Dagens datum 27 januari: Idag 1934 förklarade Joseph Goebbels att Tredje riket inte skulle få degenerera till en glädjedödande och bakåtsträvande stat som inför onödiga förbud.

Den 27 januari 1934 publicerade propagandaminister Joseph Goebbels en artikel med rubriken ”Mer moral, mindre moraliserande” i tidningen Völkischer Beobachter. Artikeln tog bland annat avstamp i att en nytillträdd statstjänsteman i en större tysk stad förbjudit ett företag som sålde tvål från att sprida affischer med en vacker kvinna som gjorde reklam för deras produkt. Goebbels menade att detta var en överreaktion och att den nationalsocialistiska rörelsen, som nyligen tagit makten i Tyskland, måste passa sig för att bli bakåtsträvande och glädjedödande.

Nordfront har översatt artikeln till svenska:

Mer moral, mindre moraliserande!

Alla revolutioner har sina fel, även vår. Detta är i sig självt inget större problem, då dessa brister tenderar att försvinna av sig självt eller genom tidens gång. Det viktiga är att de som har en ledande position håller sina ögon öppna och att de inte tiger av rädsla för allmänhetens nuvarande åsikter. För det är självklart att en omfattande historisk revolution, utöver de enorma fördelar den för med sig, även lyfter fram en del tidigare okända problem till ytan.

Felen blir dock farliga om man tillåter dem att gro, då de med tiden börjar hämma och kväva revolutionens organiska och sunda utveckling.

Idag är det därför dags att fullt ut exponera en del av det nonsens som ackompanjerat den nationalsocialistiska revolution i Tyskland och granska dessa brister utan nåd.

Det som gör detta ännu viktigare är att sådant här nonsens annars med tiden stegvis kommer att korrumpera vår revolutions riktning och natur, vilket skulle lämna kommande generationer med en bild av revolutionen och dess mål som på inget sätt motsvarar våra nationalsocialistiska ståndpunkter och värderingar.

Givetvis är det nödvändigt att politiskt reglera moraliska frågor av vikt för vår nations liv. Men det sprider sig också nonsens där man ämnar att gå utöver det nödvändiga och etablera en kod för det rent personliga uppträdandet.

Det leder eventuellt till en typ av moralism som är allt annat än nationalsocialistisk.

Vissa individer vars liv antingen ligger bakom dem, eller som helt saknar rätten till ett fortsatt liv, predikar moralism i vår revolutions namn. Denna moralism har ofta ingenting gemensamt med sann moral. De förespråkar en etik som kanske är passande för ett nunnekloster, men inte hör hemma i ett modernt kultursamhälle.

Ett exempel: I en större stad i centrala Tyskland visade en reklamaffisch för ett tvålföretag en ung och attraktiv kvinna som höll i ett tvålpaket. En moralpredikare som oturligt nog hade makten att bestämma reklamens öde förbjöd den med motiveringen att den förolämpar folkets moraliska känslor. Detta då kvinnan på affischen höll tvålen på ett ställe ”som av moraliska skäl inte kan beskrivas mer precist”.

Var är moralen i detta? I det att personen som förbjöd reklamen utgår ifrån att andra delar hans snuskiga fantasier, eller i att det tyska folket och den nationalsocialistiska rörelsen är upprörda och motsätter sig detta löjliga beslut?

När vi undersökte fallet noterade vi att denna fantastiska medborgare upptäckte sin attraktion för nationalsocialismen tre månader efter att vi tog makten, vilket ändå inte stoppade honom från att utfärda förbudet i nationalsocialismens namn.

Saker och ting har gått såpass långt att denna grupp av moralister även har börjat inkräkta på folks privatliv. De skulle njuta av att etablera renlighetskomissioner i städer och byar som skulle hålla ett öga på Müllers och Schulzes kärleksliv. De skulle dock inte vilja gå så långt som att förbjuda kyssande helt och hållet, såsom i de kända operetterna, då det är ett alltför populärt tidsfördriv. Men om det vore upp till dem så skulle de göra det nationalsocialistiska Tyskland till ett ödeland av muttrande och klagande, ett ställe där fördömanden, spioneri och utpressning skulle stå högst upp på dagordningen.

Dessa moralister vänder sig även allt som oftast till staten med sina förfrågningar om att förbjuda en film, teater eller opera för att dansösen, stjärnan etc. enligt dem representerar en fara för den allmänna anständigheten. Om vi skulle ge efter för deras krav så skulle vi snart inte se annat än gamla gubbar och tanter på duken eller scenen. Våra teatrar skulle stå tomma då folket inte skulle besöka dem för att se samma folk som de ser i kyrkan eller på ålderdomshemmet.

