Dagens datum 24 april: Denna dag 1906 föddes den irländske nationalsocialisten William Joyce, även känd som ”Lord Haw-Haw”.

William Joyce hade ett familjenamn att vara stolt över. Bland hans förfäder finns bland annat den kände författaren och poeten James Joyce.

Fadern, Michael, emigrerade från Irland till New York 1888. Det var också där som William föddes. Fadern blev snart framgångsrik i Amerika och återvände till Galway på Irland 1909.

Politisk karriär
Den unge William Joyce gick med i organisationen ”British Fascisti Limited” i december 1923. Vid ett valmöte blev den 18-årige aktivisten skuren av en kommunist med rakblad från örat till mungipan. Detta var ett ärr han fick bära med sig resten av livet.

Omplåstrad efter att ha skurits i kinden.

Joyce kom senare att gå med i Oswald Mosleys nybildade ”British Union of Fascists”. Som amerikansk medborgare var det omöjligt för honom att få ett brittiskt pass. Detta behövde han för att följa med Mosley till Tyskland och få möjlighet att träffa Hitler. Därför ljög han om sin födelseort för att få passet. Detta var en handling som senare skulle visa sig få ödesdigra konsekvenser för honom.

Joyce beskrivs som oerhört intellektuellt begåvad. Han var en duktig talare och fick ofta träda in istället för Mosley vid möten. Under mitten av 1930-talet talade Mosley vid de största politiska mötena som hållits i Storbritannien.

Joyce var en fast anhängare av nationalsocialismen. Under sommaren 1934 blev BUF erbjudna 300 tusen pund av en judisk affärsman som ville köpa partiet. Utan att överlägga med partiledaren avslog han erbjudandet med ett oartigt meddelande .

Storbritannien blir diktatur
1937 hade det engelska etablissemangets entusiasm för fascismen svalnat. Framgångssagorna Tyskland och Italien började ses som konkurrenter istället för inspirationskällor för en brittisk förnyelse.

De brittiska fascisterna trakasserades och myndigheterna gav sitt tysta stöd åt den antifascistiska rörelsen. Med krigsmolnen sinade också hoppet om en fredlig europeisk allians.

Storbritannien förvandlades 1937 till en diktatur och några val skulle sedan inte hållas förrän 1945.  Joyce tyckte att Mosley var för tillmötesgående mot regeringen. Därför bildade han den kortlivade organisationen ”National Socialist League” tillsammans med några kamrater. De ville dock inte kopiera strukturen från Tyskland. Detta ansåg Joyce  skulle vara en förolämpning mot dess ledare.

Snart blev Joyce och hans fru märkta för att arresteras under det kommande kriget. Hans första plan var att förnya sitt falska pass och resa till Irland. Efter långt övervägande bestämde han sig istället för att resa till Berlin och på så vis slippa undan brittiskt fängelse. Både Joyce och hans fru hade garanterats tyskt medborgarskap om de var villiga att flytta dit.

Destination Berlin
Vid midnatt den 24 augusti fick Joyce ett samtal från en underrättelseofficer som varnade honom om att han skulle bli arresterad. Han hade två dagar på sig att fly. Den 26 augusti lämnade de London för att bege sig till Berlin.

Joyce fick en förfrågan om att arbeta med radio och togs in för intervju. Reichrundfunks utlandstjänst anställde en något ovillig Joyce. Det var ett jobb som han kände sig tvungen att ta i brist på annat.

I tysk radios tjänst
Resten av kriget spenderade Joyce med att förse engelskspråkiga lyssnare med de tyska synpunkterna på händelseförloppet. Han var en av många av olika nationaliteter som gjorde samma sak. Namnet ”Lord Haw-Haw” fick han av en journalist vid Daily Express som misstagit honom för en annan radiopratare.

Träffsäkert beskrev han Englands bombkampanj som feg och olaglig. Han påpekade motsägelsen i att Storbritannien gett sig in i kriget för att försvara Polens oberoende när de istället säkerställde Sovjets herravälde över Europa. I april 1944 frågade Joyce lyssnarna vad man skickade brittiska soldater att dö för om det inte var Stalins och Roosevelts judiska policy.

I fångenskap
Efter krigsslutet stannade Joyce och hans fru i Tyskland. De befann sig i slutet av maj utanför Flensburg. På måndagsmorgonen den 28 maj hade Joyce gått upp på sin favoritkulle med utsikt över hamnen.

När han gick tillbaks därifrån mötte han två brittiska soldater som samlade in ved. Han talade franska till dem och visade var det fanns några bra vedpinnar. Detta väckte av någon anledning deras misstänksamhet.

Soldaterna följde efter honom och den ena som kallades Perry frågade om det inte var han som var William Joyce. Joyce stoppade handen i fickan för att ta upp sina dokument. Innan han hann ta fram dem sköts han av Perry med en kula som gick igenom båda benen. När han föll till marken sade han att hans namn var Fritz Hansen.

Den skadade William Joyce tillfångatagen.

Denne Perry var egentligen en jude från Tyskland som arbetade åt brittiska styrkorna. Den skadade fången lämnades över till en frontpost där hans rätta identitet avslöjades. Under den följande räden arresterades även hans fru och deras barn.

In till slutet höll Joyce fast vid sina synpunkter att vänskap med Tyskland låg i det engelska folkets bästa intresse. Därför kunde han inte ses som en förrädare. Snarare var det de som konspirerat med bolsjevismen som var de verkliga förrädarna. Han menade in i det sista att han inte varit någon fiende till Storbritannien.

Falskt dömd och avrättad
Joyce var amerikansk medborgare. Därför hade britterna egentligen inte rätt att döma honom för förräderi. Under rättegången bestämdes dock att hans brittiska pass, som han ljugit för att skaffa sig, utgjorde bevis för hans trohetsplikt till den brittiska kronan. Därmed befanns han även skyldig till att ha hjälpt ”landens fiender” genom sina radiosändningar.

Han dömdes till döden genom hängning. Dödsstraffet genomfördes den 3 januari 1946. I sitt sista brev till sin fru på nyårsdagen skrev han: ”As I move toward the edge of beyond, my confidence in the final victory increases.”

Hans sista anteckningar som dödsdömd fånge löd: ”In death, as in this life, I defy the Jews who caused this last war… in the hour of greatest danger to the west, may the standard (…) be raised from the dust, crowned with the historic words: “Ich habt doch gesiegt” (Still you have won); and I am sorry for the sons of Britain who have died without knowing why.”

Litteratur:
Walsh, Michael. (2000) “The Martyrdom of William Joyce”. Historical Review Press.

https://europeansworldwide.wordpress.com/2019/06/19/martyrdom-of-a-dissident-irish-american-saint/

  • Publicerad:
    2020-04-24 09:00