TRÄNING. Rune Larsson är den över 50 år gamla ultradistanslöparen som sprungit sedan tonåren. Han beslöt sig för att skriva en bok för att inspirera andra att börja löpa mer.
Foto: Marie-Lan Nguyen (CC BY 2.5)
Larssons råd är präglade av hans egna livserfarenheter. Han sprang endast distanslöpning mellan åldern 15 – 24 år.
En gammal vis orienterare jag såg upp till i min tidiga ungdom fångade distanslöpningens själ när han gav mig rådet att springa i ett tempo som jag kan hålla till jag svälter ihjäl. Han menade att det ska kännas bra att springa långt och att jag ska ha krafter kvar när jag har sprungit klart. Sådan träning sliter inte på kroppen – den bygger upp den.
Löpare behöver inte träna annat än distanslöpning i början under uppbyggnadsfasen. (Distanslöpning är att du springer flera mil i veckan). Men har man ambitionen att tävla så kan man börja träna andra metoder också. Två sådana är snabbdistansen och intervallerna. Snabbdistansen är när du springer den sträcka du vill löpa på tid och intervallträningen finns det 1 000 olika upplägg. Intervallerna är under rätt förutsättningar en effektiv träningsform. Men man kan få något som Larsson kallar för intervallrumpa, en skada som är på bakre sidan av låret precis under rumpan. En person som har detta måste stärka sina sätesmuskler och lårmuskler, det är vanligare att kvinnor får det än män. Man kan träna i backar, där man springer upp och går ned, eller springer långsamt ned. Är inte backen tillräckligt hög korrigerar man det genom att utföra fler repetitioner.
Larsson förespråkar så lätta skor som möjligt och även barfotaträning om det är möjligt. Om löparskor säger han såhär: ”Vi ska springa i så tunna, lätta, enkla och billiga skor som möjligt.” Han betonar verkligen som möjligt då individuell olikhet råder återigen. Vad han vill få fram är att dyrast är nödvändigtvis inte bäst för dig. När han skulle köpa skor så fick han tips om att springa till butiken och sedan springa på löpbandet för det tar ett tag för människor att hitta rytmen för sin löpstil på distanssträckor. Försäljaren kunde därefter se vilken typ av skor han verkligen behövde.
Schema och tidseffektivitet
I del ett framkommer det att Larsson betonar vikten av individens förutsättningar, därför skriver han inte ut särskilt många olika scheman, men det finns på nätet, tidningar eller i studier om löpning och där kan individen testa sig fram till det som passar dem.
Med tidseffektivitet menar Larsson att man kan springa till jobbet eller från det, på det sättet bygger man in löpningen i ens vardagsrutiner och möjliggör att man kan fortsätta med löpningen för att den inte krockar med livet. Inte heller skall man vänta till efter man ätit utan ut och löp så länge det inte är distanser på över 5 000 meter. Men glöm inte bort att det går att träna för att kunna löpa med mat i magen.
Larsson ger exempel på scheman som fungerat för honom. Tre löppass i veckan, där två av dem tränar man distanslöpning och på det tredje växlar man upp tempot de sista kilometerna. När han tränade intervallträning så var det långa intervaller på tisdagarna, korta på torsdagarna och ett långt distanspass på söndagen.
När du arbetar efter ett schema så kan klockan vara din värsta fiende. Då nybörjaren hetsar upp sig på den och därmed lättare skadar sig. Till slut kommer rekorden inte längre att slås och då finner vissa det som en psykologisk uppförsbacke. Svackorna måste ses som naturliga och de skall kämpas igenom. ”Löpning ska berika livet – inte begränsa det.”
Att springa långa sträckor
Larssons bok går också in på träning och agerande för maratonlopp och ultramaraton. Jag har medvetet inte tagit med det för det primära syftet är att få folk att börja springa inte få dem att träna inför maraton, det kan man hitta på andra ställen och behöver inte skrivas ut här. Men det finns några punkter som Larsson tar upp vid maratonträning som är intressanta, det är varningssignalerna, som är värda att lyssna på även för de som tränar generellt mycket.
Den sista punkten är ett tecken på att du kanske har kroppen full med stresshormoner och du befinner dig i en formtopp. Att träna ännu mer då enligt Larsson kan leda till en formsvacka och skador. Dra ned lite på träningen, ”det kan vara svårt att motivera sig till det, för allt känns ju så roligt, men här gäller det att hålla sig kall.”
Jag kan ha skrivit texten så ni läsare tror att Rune Larsson inte pressar sig men det gör han. I flera delar av texten så beskriver han sin kamplust när han springer på gränsen av sin kapacitet, i boken finns också bilder där han ligger på sjukhus efter att ha tagit ut sig så mycket att läkare har känt att det är nödvändigt att lägga in honom.
Öka löplusten genom att springa på upptäcktsfärder
Larsson finner även stort nöje att ge sig ut på löpsträckor som han aldrig tidigare gjort, han hittar lusten och nyfikenheten när han löper i naturen. Med sig har han så lätt utrustning som möjligt, oftast endast en ryggsäck med mat och vatten. Ibland pausar han för att njuta av naturen eller fågelsången. Han har pressat sig till att kunna sova ute i naturen på mossar om han känner att han behöver det. Att löpa i naturen ställer högre krav på fötter och vrister, han skriver att dessa kan stärkas genom att vandra med tung ryggsäck på 10-20 kilogram i skogen.
Hoppa till huvudinnehåll
