TRADITION. Medlemmar i Näste 5 anordnade helgen innan jul ett midvinterblot i Dalarna. Nordfront summerar firandet med en artikel såväl som ett videoreportage.
Ankomsten
På årets mörkaste dag, fredagen 21 december anlände en skara människor till en övernattningsstuga vid en sjö mitt i Dalaskogen för att ostört ta del av ett midvinterblot anordnat av medlemmar i Näste 5.
Redan på invitationen till denna högtid framgick att en viktig del av ceremonin var att de som deltog förväntades närvara hela natten i väntan på att hälsa midvinterdagens första ljus välkommet – precis som våra förfäder gjort under tusentals år för att hedra den mest värdefulla aspekten för deras dyrkan – den livsgivande solen. Skulle anmodan till att medverka hela långa natten avskräcka de flesta?
Nej! Efter att deltagarna anlänt till samlingsplatsen åkte alla gemensamt ut till stugan, där marschaller välkomnande lyste upp den snöiga stigen i skogens mörker och vägledde deltagarna mot stugan som fylldes till kapacitet av antal deltagare!
In i värmen
Väl inne i stugan förseddes samtliga med varm dryck då man funnit en plats kring ett långbord med stugans vedspis sprakande i bakgrunden. Nu tog ceremonimästare Jakob Ivarsson ordet och välkomnade deltagarna till årets midvinterblot samt gav en kort introduktion och bakgrund till nattens firande.
Eftersom det var en hel del nya ansikten bland deltagarna, utnyttjades tiden efter introduktionen till att lära känna varandra lite bättre och snart blev gruppen mer välbekant med varandra. Samtidigt påbörjades de sista förberedelserna för själva blotceremonin som skulle äga rum ute på sjöns isfrysta yta. Isens tjocklek testades och konstaterades mer än tillräcklig med långt över en decimeter fast is under snön.
En bloteld gjordes upp och den mäktiga rikssymbolen för Nordiska motståndsrörelsen – Tyrrunan tillsammans med Ingrunan – hade förberetts i trä för att den skulle brinna under ceremonin som en symbol för blotets kärna: att fira vändpunkten från den mörkaste tiden på året till ljusets återkomst. Inte bara symboliskt för dagen i ära och vikten av den livsnödvändiga solen, utan även för hur mörkrets tidsålder når sitt zenit innan vändpunkten mot ljusare tider kommer.
Ceremonin
Nu var elden i full gång ute på sjöns is och med fanbärare i täten –samt i slutet av tåget av samtliga deltagare, leddes de ut till elden och platsen för själva ceremonin. Här väntade redan ceremoniledaren som påbörjade blotet så snart alla ställt upp sig i en halvcirkel runt elden och fanbärarna stod på var sin sida av den brinnande Tyrrunan.
I samband med öppnandet av ceremonin svepte en stark vind från öster över sjön samt den närvarande församlingen på en annars vindstilla natt. Vinden höll i sig under hela ceremonin och avtog först helt efter ceremonins avslut.
Bland annat lyftes det under ceremonins inledning fram hur vi som folk sluter oss samman vid eldens förenande och kraftfulla härd som göder vår egen livslåga. Även hur hela naturen och dessa kretslopp är en källa för vår styrka och vägledning. Att förstå detta naturliga flöde ger oss förståelse för vår plats i historien, vår plats i kedjan som sträcker sig från forntiden, genom nutiden och in i framtiden.
Följande mening: ”Skogen som omger oss har precis som vi sina rötter djupt förankrade i den fosterländska myllan” var en del av inledningstalet och EXAKT när de sista orden, ”den fosterländska myllan” yttrades brakade det högljutt till och skakade märkbart oroande i isen under deltagarnas fötter! Vilket sammanträffande! Ceremoniledaren beordrade omedelbart samtliga att ta tre steg bakåt för att fördela vikten lite mer utspritt på isen. Efter detta hördes inte det minsta ljud från isen under våra fötter för hela återstoden av den stämningsfulla ceremonin.
Hedrande och offergåvor
Nu var det dags att åkalla naturens alla krafter, från öst till väst, från under och ovan oss, samt förfäder och andra krafter till att närvara och för att hedra dem med tanken och med offergåvor. Offergåvorna bestod i mjöd och frukt.
Högt eller i tystnad avlades löften, eder svors och hedranden till ovannämnda krafter samt förfäder, fallna hjältar, gudar eller till flera olika av en efter en av deltagarna med ceremonimästaren som först ut av alla. Efter att var och en tagit en sipp mjöd och ett bett av frukten, skickades symboliskt resten i offerelden med tilltänkta och uttalade mottagare i sinnet.
En med ord svårbeskrivlig mäktig och andaktsfull stämning hade infunnit sig och efter att ceremoniledaren avslutat ceremonin med att tacka de makter som närvarat under blotet och bjudit dem farväl, stod de deltagande orörligt kvar länge i tystnad på isen i den nu vindstilla natten.
Avslut
Efter en stycke tid i spontan stilla kontemplation ute på sjöns is började man sakteliga gå tillbaka till stugan för att inta varm dryck och ett värmande mål mat. Ceremonin avslutades nästan exakt vid midnatt och det återstod nu drygt åtta timmar tills solens första ljus skulle uppenbara sig! Det visade sig dock att i trevligt sällskap med nationalsocialister flödade naturliga intressanta konversationer – såväl djupa som lättsamma, musik och sång, samt gott humör oavbrutet hela natten och med förvånansvärt snabba språng närmade sig ögonblicket då solens första ljus uppenbarade sig.
Utan en endaste mobiltelefon eller annan form för passiv förnöjelse underhöll vi varandra genom årets längsta natt. Trots att man märkte en viss trötthet mot slutet av natten, var stämningen god och man pratade redan upplyft om framtida blot tillsammans.
Tack alla deltagande för ett minnesvärt och mäktigt midvinterblot!
Hoppa till huvudinnehåll
