Dagens datum 5 juni: Denna dag år 755 dödades våldsmissionären, ärkebiskopen och ”Tysklands apostel”, Bonifatius, av friserna.

bonifatiussvard

Bakgrund
Redan i slutet av 670-talet hade försök gjorts av missionären Wilfrid att förmå Frisland, den norra delen av vad som idag är Holland, att underordna sig kristendomen. När detta inte slog väl ut tillämpade man i högre grad den beprövade strategin om ”kyrkans svärd”. Med hjälp av den frankiska armén försökte man mjuka upp de germanska stammarna till den grad att de senare kunde ”övertalas” av missionärerna. Den frankiske kungen Pippin underlade sig därför flera frisiska områden vilket möjliggjorde för näste missionär, Willibrord, att missionera i Friesland på 690-talet. Men inte heller Willibrords försök lyckades då friserna fortfarande leddes av kungen Radbod.

Den hedniske kungen Radbod tvingade år 714 den kristne missionären att fly och besegrade den frankiske kejsaren Karl Martell i Köln. Den frankiske kejsaren lyckades till slut besegra friserna, år 719, och kung Radbod dog under oklara omständigheter, möjligen eftersom han vägrade låta sig döpas. Radbod var dock nära att låta sig döpas men ändrade sig i sista stund. I de xantiska annalerna berättas att den besegrade Radbod hade ena foten nedsänkt i ”den heliga källan” när han frågade ”den helige biskopen” var hans förfäder, som hade dödats utan att ha hunnit döpa sig, nu befann sig:

Han fick då höra av honom att hans förfäder, som hade dött utan att vara döpta hade mottagit helvetets dom. Han drog då genast upp foten ur källan och sade att han inte ville vara utan gemenskapen med sina förfäder och sitta med lägre stående människor i himlen.

Bonifatius
Det var vid denna tidpunkt som missionären Bonifatius äntrade scenen. Han skulle bli påvens särskilda sändebud, ärkebiskop och till sist också helgon.

Bonifatius hade fötts som Winfrid i Wessex. Winfrid hade redan 715 tagit sig till Friesland i avsikt att på egen hand ansluta sig till Willibrord. Missionsförsöket misslyckades och Radbod tvingade Winfrid att fly tillbaka till England. År 718 begav sig Winfrid istället till Rom där han underställde sig den påvliga makten och fick mandat att missionera för Roms räkning. Det var här han fick det latinska namnet Bonifatius. Bonifatius fick dock inte uppdraget att missionera norrut, som han hade önskat, utan istället i området öster om Rhen, Tyskland.

Bonifatius kom att få beskydd av Karl Martell och hans armé vilket var en anledning till att han kunde utföra sitt missionärsarbete utan att tvingas fly eller bli dödad. Efter nederlaget i Köln hade det gått bättre för Karl Martell. Den frankiska hären besegrade och underkuvade bland annat friserna, sachsarna, alemannerna och sveberna. När den frankiske kejsaren underlagt sig stammarna med våld, kunde Bonifatius leda dem till kristendomens fromma budskap. De utgjorde således ett effektivt radarpar för den kristna expansionen.

Högg ner Tors ek
Om vare sig våld eller hot om våld fungerade för att förmå de germanska stammarna att underkasta sig fanns också metoden att angripa förfädernas heliga lundar och tempel. Mest känd av dessa attacker är den på kultplatsen Irminsul som Karl den store utförde år 772 i Sachsen. Bonifatius var dock en av de första att begagna sig av dessa metoder.

År 724 lät Bonifatius förstöra, enligt den kristna propagandan med hjälp av ”Herren” själv, Tors ek i tyska Hesse. Denna händelse finns nedtecknat i biskopen Willibalds Vita Bonifatii vars syfte varit att idolisera Bonifatius. Enligt Willibald samlade Bonifatius hessierna vid byn Geismar där han inför allas beskådan högg ner Tors ek med en yxa för att bevisa att den kristna gudens makt var större. Ur ekens spillror byggde han sedan en kyrka. Enligt Willibald stod hedningarna handfallna när Bonifatius högg ner deras heliga ek och när en stark vind, som av ett ”mirakel”, välte den stora eken bytte hedningarna sida: ”Vid denna syn trodde och välsignade nu hedningarna Herren, som de tidigare förbannat, och lovade honom att upphöra med sina smädelser.”

OakKillerBoniface

Dödad av friserna
År 734 befann sig Bonifatius beskyddare och medhjälpare Karl Martell återigen i Friesland. Radbods trotsiga uppträdande innan sin död hade givit det frisiska folket nytt mod. Även denna gång förstördes, enligt de kristna texterna, heliga platser: ”Han (Karl Martell) slog upp sitt läger vid floden Boorn. Han mördade den hedniske greven Bubo, som var frisernas illistige rådgivare, förintade deras krigshär, rev ner deras lundar och helgedomar och brände upp dem.”

Vid slutet av sitt liv hade Bonifatius blivit ärkebiskop. År 755 begav sig Bonifatius ut på en sista stor missionärsfärd till de ”upproriska” friserna som envisades med att trots alla kristna försök hålla fast vid tron på förfäderna. Även om Bonifatius inte varit i Friesland på många år, visste friserna alldeles säkerligen till vad man kunde vänta sig av ”Tysklands apostel” och man hade inte för avsikt att låta sig överraskas ännu en gång. De kristna slog läger vid samma flod där Karl Martell tidigare hade rivit ner frisernas heliga lundar och på morgonen den 5 juni blev de anfallna. I Willibalds biografi över Bonifatius framgår att ”hela den vilda hopen av hedningar” anföll det kristna lägret och dödade Bonifatius och alla alla de övriga kyrkans män (som också var beväpnade och deltog i striden). Friserna lade sedan beslag på motståndarnas reliker och heliga skrifter och behandlade dem på samma sätt som Bonifatius behandlat Tors ek i Geismar. De heliga skrifterna slängdes i sumpmarker och spreds ut på de mest avlägsna platser.

bonifacefrontispic600dpibw-a

Ursprungligen publicerad 2013-06-05.

  • Publicerad:
    2017-06-05 00:01