Lördagen den 11 december, samma dag som årets minnesmanifestation i Salem gick av stapeln, visade tidningen Metro sitt rätta ansikte. Vulgära och hätska artiklar mot politiska oliktänkande kombinerades med en notis om fega våldsdåd mot tre nationella personer i Jönköping. Budskapet kan knappast bli tydligare. Först spär tidningen på hatet mot nationalism och yttrandefrihet, utan att ens nämna de aktuella fallen när två unga pojkar mördats till följd av denna hets. Därefter föreslås tillvägagångssättet: mera våldsdåd mot personer som hotar den etablerade maktens förvridna idéer.

För att till varje pris hålla fast vid förljugna dogmer, går det tydligen alltid att kompromissa med den så kallade journalistiska etiken och då spelar det ingen roll om det gäller Aftonbladet eller Expressen, Metro eller Stockholm City. När politiskt godkända medier vet att de sitter på höga hästar och äger tolkningsföreträde blir lögn, hets och förtal medlen när de går till angrepp mot sina meningsmotståndare. Detta förhållande är knappast någon nyhet. I lördagens upplaga av tidningen Metro ägnades en helsida åt att förespråka förbud mot yttrande- och mötesfrihet, att utmåla regimkritiker som vettvillingar samt avslutningsvis ge ett exempel på att det går att begå våldsdåd mot just sådana människor.

På den sjätte sidan i Metro står att läsa en intervju med Heléne Lööw. Lööw har just kommit ut med en bok, ”Nazismen i Sverige 1924-1979” och hon får som vanligt förklara vad ”nazisterna” är för sorts individer. Genom artikeln byggs en känsla upp om att alla personer som tycker annorlunda än regimen är marginaliserade människor som saknar förankring i samhället och som inte har någonting gemensamt med den svenska befolkningen. I övrigt ska den nationella åskådningen grunda sig på konspiratoriskt tänkande om att judar styr världen, vilket enligt Heléne Lööw är rent nonsens.

I kolumnen på samma sida kan vi läsa en riktigt hätsk artikel: ”Låt inte nazisterna ta över våra gator” av Nabila Abdul Fattah. Mycket riktigt som rubriken antyder är artikeln ett enda stort angrepp på svenskarnas medborgerliga rättigheter och en uppmaning till fysisk konfrontation. Retorik är som direkt hämtad från träskmänniskorna inom den våldsromantiska avgrundsvänstern. ”Nazister är ingen demokratisk grupp, därför ska de heller inte få ta del av demokratin”, skriver hon och anför ett antal förvirrade resonemang. Nabila Fattah ondgör sig över att drygt 2000 personer deltog i fjolårets Salemmanifestation. Hon förklarar inte ens varför dessa manifestationer sker och nämner inte det relevanta i sammanhanget: att unga pojkar har mördats för att de var svenskar med fel politisk uppfattning. Det är just på grund av uppviglare som Nabila Abdul Fattah som svenska ungdomar fortsätter att mördas. Men att hon sympatiserar med politiska attentat och uppmanar till mord skriver hon inte rakt ut, stämpling till mord är faktiskt olagligt även för henne.

Längst ner på sidan finns en notis: ”Risk för attentat mot rasister”. I Jönköping ska tre personer blivit utsatta för fega våldsattentat. Under natten till onsdagen förra veckan gick ett antal maskerade personer till attack mot tre olika adresser i Jönköping. En man överfölls när han låg och sov. Att sätta in denna händelse, som saknar geografisk anknytning till Salem, i kombination med övriga hätska artiklar kan inte tolkas på ett annat sätt än att tidningen Metro anstiftar till mord på svenskar med nationalistisk åskådning. Det kan inte vara en slump att den drygt tre dygn gamla nyheten hamnade just på denna sida.

Socialdemokratisk sagovärld främjar hatattacker
Att flera svenskar blir fientligt inställda till främlingar och ”mångkulturen” beror inte på fördomar, rasism eller intolerans. Det beror på att svenskarna lärt sig av sina erfarenheter och hörsammat de tydliga signaler de möts av ute i verkligheten. Denna reella verklighet skiljer sig grovt från den officiella verkligheten som hämtats ur socialdemokratisk mytologi och sagovärld, som publicerats i tidningar och som lärts ut i skolornas klassrum. I den socialdemokratiska sagovärlden är svenskarna ett intolerant folk och det nuvarande samhället utstuderat rasistiskt. Alla problem i samhället bottnar i ekonomisk orättvisa och rasism. Såväl främlingar som svenskar kan falla för den socialdemokratiska demagogin. Som främling är det särskilt tacksamt att skylla alla misslyckanden, all avund, all misströstan på de ”rasistiska svenskarna” i enlighet med vad de mångkulturalistiska demagogerna lär ut. En svensk pojke som är nationalist och som i själva verket slagit sig fram genom ett intolerant samhällssystem blir med propagandans hjälp en måltavla som en upphetsad pöbel kan förgripa sig på.

Faktum är att svenskarna, lögnpropagandan till trots, är ett relativt öppensinnat folk som är tolerant inför främmande människor och kulturer. Detta motsäger inte att svenskar samtidigt kan äga förmågan att vara lyhörd inför förändringar som kan ge ödesdigra konsekvenser. Denna lyhörda egenhet benämns utan omsvep vid värdeladdade epitet med negativ klang. Rasist, fascist, främlingsfientlig, antisemit, homofob, antidemokrat, många ord lägger extremisterna på envar som har något vettigt att säga som inte harmonierar med maktens ideologi eller med den socialdemokratiska sagovärlden. Att visa omsorg för sitt eget folk ligger tydligen inte i linje med ”demokratisk värdegrund” och ”alla människors lika värde” får vi höra. Därför avvisas svenskar som säger emot maktens paroller godtyckligt som kriminella monster.

Kämpa för din rätt till varje pris
När facklorna flammar och lyser upp i decembermörkret, när människor i massor samlats i Salem, då ska vi veta att de mångkulturalistiska extremisterna vrider och vänder sig på sina maktsäten med förvridna ansikten. De tycker med rätta att situationen är obehaglig. Det är obehagligt när det går att så tydligt sätta fingret på vad effekten av deras svenskfientliga politik innebär för allt fler svenskar. Vi som visar upp oss kämpar för vår rätt. Vår rätt att leva som fria svenskar i ett fritt Sverige. Det kan kosta att säga sin mening och försvara sin sak i ett intolerant samhällsklimat. Frihet är inte gratis, så sant. Men vad har vi kvar att förlora om vi kämpar eller vinna genom att desertera? Ingenting av värde! Låt oss stå fast vid våra principer, låt oss inte nedslås av den dystra verkligheten, fäst tron, hoppet och dedikationen. Så länge hoppet lever inom oss kan vi vinna friheten. Frihetens pris får aldrig bli för dyrt. Det sista som lämnar människan är hoppet.

  • Publicerad:
    2004-12-16 00:00