem är intet heligt.

För oss är denna ljusets fest helig. Vi stanna i vördnad och med andakt inför all dyrkan av ljuset, den må taga sig uttryck på det ena eller andra sättet, den må sjungas i julottan, den må lysa emot oss ur barnaögonen, den må visa sig i omtanken om himlens fåglar och stugornas fattiga. Allt visar hän på förefintligheten av en människas ständiga Prometeuskärlek till ljuset, en böjelse, som ingen materialism i världen kunnat få bukt med, en böjelse som inger de uppåtsträvande ljusa makterna nytt hopp.

Låt julens tid för oss bli en tid, då vi räta upp vår rygg, då vi lyfta vårt huvud, då vi låta vår blick lyftas upp några ögonblick från det närmaste vägstycket för att se framåt mot det fjärran målet, ljusets seger över mörkret. Det år, som vi snart påbörja, kommer att bli ett år med starka motsättningar mellan sanning och lögn, mellan det ljusa och det som vill draga ner människorna, som materiellt och andligt vill utarma vårt folk.

I det tecknet skola vi också segra. Lika visst som efter lång och kulen vinter, solen, ljuset och värmen återvänder, lika visst skall också till vårt av mörkmän behärskande land ljuset återvända och en ny dag gå upp i solkorsets tecken.