KRÖNIKA • Stefan Larsson uppmärksammar 100-årsdagen av Mein Kampfs publicering.

Fredagen den 18 juli är det hundra år sedan Mein Kampf för första gången publicerades. Det var den första delen av Min kamp med underrubriken: ”En uppgörelse”, som gavs ut i juli 1925. Den gavs ut av tyska förlaget Ehr-Verlag som var det nationalsocialistiska partiets eget förlag. Nio år senare 1934 översattes Min kamp och gavs ut på svenska.

Publiceringen av Hitlers verk Min kamp kom att skaka om världsjudendomen i dess grundvalar och markerar en politisk milstolpe i historien. Den har haft en helt unik betydelse för nationella rörelser världen över. Sett till den påverkanskraft som Min kamp har utövat på mänskligheten under hundra år så är det knappast någon överdrift att jämföra Hitlers verk med Bibeln, Koranen eller vilket annat betydande filosofiskt, religiöst eller politiskt verk som helst. Och Min kamp fortsätter alltjämt att ha en stark betydelse för många människor och det visar på verkets kraftfullhet.

Det är samtidigt uppenbart att Europas fiender betraktar innehållet som väldigt laddat, då verket var förbjudet i Tyskland under 70 år (mellan åren 1945-2016). Detta är högst anmärkningsvärt mot bakgrund av att boken är hundra år. Men det visar på att boken är tidlös och att innehållet fortfarande ger våra fiender stora skälvan!

I Min kamp presenteras det nationalsocialistiska manifestet i två volymer. Den första delen redogör för Hitlers levnadsbana fram till hans första kontakt med det lilla nationella och radikala tyska arbetarpartiet i maj 1919. Boken börjar högdramatisk med orden:

Det ter sig numera för mig som ett lyckligt sammanträffande, att ödet utsåg just Braunau vid Inn till min födelseort. Denna stad ligger ju på gränsen mellan de båda tyska stater vilkas återförening åtminstone för oss yngre framstod som en livsuppgift, som med alla medel måste förverkligas.

Hitler beskriver i Min kamps första del sin uppväxt, sina tonår och sina föräldrars frånfälle och hans känslor inför det hårda slag som det innebar för honom att förlora sina föräldrar vid unga år. Det är en fängslande läsning om hemlösheten på Wiens gator, de grusade konstnärsdrömmarna, flytten till München och det blodiga helvetet i skyttegravarna under det första världskriget. Hitler beskriver den inbyggda svagheten i det Habsburgska riket med dess uppenbara brister av rasblandning. Första delen av Min kamp erbjuder vidare en mycket intressant analys av Tysklands historiska och politiska skeende under Bismarck, samt en beskrivning av de bakomliggande krafterna som drev på utvecklingen i riktning mot det första världskrigets utbrott 1914.

Hitler riktar en kraftfull kritik mot marxismens och socialdemokratins upphovsmän och redogör för skillnaden mellan marxistisk socialism kontra den nationella socialismen, som Hitler främst i andra delen av Min kamp utvecklar djupare då han i den ger sin beskrivning av nationalsocialismen. I första delen av Min kamp gör Hitler också en kritisk analys av Tysklands krigspropaganda under det första världskriget och dess, enligt Hitler, uppenbara brister. Det är med stor precision som Hitler riktar ljuset mot krafterna som låg bakom försöket till en kommunistisk revolution i Tyskland i november 1918 och den omskakande tiden som följde på kejsardömets fall.

I Min kamp beskriver Hitler hur en nationell folkstat effektivast bör utveckla sin ekonomiska struktur. Och vad Hitler egentligen menar med att vara nationell (begreppet nationell utvecklar han än mer i den andra delen av Min kamp). I slutet av Min Kamps första del redogör Hitler för sitt personliga politiska uppvaknande och hans analys av Tysklands nederlag i det första världskriget som leder fram till hans första kontakt med det tyska arbetarpartiet i maj 1919.

Första delen av Min kamp avslutas med en kortare redogörelse för det tyska arbetarpartiets uppbyggnadsperiod och den initiala tiden när de kraftsamlar till sitt första politiska stormöte i Hofbräuhaus^[1] den 24 februari 1920. Ett möte som innebar två betydande saker:

1. Man bytte namn på partiet till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP).
2. Det 25 punkter långa partiprogrammet presenterades med stort bifall från åhörarna.

