KRÖNIKA • En mindre analys och sammanställning av hur det ledande medieetablissemanget rapporterade om Bilderbergmötet.

Bilderberggruppen har som ni läsare vet nyligen haft sitt årliga möte i Sverige. Maktmänniskor från flera sfärer har varit på plats för att samtala i hemlighet och i sedvanlig ordning har den samlade journalistkåren accepterat deras önskan. Detta trots att flera politiker är folk(”finans”)valda. För vi måste slå fast att det är en acceptans från deras sida att inte irritera makteliten med frågor om mötet varken nu eller senare.

Att politikerna inte får frågor beror inte på inkompetens, vi har i dagarna sett bedömningen på den journalistiska ihärdigheten när de verkligen vill få tag i information, som när de ringde upp pappan till massmördaren i Örebro långt innan polisen meddelat honom att hans son hade utfört ett massmord och var död. Tittar vi historiskt så har journalisterna inte haft några problem med att infiltrera politiska partier eller organisationer som hotar den judeo-liberala världsordningen. När man infiltrerat vaccinkritiska mammagrupper, då har det varit viktigt för allmänintresset. När Sverigedemokraterna har infiltrerats, då har det varit för att skydda demokratin och när ”höger”grupper haft konferenser så har man infiltrerat för att rädda människor från dödsknarkarnazisters folkmordsplaner.

Men man infiltrerar inte Bilderberg där den riktiga makteliten samlas, mig veterligen finns det inga exempel, trots årtionden av chanser. Inte heller ställer man tidigare deltagare riktigt mot väggen och pressar dem på information utan dessa tillåts medvetet vilseleda lyssnarna. Ett utmärkt exempel presenterades i Sveriges Radio under mötet, ni vet den ”självständiga” radion som behövs för att granska makten. Där får Jonas Bonnier som numera är programledare i SR:s radio men som också tidigare varit chef på Bonnier berätta när han besökte ett Bilderbergmöte år 2012. Han börjar med att medvetet förlöjliga folks antydan om att det är hemligt. Historiskt har hemlighetsmakeriet varit större men lättats på senare år, trots detta är det i mycket fortfarande hemligt. Låt mig förklara varför, gruppen går inte ut med platsen utan det får folk eftersöka själv. Sedan presenteras samtalsämnena och vilka som skall deltaga. Men vilka garantier finns det att de pratar om detta? För ingen kontroll görs och deltagaren Carl Bildt fanns inte med på listan, men ändå har jag sett bilder på honom när han pratar med andra vid Grand Hotel när konferensen pågick. Om han finns där men inte på listan vilka andra finns där då?

Detta är ändå lite med tanke på det största hemlighetsmakeriet, deltagarna håller tyst om vad det pratats om, faktum är att Bilderbergarna är så framgångsrika med att få folk att hålla truten att jag själv inte vet något exempel där någon tidigare deltagare lagt korten på bordet och berättat för allmänheten om vad som sades och vem som sade det. Man ska då ta i beaktande att Bilderberg pågått långt över ett halvt sekel och har haft hundratals olika besökare genom åren. Titta på hur den tidigare socialdemokratiska statsministerkandidaten Mona Sahlin reagerar på när alternativa medier frågar henne.

De demokratitroende människorna brukar förlöjliga människor som tror att gruppen är en ”skuggregering”, antagligen mest för att de inte önskar att deras rådande världsbild är en chimär men Bilderbergarna har uppenbarligen någon makt som gör att käften inte glappar hos tidigare deltagare. Hade de inte haft någon makt så hade tidigare deltagare utan risk för repressalier pratat om vad som sagts, inte pratat om hur ”hemskt” mötet var för att det var många män där. Politikerna hade gjort uttalanden om vad deras politiska fiender sagt för att gynna deras egna intressen. Det finns ingen brist på sådana människor bland maktmänniskor i övrig politisk pajkastning.

Om vi återgår till Jonas Bonnier så utgör kanske han ett bra exempel. Han spelar dum när han samtalar med arbetskamrat Katherine Zimmerman och säger att han inte visste vad Bilderberg var när han åkte dit, trots att han växt upp i Bonnierfamiljen och att en Wallenberg personligen bjöd in honom. Zimmerman i sin tur påpekar inte den bakomliggande och nuvarande lojalitetskonflikten Jonas har för lyssnarna. Han är fortfarande en Bonnier, en familj som har täta band med Wallenberg och familjen Bonnier har ett gemensamt medieimperium som skulle kunna straffas om de skulle börja prata. Ett imperium som har gjort att han kunnat landa på SR och få en programledarroll. I det knappa 7 minuter långa samtalet så går han aldrig in på vad som sades. SR hade en längre sammanfattning om Bilderberg men den innehöll också information från en intervju av just Jonas Bonnier.

En ETC journalist fick besöka P3 för att berätta om Bilderberg, inte tidningen man skall kontakta om man önskar få en bättre bild vilket jag kommer gå in på senare i texten. Sveriges Television hade ungefär sammanlagt 10 minuters videor om Bilderbergmöte där man gjorde flera korta summeringar och publicerade hela listan på deltagare. 10 minuter är ett skralt utbud från en statstelevision där nationen själv gästas av gruppen, speciellt om man jämför med andra ämnen såsom klimatets undergång och kvinnor samt invandrares svårigheter i Sverige.

