GÖTEBORG. Den 10 juni rapporterade bl a GT om ett ”rasistupplopp” i Tuve utanför Göteborg. Några svenska s k skinnskallar hade stoppats av polisen, som hade hittat baseballträn och annan utrustning för gatustrid. Det antogs att de var ute efter att hämnas ett par kamrater som tidigare blivit svårt misshandlade av invandrare.
Folktribunen har träffat Carl, en av dem som var med i det påstådda rasistupploppet. Han visar sig vara kritisk till GT:s rapportering om händelsen, och är övertygad om att massmedias vinklingar och
lögner kommer skörda fler offer än Daniel Wretström.

På löpsedlarna till tidningen GT kunde man den 10 juni läsa
följande:

Skinnskallar
och invandrare i
VÅLDSAMT
RASIST-
UPPLOPP
I TUVE
I NATT

Snabbt förbipasserande, eller personer som ser löpsedeln på långt håll, det vill säga de allra flesta människor av de som läser kvällstidningarnas löpsedlar, lämnas alltså p g a GT:s ordval med intrycket av att svenskar var aggressorerna i ett våldsamt upplopp. Även om man stannar upp och går fram och läser den finstilta texten, kan man svårligen få ett annat intryck än att invandrare var offer och svenska skinnskallar var aggressorer.
Folktribunens har talat med Carl och John som var med vid ”upploppet”, och tagit reda på vad som egentligen hände.

Riktigt blod
När vi åker ut till Tuve för att träffa John vid den mötesplats vi avtalat, Tuve Centrum, så ringer han och undrar om vi inte kan åka två hållplatser till ”där det är lite lugnare”. När vi väl träffar John så förstår vi varför han är rädd, John har ett otäckt sår i pannan efter att han och hans kamrater blev överfallna av en besinningslös pöbel bestående av främlingar beväpnade med basebollträn och järnrör för tre dagar sedan.
Vi åker till platsen där misshandeln skedde och där finns riktiga blodfläckar kvar. När jag ser dem kommer jag att tänka på när Ulrica Messing håller ett tårdrypande tal framför en pöl av rödfärg i Stockholmsförorten Skogås. Detta för att hedra en främling som avlidit till följd av att en svensk tonårspojke i Skogås fredat sin flickvän från ett angripande gäng.

Förnedrande flykt
Bråket, berättar Carl, bottnar i en händelse för två veckor sedan. En kompis till honom blir då nedslagen på nöjesfältet Liseberg av ett gäng främlingar. Den misshandlade bestämmer sig för att avvakta tills vidare eftersom han skall till en fest ute i Tuve på kvällen, men inte heller där lämnas han i fred.
Utanför villan där festen hålls samlas en pöbel med mestadels invandrare som beter sig mycket hotfullt. Svenskarna inne i villan bestämmer sig för att få bort pöbeln med ett utfall mot främlingarna. De sistnämnda springer som gaseller angripna av ett lejon, trots sitt mångdubbla numerära övertag. De flyende främlingarna springer hem oskadda, men förnedrade och bortkörda.

Pöbel orsakade allvarliga skallfrakturer
Den 9 juni, två veckor senare, angrips tre av dem som hade deltagit i ovannämnda incident när de väntar på en buss i Tuve.
Mot dem kommer en vanvettig pöbel på 40-50 personer. Det är främlingar i alla åldrar, främlingar som har tagit med sig sina små barn i 10-årsåldern samt några enstaka svenska whiggers som frotterar sig med främlingarna och alla är de beväpnade med olika tillhyggen. En av de tre ungdomarna undkommer med ”blåmärken över hela kroppen”, men två av dem, som bara är 16 och 17 år gamla, utsätts för en makaber misshandel av pöbeln.
Hela pöbeln står runt de liggande svenskarna som får mottaga sparkar och slag med järnrör mot huvudet. De riktar särskilt in sina slag mot ansiktet och när de äldre misshandlat färdigt är de små främlingarna framme och slår för allt deras späda kroppar kan mot de livlösa kropparna på gatan. Blodet forsar redan från de liggandes huvuden, men det bekommer ingen i främlingsmobben som bara fortsätter att slå och sparka besinningslöst.
När polisen kommer är pöbeln fortfarande kvar och ingen verkar ge något tecken av att förstå varför polisen kommit. Faktum är att polisen är särskilt försiktig när de handskas med främlingsmobbar efter de många oprovocerade överfall som skett mot mindre polisstyrkor i de invandrartäta förorterna. Polisen tar därför uppgifter av Erik, som är den ende vid medvetande, medan främlingarna skockas kring ambulansen där John läggs in.
När den Erik frågar ambulanspersonalen om kamraterna kommer överleva, får han svaret att de inte kan garantera att John kommer överleva, med tanke på att han ådragit sig mycket allvarliga skallfrakturer. Polisen ger honom sedan order om att följa med i polisbilen ”så att inget mer bråk inträffar”.
– Jag säger åt dem att det är främlingarna, och pekar mot dem som står någon meter utanför ambulansen och hånflinar åt John, som skall följa med i polisbilen, inte jag. Trots detta blir jag visiterad och inföst i polisbilen.

”Anmälan kommer inte att leda någonvart”
Carl rings upp på lördagskvällen och får höra att några kamrater blivit misshandlade så att de inte säkert kommer överleva. Carl är mycket kritisk till GT´s missvisande löpsedel:
– Det räcker inte med att en av de misshandlade var mycket nära att dö, den rubriksättning de väljer efter denna händelse visar att de tänker fortsätta hetsa mot svenska patrioter och det kommer skörda fler offer än Daniel Wretström.
En annan signal som är minst lika allvarlig, och som indirekt uppmuntrar främlingsgängen i deras agerande, är polisens ryggradslösa behandling av fallet. När John dagen därpå får lämna sjukhuset, så har polisen fortfarande inte tagit upp någon anmälan. Han åker då till polisen för att anmäla brottet så att förövarna kan låsas in och han kan känna sig trygg igen. Polisen säger då att ”det är för många personer inblandade i fallet” och att han visserligen kan göra en anmälan, men att den nog inte kommer leda någonvart.
– Främlingarna får ju grönt ljus från polisen. De vet att om de hugger ihjäl en svensk så kommer det ändå bara resultera i några timmars samhällstjänst, om det överhuvudtaget blir någon utredning av det hela.
Därför vågar inte John gå vart han vill i Tuve längre. Han kan inte träffa vem han vill vid Tuve centrum, där främlingarna håller till. De kan när som helst ta honom. Han är svensk och därmed fredlös, därför är det grönt ljus för främlingsgängen.

Massmedias vinklingar hetsar till fler mord
Den råa misshandeln tycks vara en händelse som förbigått GT, men hur var det då med det påstådda rasistupploppet?
– Jag och några kamrater åkte ut till Tuve efter att vi fått höra vad som hade hänt under kvällen, berättar Carl. Vi ville ge dem en minnesbeta helt enkelt. Men när vi kom ut till platsen var det öde. Då ville vi inte spilla mer tid där, utan istället åka till sjukhuset för att se hur det var med våra kamrater.
– Men när vi packat in oss i skåpbilarna kom polisen och började trakassera oss. De måste ha satsat mycket resurser på att hitta oss så snabbt, istället för att försöka säkra bevis och förhöra folk i pöbeln, säger Carl avslutningsvis.

  • Publicerad:
    2001-06-14 00:00