Hitler avslutar sedan Min kamps första del lika storslaget som han inledde verket. Med en beskrivning av hans brinnande nationalism och kampvilja:

En eld hade tänts, ur vars glöd en gång det svärd måste komma, som skall återskänka den germanska Siegfried friheten och den tyska nationen livet. Och vid sidan om den kommande resningen såg jag som i en vision den gudomliga hämnden för menedsdådet^[2] den 9 november 1918.

Adolf Hitler presenterar i Min kamp sina tankar och politiska idéer och kom inledningsvis att diktera sitt politiska budskap för Emil Maurice, Hitlers privatchaufför. Senare lät han Rudolf Hess knattra ned orden på skrivmaskin. Innehållet sammanställdes under tio månader i Landsbergfängelset efter ölkällarkuppen i november 1923. Hitler skulle med tiden utveckla något av en lättare självkritik av Min kamp, då han menade att stora delar av verket utgjordes av en rad ledarartiklar i Völkischer Beobachter^[3], den folkliga betraktaren som var det nationalsocialistiska partiets dagstidning.

Vad som är viktigt och anmärkningsvärt att ha i åtanke är att Hitler i Min kamp inte bara riktar kritik mot världsjudendomen och marxismen. Borgerligheten får sig också en rejäl känga från Hitler, som menar att borgerligheten har svikit det tyska folket och bär ett stort ansvar för att delar av det tyska folket hamnade i klorna på marxisterna.

Min kamp publicerades som tidigare sagts i juli 1925. Det har passerat hundra år men mycket av innehållet är fortfarande lika aktuellt idag som när det publicerades för hundra år sedan. Det handlar om ett tidlöst politiskt dokument som går att applicera i vår politiska kamp idag. En del av innehållet är naturligtvis tidsbundet av aktuella politiska skeenden som pågick i Tyskland vid tiden för när boken skrevs och som därför inte känns lika aktuellt i vår tid. Det stora värdet ligger därför främst i Hitlers idéer om politisk propaganda, organisatoriska strukturer och så naturligtvis den tidlösa kritiken av judisk makt, vilket ger boken dess absoluta unika värde!

Slutligen

Andra delen av Min kamp publicerades i december 1926 och författades av Hitler själv på egen hand i kampstugan i Berchtesgaden efter hans frigivning från Landsberg.

En kritik som ofta framförs mot Min kamp är att den är oorganiserad och svårläst. Jag måste säga att det är en kritik som jag verkligen inte kan hålla med om. Jag har läst boken flera gånger och uppfattar boken som relativt lätt att ta mig igenom. Vilket förvisso kan vara för att jag är van att läsa kurs- och faktaböcker.

Tyvärr finns det nyutgåvor i omlopp av Min kamp vari man försöker påverka läsaren genom att placera sionistiska ”glasögon” på läsaren i form av kritiska kommentarer av bokens innehåll, vilket löper parallellt med bokens ursprungliga text. Det visar att det mesta i vår tid är att betrakta som kulturmord!

• 1. Hofbräuhaus var en viktig plats för NSDAP:s tidiga historia och var en plats för politiska möten och tal. Det var i Hofbräuhaus som Hitler etablerade sig som en politisk orator.
• 2. Dolkstöten vilket var Tysklands ovillkorliga kapitulation i november 1918. Den tyska armén förlorade egentligen aldrig första världskriget. Detta i och med att man inte lät kriget passera in över de tyska gränserna. Kapitulationen var ett landsförräderi av stora mått där republikaner, socialister, judar och kommunister överlät segern åt de allierade. Krafterna bakom detta nidingsdåd kom att få namnet ”novemberförbrytarna”.
• 3. Alfred Rosenberg var chefredaktör för Völkischer Beobachter mellan åren 1923 till 1937. Efter den misslyckade statskuppen (som går under benämningen ”Ölkällarkuppen” och som ägde rum i november 1923) kom partiet liksom Völkischer Beobachter, att sättas i förbud och det var endast tack vare Franz Eher-förlaget och Max Amann som man lyckades hålla ihop verksamheten och undvika konkurs. Tack vare Max Amann kunde verksamheten till och med utökas, och detta trots att Völkischer Beobachter inte publicerades.