Monster
UNDERHÅLLNING • Den nya Netflixserien om seriemördaren Ed Gein har just haft premiär. Läs om den kulturella tågkraschen här.
Ed Gein var en seriemördare som föddes augusti 1906 i Wisconsin, USA. Han dömdes till livstid i rättspsykiatrisk vård för sina brott och tillbringade sina dagar på Central State Hospital for the Criminally Insane då han ansågs för mentalt sjuk för att klara en rättegång eller vanligt fängelse. Under sin mycket störda uppväxt tros Gein ha formats av sin strängt kristna mor och där fått en väldigt skev bild av kvinnor. Efter hennes död började han att gräva upp kvinnor från sina gravar, ofta kvinnor som liknade hans mor. Han skändade över 9 uppgrävda kroppar och gjorde en mängd andra fasansfulla och makabra saker med liken. Bland annat soppskålar av skallar, stolsitsar av hud, ansiktsmasker, kläder, lampskärmar och bälten. Men han åt även upp kroppsdelar och var mest troligt även en nekrofil.
Seriemördare var ovanligt på den tiden och Geins sjuka handlingar har gett honom en slags kultstatus bland seriemördare. Han har inspirerat filmer som Psycho och Motorsågsmassakern och musikvärlden, speciellt bland hårdare musik, förekommer ofta teman om Gein. Exempevis låten Dead Skin Mask med Slayer och bandet Macabre har flera låtar som handlar om just honom.
Nu är det väl knappast någon skapare av dessa alster som ser upp till honom utan han är mer ett slags unikum i hur störd och sjuk en människa kan bli. Han har blivit själva sinnesbilden av en inavlad amerikansk lantis som mördar och käkar upp folk. En slags passande karaktär i mörkare sammanhang som skräckfilmer, death metal eller serietidningar.
I dagarna hade den tredje säsongen av serien Monster från Netflix premiär. I den första säsongen fick vi följa den homosexuelle kannibalen och lustmördaren Jeffrey Dahmer och i den andra bröderna Menendez som mördade sin föräldrar. Nu kommer så en långkörare om en tredje mördare och mänskligt monster, Ed Gein.
Serien är väl påkostad och har Charlie Hunnam i huvudrollen som Ed Gein. Serien går i kronologisk ordning igenom Geins liv och lägger stor vikt vid hans mor och hennes strikta uppfostran men inte långt in i serien börjar skaparna ta sig allt större friheter, något som kommer att genomsyra hela serien tills det till slut blir väldigt svårt att ta sig igenom.
Vi får snabbt veta att Gein gillade att läsa så kallade Pulpmagasin, en slags äventyrs/science fiction-tidningar som kunde handla om lite vad som helst. Det fanns en mängd olika tidningar med inriktningar som cowboys, utomjordingar, skräck, kannibaler, krig eller detektiver. Ofta var de fantasifulla och hade spännande och utmärkande omslag. Till exempel publicerades berättelser av H P Lovecraft och Robert E Howard i Wierd Tales och Astounding Stories.
Dessa tidningar var populära mellan slutet på 1800-talet till mitten av 1950-talet och Gein ska ha haft en stor samling. Han gillade främst de med detektiver, pirater, kannibaler och andra världskriget och om man ska tro serien blev han mycket fascinerad av tidningar med Ilse Koch, den tyska kvinnan som var verksam i Buchenwald och är själva mallen för den onda nazisten med lampskärmarna av människohud som tvättar sig med judetvål. I serien är hans favorittidning The Bitch of Buchenwald, en tidning som skaparen Ian Brennan själv har fantiserat ihop.
Ilse får en stor roll i Geins liv som en slags låtsaskompis och serien framställer henne väldigt fantasifullt som en sexig ung blondin som har stora fester med högt uppsatta nazister. De super hejdlöst, klär av sig, plågar glatt judar och är allmänt dekadenta. Men det är just de mytomspunna lampskärmarna som faller Gein på läppen och får honom att börja skapa de allt mer makabra sakerna av liken han gräver upp.
Vidare så börjar Gein att intressera sig för kvinnliga underkläder alltmer och han framställs som en förvirrad transvestit som utforskar sin sexualitet. Han har snart en flickvän men det blir lite knackigt när hon inser att hans hobbys inte bara är löst snack, men hon är lika störd som honom och snart börjar hon att hjälpa till när han mördar och styckar människor.