Övriga medieetablissemangets bevakning

En stor samlad maktelit har precis träffats men det syns inte i medier från Sverige. I min genomgång så har jag valt att använda tidningarnas egna sökmotorer för att hitta artiklar i deras nätupplagor om Bilderberg genom att använda just det sökordet. Få träffar har kommit då, vilket gjort att jag behövt söka på sökmotorer för att hitta artiklarna. Morgontidningen Dagens Nyheters sökmotor ger inga träffar, men söker man via Jewgle så skymtar två mindre artiklar förbi. Kanske detta beror på deras agendasättande judiska chefredaktör Peter Wolodarski. Svenska Dagbladet som får presstöd för att konkurrera med DN har skrivit endast en sammanfattande artikel om gruppen bakom betalvägg. I övrigt har man mest rapporterat om polisens arbete inför mötet. Tittar vi på de största (slask)tidningarna Expressen och Aftonbladet, då har Expressen faktiskt valt att skriva om motdemonstrationerna. I övrigt har Expressen bara skickat ut några mikrofonkypare för att intervjua tidigare deltagare, som i samma anda som Jonas Bonnier tillåts vara väldigt vaga om vad som sades på mötena.

Juden Leif Pagrotsky som var handelsminister för Sverige säger: ”Mycket är väldigt seriöst men man sitter och småpratar om ditten och datten, blandar stort och smått som alla andra umgängen.”

Den tidigare statsministern Stefan Löfven sade till Expressen: ”Vi fick lyssna på Henry Kissinger, den tidigare amerikanske utrikesministern, det är klart att lyssna till hans syn på hur världen utvecklas. Det var ju väldigt intressant.”

Bägge två poängterar starkt att inga beslut togs på mötet. Pagrotsky får frågan om han hade velat besöka mötet igen, han svarar ja men eftersom han inte är aktiv så kommer antagligen ingen inbjudan.

Den röda tråden här är att våra politiker, som framställs som makthavare, inte vågar yppa vad som sägs efteråt, inte ens 20 år efteråt som i Pagrotskys fall – trots att de hela tiden framställer diskussionerna som harmlösa idéutbyten. En annan sanning är att de tidigare höga politikerna byts ut så fort de förlorar sin mindre maktställning. Det intressanta är alltså inte vad våra (”folk”)valda politiker har att säga till de andra Bilderbergdeltagarna, utan vad finans- och industrimakten har att säga till våra politiker!

När det kommer till kontaktskapandet så är det självklart att Bilderbergarna vill att politikerna skall vara i deras hörn och inte i någon annans. Fattar de inte budskapet så kommer deras egna politiska organisationer attackera dem, avsätta dem och installera en ny person som fattar att lyda. Håkan Juholt tog man bort innan han ens började sätta käppar i hjulet för stockholmsklägget. Det är också därför dessa personligheter håller tyst efteråt, för de vet om att deras egna organisation är en liten makthavare jämfört med storfinansens Bilderberggrupp.

Aftonbladet har likt Dagens Nyheter sparsamt rapporterat om mötet med artiklar bakom betalvägg.

Vänstern och Bilderberg

När storfinansen har besök och borgarna har makten samt att de är inbjudna till mötet, visst borde den så kallade vänstern informera deras klasskamrater om att något är i görningen? Men icke! Varken Flamman eller Arbetet har skrivit något.

ETC har skrivit artiklar om det, bl.a. en artikel där man genom lögner och misstänkliggörande försökte sabotera en demonstration mot Bilderberggruppen. Utöver detta har man försökt kontrollera narrativet om Bilderberg men samtidigt agerat pysventil för de som är frustrerade över att Magdalena Andersson besöker mötet under chefredaktörens rubrik ”Varför ska S-ledaren mingla runt med techdemonen?”

Nordfronts läsare förstår att frågeställningen är totalt felaktig eftersom de har informerats om att det är en lång tradition för såsseialdemokratins allra högsta representanter att deltaga på Bilderbergmöten även om de inte blir valda till statsministrar.

Statsministrarna och Bilderbergmötet – en ond symbios

ETC:s Andreas Gustavsson förstår att han måste gå ned på knäna om etablissemangets skall rädda hans AFA-anknutna journalister från turkens klor.

Bland alla dessa grupperingar så verkar ändå en viss förändring ha skett och det är inom kommunisterna som skrivit artiklar i Proletären. För ungefär 10 år sedan använde man till viss del samma terminologi som dagens liberaler när man avfärdade begrepp som skuggregering och lyfte fram att konspirationsteorierna flödade samt att folket valde sina makthavare när man skrev om Bilderberg. Detta gör man inte idag utan nu fokuserar man inte på att avfärda utan att bevaka makten i högre omfattning, dock med ett visst problem, man försöker intervjua forskare för att öka trovärdigheten men dessa forskare har samma problem som vi av hemlighetsmakeriet, hur mycket vet de själva?

Avslutning

Som en sista punkt vill jag bara påpeka att de nya medierna tog ett par kliv framåt i rätt riktning genom att samstämmigt belysa Bilderberggruppens möte, men inte bara att belysa utan även att agera genom att skapa en demonstration som de andra medierna som sålt ut sig till makten tvingas förhålla sig till för att kontrollera det narrativ som uppstår i den idékonflikten. De alternativa mediernas långa arbete har gett resultat och i tider som dessa är det kvarvarande jobbet att slutligen få folk att omvärdera deras hjärntvättade syn på det judiska folket och storfinansens makt.