För snart två veckor sedan mördades vår broder i kampen, Marco Kaukosalo, strax väster om Karlstad. Det var natten till den 26 november som Marco bragdes om livet. Han blev 29 år och var ansluten till Svenska motståndsrörelsen. På söndagen hedrades Marcos minne av aktivister från Organisationen och av andra nationella.

På fredagsmorgonen vid 07-tiden fick polisen ett larm om att en man fanns svårt skadad i en fastighet, strax väster om Karlstad. Marco hade blivit knivhuggen i ryggen med en större kökskniv i trappuppgången till lägenheten där han bodde. När polisen hade kommit till platsen hade Marco redan avlidit.
En 35-årig kvinna sitter nu häktad skäligen misstänkt för mord. Vansinnesdåd som dessa blir allt vanligare i det degenererade samhället.

Nio dagar efter mordet på Marco, söndagen den 5 december, samlades ett 50-tal aktivister från Svenska och Norska motståndsrörelsen, tillsammans med ett 20-tal nationella från Värmlandstrakten för att genomföra en minnesstund för den stupade kamraten.

Från en angränsande parkeringsplats gick deltagarna till den fastighet där Marco bodde. På utsidan, vid ett stort träd, lades en krans. Marschaller och ljus tändes upp. Deltagarna ställde upp sig i en halvcirkel på gräsmattan.

Deltagarna lade ner marschaller vid dödsplatsen. (Foto: Stefan Jacobsson, Svenska motståndsrörelsen)

Anders Nilsson från Svenska motståndsrörelsen höll ett anförande värdigt en fallen broder.
”Som medlem eller ansluten i vår organisation krävs det mycket av var och en, det ställs hårda krav och egennyttan ställs mot allmännyttan.
Klimatet är tufft där ute – världen är ofta hård och brutal. Att leva ensam och utan kamrater är det sista jag skulle önska mig. Marco var inte en av alla dom som levde ensam – han var med oss.
Jag kan inte påstå att jag kände Marco personligen – men vi har väl alla träffat honom någon gång vid midsommar eller vid någon av alla de aktiviteter han deltog i. Men de gånger jag träffade honom var det en kamratlig och kampglad person jag möttes av. – En blivande motståndsman.
Går man helhjärtat in i motståndsrörelsen med en ärlig och sann vilja att förbättra och förändra då blir man också mottagen som en kampens broder, en person man kan lita på, någon man vill ha i ryggen när det smäller.
Trots att Marco inte hann vara med i organisationen så länge har vi i dag kommit hit från hela landet, även våra norska bröder, för att sörja och vissa respekt åt en fallen broder.
En kamrat har gått ur tiden – lämnat oss för en annan värld.
Det är alltid tragiskt när en kämpe inte får falla för kampen, men ödet är obevekligt och inget vi kan råda över.
Jag önskar att din ande Marko skall fortsätta att delta i våran kamp, tillsammans med alla de andra stupade bröderna. Du kommer att fortsätta leva med oss i våra tankar, i vårt hjärta, i vårt handlande.
Ingen kamrat glöms, död eller levande. Går man med oss blir man en del i en levande kropp – en del av samma medvetande, något inte ens döden kan utplåna.
Det är därför vi står här i dag, för att Marco var och är en av oss och kommer så att förbli.
Fä dör, fränder dör, Själv dör du lika ledes, Ett vet jag som aldrig dör, domen över död man.
Hell dig broder.”

Anders Nilsson talade till de församlade. (Foto: Stefan Jacobsson, Svenska motståndsrörelsen)

Efter att talets slut var hölls en tyst minut, innan ordet blev fritt. En annan medlem ur Motståndsrörelsen delade då med sig av sitt största minne av Marco. Det var en högst personlig betraktelse.
”Jag minns sista gången jag träffade Marco, det var på en aktivitet i Halden i höstas. Vi fick pröva på att repellera ifrån ett berg. När turen kom till Marco såg man rädslan i han när han skulle ge sig ut för stupet, men han överfann sin rädsla, han fann sitt mod och han repellerade ner för berget. Det är så jag minns Marco, som en man som övervann sin rädsla och alltid gick framåt.”
En nära vän till Marco öppnade sig och förtäljde om sina känslor kring sin kamrat. Många gick sedan fram till det hav av ljus som sken upp i mörkret för att ge sin sista hälsning och för att ta farväl.
Marcos flickvän avslutade minnesstunden med att tacka alla deltagarna för att de närvarade. Hon intygade att vårt deltagande uppskattades djupt från såväl henne som Marco.

• Publicerad:
  2004-12-06 00:00