Just morden är förövrigt också fantasifulla och framställs väldigt grafiskt. Om vi ska tro serien mördade Gein minst sju personer, varav några med motorsåg mitt i natten likt Leatherface i Motorsågsmassakern. I verkligheten dömdes han bara för två så han är egentligen inte tekniskt sett en seriemördare då gränsen för att vara en sådan dras vid minst tre mord vid olika tillfällen. Misstankarna finns vid fler men man kunde bara knyta honom till två med bevis och hans egna erkännanden. Personligen tror jag bara det var dessa två då Gein inte verkade ha förstått att han gjort något fel, sinnessjuk som han var, och berättade lättsinnigt om allt han gjort. Om man dessutom tar i beaktning hur han inte försökte göra sig av med bevis utan tvärtom samlade på kroppsdelar så borde man funnit kvarlevor av fler offer om så varit fallet.
Fast har man klarat av att se så här pass långt in i serien, trots att Gein aldrig slutar att låta som Musse Pigg, har man insett att syftet inte är att porträttera Gein som det troligtvis faktiskt var. Här handlar det snarare om att skapa spektakulär underhållning och en snackis och då kan man kanske tillåta sig böja på sanningen tills den går av och även spränga in rent nonsens hejvilt lite hur man vill. Varför inte spinna iväg på sidospår som för oss tittare allt längre bort från både handlingen och sanningen?
Exempelvis så försöker man väva in saker som inspirerats av Gein också. Först får Alfred Hitchcock skämma ut sig för våran beskådan. Här byggde Hitchcock upp ett hus exakt likadant som Geins hus, fullt med alla hans makabra skapelser på plats mitt i studion där han spelade in Psycho. Varför inget att detta användes i själva filmen framgår inte men han vallade iallafall runt Anthony Perkins här för att få honom i rätt sinnesstämning för sin roll som Norman Bates. Perkings som förövrigt alltid ska ha spytt efter han haft sex är viktigt för handlingen och att Hitchcock ska ha varit en mycket kort och en äcklig voyeur ska vi tittare också lära oss även om han var runt medellängd. Fast om Gein kan skända de döda så varför skulle inte Netflix få dra några människors namn i smutsen?
Geins sexualitet är kanske en viktig pusselbit i att försöka förstå sig på honom. Att gräva upp kvinnors döda kroppar och förgripa sig på dem på de mest fasansfulla och ohyggliga sätt pekar på en mycket störd sexualitet. Men Netflix har en annan tolkning: Gein hade tydligen framgång med damerna.
Som jag nämnde tidigare så hade han en flickvän som delade hans sjuka begär och han var faktiskt en riktig karlakarl när han fick på sig ett par sidentrosor och bh. Då kunde han bringa kvinnorna till extas. Men det gick snabbt över när han fick smak för kalla kvinnolik. Då blev han plötsligt avtänd av ett varmt kvinnokön…
Vidare så får vi fler lektioner om andra filmer med anknytning till Gein. Gällande Motorsågsmassakern läggs tyngden på att röka gräs och skapa något nytt och när vi kommer till filmen När lammen tystnar så ska det dansas. Men det är inte bara filmskapare som Ed Gein ska ha berört. I serien blir han även en slags hjälte bland seriemördare i allt större utsträckning. Richard Speck som mördade åtta sjuksysterstudenter 1966 framställs här som ett stort fan av Gein och då främst hans påstådda transsexualitet. Speck tog kvinnliga könshormoner i fängelset och utvecklade bröst och här skriver han brev till Gein och skickar bilder på sina bröst.
Andra seriemördare är också stora fans av Gein. Ed Kemper och Jerry Brudos bland annat och mitt i allt detta virrvarr av fantasier, lösa trådar och trams blir Ed Gein på något vis en slags hjälte. Vad gör det att han mördade folk, åt upp dem och skar av deras underliv och gjorde kostymer av deras hud. Han var ju en bra kille innerst inne och det var ju faktiskt synd om honom med all sin jobbiga uppväxt och sin komplicerade könsidentitet. Ju längre vi kommer in i serien ju mer suddas gränserna ut mellan fantasi, verklighet och sunt förnuft. Geins handlingar ställs åt sidan och man bygger upp en slags HBTQ+ karaktär som är på en resa med att hitta sig själv. Han går till en psykolog och i en hjärtskärande scen börjar han gråta när han inser vem han är, en schizofren transvestit.
Netflix når här nya djup när de i sin iver att ta någon slags politisk poäng nu försöker göra en förlåtande serie om ett monster som Ed Gein. Allt sammanfattas fint i slutet när Gein kommer till himlen och möts av alla seriemördare och alla dansar med honom och hans mor tittar stolt på. Äntligen har han fått hennes bekräftelse. Ridå.