Bevara oss från dessa skenheliga varelser som saknar en genuin och stark livsåskådning och inte predikar någon ärlig moral. I verkligheten är dessa individer livets förlorare, och de protesterar mot livet i sig självt. Det eviga livet och dess lagar kommer inte att vika sig för dem, men dessa människor försöker gömma sig bakom en ridå av föraktvärt hyckleri och oärlig prydhet.

De tycker att en tysk kvinna inte skall få gå ut ensam, att hon inte skall få sitta själv på en restaurang, eller själv gå ut på en promenad med en man – inte ens en S.A.-man – utan ett ”förkläde” (en efterföljare). Hon skall inte heller få röka, dricka eller och göra sig vacker. Sammanfattningsvis så skall hon göra sitt yttersta för att inte väcka männens onda begär. Detta är hur dessa moraldvärgar anser att en tysk kvinna bör bete sig. Och stackars den kvinnan som har oturen att bryta mot några av dessa lagar.

Har inte dessa moralpredikare någon aning om hur de förtalar och demoraliserar miljontals tyska kvinnor med sin predikan; kvinnor som modigt och med ärligt uppsåt fullföljer sin plikt i livet, kvinnor som är goda kompanjoner till sina män och självuppoffrande mödrar till sina barn?

Förstår de inte att de skämmer ut nationalsocialismen världen över och att de är trettio år för sent ute? Och förstår de inte att vi tvingas bemöta dem nu då de börjar bli irriterande? Det finns bra och dåliga kvinnor, det finns anständiga och mindre anständiga kvinnor. Huruvida de pudrar näsan eller inte är inte ett tecken som på något sätt avslöjar deras inre värde. Inte heller behöver kvinnor som någon röker en cigarett hemma eller på allmän plats känna sig fördömda och utstötta ur samhället.

Hursomhelst skall dessa moralpoliser inte döma över kvinnor. Detta oavsett om moralisterna är genuint kvinnofientliga eller om de likt riktiga män önskar kvinnor avkoppling, lycka och hemfrid – eftersom deras översitteri skulle garantera att kvinnorna inte får någotdera.

De tror att nationalsocialism betyder att man inte skall få njuta av livet, utan att man istället bara bör fokusera på den mänskliga tillvarons mörka sidor. Pessimism och misstänksamhet är människans bästa vägvisare på denna jord av sorg och lidande. En sann nationalsocialist har ingen anledning att försvara dessa eländiga varelser. Primitivitet och ett totalt förkastande av allt nöje är vad som karaktäriserar dessa personer. Om man har en ren och en smutsig krage, tar man på den smutsiga för att visa sitt hat mot borgerliga värderingar. En man med en bra och en dålig kostym väljer den dåliga, speciellt vid festliga tillställningar, för det visar den förvånande världen hur revolutionär hans inställning är. Han ogillar glädje och skratt; människor ska inte ha något att skratta åt.

Lever vi i ett pietistsamhälle eller i den livsbejakande nationalsocialismens tidsålder?

Ingen kan anklaga oss nationalsocialister för att vilja leva det överdrivet luxuösa livet. Führern själv och många av hans kamrater varken röker, dricker eller njuter av ett överdådigt liv. Men de som vill frånta sextio miljoner tyskar allt nöje och all optimism skall föraktas, även om man bortser från att deras dåraktiga önskan skulle driva ett oräkneligt antal folkkamrater in i fattigdom och misär.

Varje förbjuden aktivitet skapar fler arbetslösa; om ingen kan köra en bil måste bilfabrikerna stängas ner, om ingen bär nya kostymer har varken vävaren eller skräddaren något att göra och om ingen mer ser på film eller teater kommer hundratusentals inom de branscherna att bli arbetslösa och bli en belastning för välfärden.

Att ta glädje och nöje från ett folk innebär att göra det oförmöget att klara kampen för sitt dagliga brött.

Han som gör detta syndar mot vårt återuppbyggnadsarbete och skämmer ut den nationalsocialistiska staten inför hela världen.

Resultatet skulle bli en trist utarmning av vårt offentliga liv. Det accepterar vi inte.

Vi vill inte förbjuda nöjen, utan vill istället att så många som möjligt får möjligheten att delta i dem. Det är därför vi uppmuntrat folk till att besöka teatern, det är därför vi ger arbetarna möjligheten att klä sig väl under festligheter. Det är vad vi benämner som Kraft durch Freude (“kraft genom glädje”). Det är därför vi inte vill veta av de hycklande prydhets-förespråkarna; vi tänker inte låta anständiga, hårt arbetande människor – som behöver koppla av från sitt hårda dagliga arbete – få sina livsbejakande nöjen förstörda av dessa eviga lagvrängares pedanteri.

Vi behöver mer livsbejakande nöjen och mindre klagande. Mer moral, men mindre moralism!

Artikeln går att läsa på engelska HÄR.


  • Publicerad:
    2018-01-27 07:00