TRADITION. Hanna skriver om midsommar och den folktro som hört högtiden till i Sverige.

Midsommarafton firades på 1800-talet till minne av Johannes Döparen, det hade kyrkan bestämt. Men i det svenska bondesamhället var det inte många som hade st. Johannis i åtanke. Firandet bestod istället av folktro, magi och gamla hedniska ritualer. Även fast Sverige hade varit kristet i många hundra år så var det inte många som ville släppa gamla midsommartraditioner.

Kyrkan försökte förgäves lagstifta bort firandet, dansen och sången under åtminstone hela 1700-talet. Det infördes förbud mot majstången och blev många ingripanden av landshövdingen mot firanden i olika delar av landet. Prästerna skrev om hur ungdomarna dansade som besatt och om spelmän sända av djävulen själv. Kyrkan och prästerna tyckte särskilt illa om att ungdomarna söp och slogs på midsommarafton. De ansåg att det var ett fruktansvärt beteende och det blev alldeles för många utomäktenskapliga barn.

Liksom julen var midsommarafton en av de dagar om året då alla möjliga väsen och otyg var ute och härjade. Torsdagen var den mest magiskt kraftfulla veckodagen, men magin på midsommarafton var så stark att det krävdes åtminstone tre torsdagar på rad för att kunna mäta sig med midsommarmagins kraft. Daggen på midsommarnatten hade stark kraft, och man skulle rulla sig naken i daggen på ängen för att bli stark och hälsosam. Man kunde också sno daggen på grannens åker och kasta den på sin egen, för då tog man grannåkerns växtkraft till sin egen. Därför var många bönder ute och vaktade sina åkrar mot daggtjuvar.

Blommorna om midsommaraftonen hade en stark läkande kraft, så man kunde binda sig en krans av blommor att bära under aftonen. Kransen sparade man sedan för att ha i julbadet eller använda när djuren blev sjuka. Berta Jakobsson, född 1870 i Västerlanda i Bohuslän berättar:

När min far Olagus levde, så plockade han midsommarbukett. Det var ormbunkar, ljung, björklöv, rödklöver, och vad slags blommor som helst. Sedan bands buketten ihop och hängdes inne på en spik eller spisspjället, efter midsommar bars den upp på vinden. Hemma i det gamla huset hängde många midsommarbuketter. När någon ko var sjuk så tog far och tände eld på en bukett och denna rök fick omvärva kon. Denna rök skulle verka välgörande för kon.

På denna tid hade folk oftast flera mil till läkare, och hade varken råd eller möjlighet att besöka läkaren. Då fick man lita till naturmedicin och magi för att orka överleva en så osäker och hård tillvaro. Trollkunniga gummor gick baklänges om midsommarnatten och plockade blommor för att använda till trollkonster och förbannelser.

Traditionen om att plocka blommor och lägga under kudden är mycket känd fortfarande idag, precis som på den tiden, men den varierade mycket från by till by. Ibland skulle det vara sju sorter, ibland nio. Ibland skulle man plocka blommorna under tystnad, ibland skulle man plocka dem baklänges, hoppa över olika antal gärdesgårdar, osv.

Det fanns en växt som var extra speciell under midsommarnatten, ormbunken. Man kunde endast se ormbunken blomma under den natten, och den kunde blomma under bara en sekund. Den blinkade till blixtsnabbt och sedan var den borta igen. Den som lyckades plocka en sådan blomma skulle få magiska krafter, det kunde vara allt från läkande krafter eller osynlighet till evigt liv.

Midsommartraditionerna skiljer sig en del på många ställen i landet. Hur man firade och vad man gjorde kunde skilja sig mellan olika grannsocknar. Varje socken hade sitt eget sätt, även om många saker till stor del var lika.

/Hanna


  • Publicerad:
    2018-06-22 10:50