Han är min största motivation. Han inspirerar mig mer än vad några böcker, tal eller propagandafilmer någonsin skulle kunna göra. Han är det absolut främsta skälet till min styrka. Han är min kamrat i kampen.

I min kamrat ser jag en själsstark och arbetsam individ, såväl modig som lojal. Men framförallt ser jag honom som en sann vän, av den bästa sort man kan tänka sig. Han ställer upp för mig i vått och torrt, oavsett vad eller när det gäller. Han klagar sällan över motgångar och dåliga dagar, men när jag gör det så är han vid min sida och hjälper mig genom goda ord och ett ryck i kragen.

Han lever sitt liv i tjänst, men är ingalunda en slav. Han är fri på ett sätt som de flesta idag inte har upplevt. Genom att vandra krigarens väg har han frigjort sig från Sions grepp. Hans allmänna inställning tvingar honom inte att hörsamma vår ruttna civilisations kall på hur ariern förväntas leva och vara.

Jag kommer aldrig att glömma tiden jag hittills haft med honom. Jag kommer aldrig att glömma hans uppmuntrande skämtsamhet och glada humör. Jag kommer aldrig att glömma hur vi tillsammans på vintrarna stått så länge i kylan att våra frostbitna fingrar knappt kunnat hålla fast i vår propaganda, men hur vi gjort det ändå. Jag kommer aldrig att glömma hur vi sjungit och druckit tillsammans på gångna midsommarkvällar eller våra vistelser i den nordiska vildmarken, tillsammans runt lägerelden, eller den gången vi gick vilse mitt i natten och inte kunde hitta vårt tält i mörkret.

Men jag minns också de hårda tiderna, då vi gått genom is och eld tillsammans. Då vi stått ensamma mot hela världen och allt hopp verkat lysa mer avlägset än någonsin. Jag glömmer inte hur vi kämpat mot de röda, främlingsgängen och polisen. Men oavsett om det handlar om att sjunga och dricka tillsammans på midsommarafton eller att stå fasta mot beväpnade fiender, bitande kyla eller en rättsvidrig stat, så står jag alltid rak i ryggen, för jag vet att jag vid min sida har en kamrat som aldrig kommer att svika mig.

Dessa är mina minnen bland många andra. Så har jag känt under min tid vid hans sida. Och så känner jag än idag. Tillsammans skall vi skapa fler minnen under kommande år av kamp, må de vara goda eller dåliga minnen. Oavsett vilket så är och förblir vi kamrater till slutet. Detta är inte livet vi valt, utan vad livet valt åt oss.

Min kamrat lever enligt mottot att aldrig vara självisk, att aldrig sätta sig själv framför andra, oavsett om det handlar om hans kamrater eller sina landsmän. Min kamrat lever sitt liv för att göra världen bättre för såväl sig själv som för andra, men framförallt för våra barn. Han kämpar för en värld som även är din. Så ära min kamrat, befrielsekämpen från Norden, och sörj honom när han dör – för han är även din kamrat.

  • Publicerad:
    2011-11-14 00:00