MOTSTÅNDSRÖRELSEN. I lördags genomförde Näste 4 en offentlig flygbladsutdelning i Örnsköldsvik. Förutom vanligt folk stötte man även på anarkokommunister som försökte störa aktionen.
Lördagen den 3 september genomförde aktivister från Näste 4 en ny offentlig flygbladsutdelning i Örnsköldsvik. Förväntningarna inför dagen var höga då den senaste offentliga utdelningen resulterade i en omfattande mediecirkus som bland annat kretsade kring en pensionerad kvinnlig präst som dök upp med ett fredsmärke och genomförde en intetsägande ”protest” mot Nordiska motståndsrörelsen.
Prästen, som heter Pia Boija och utsågs till ”årets västernorrlänning” för sin förra ”protest”, dök upp även under denna flygbladsutdelning men höll den här gången en betydligt lägre profil. Desto mer utmärkte sig då en liten klick ungdomar med underliga frisyrer som stormade in på torget och spottade, fräste och betedde sig aggressivt innan de förstod att aktivisterna inte skulle gå att skrämma bort från gatan och att det skulle sluta illa om de började använda våld. Ungdomarna släpade med sig en svartröd fana och menade att det var en anarkokommunistisk flagga och två av de tongivande buspojkarna förklarade att den ena av dem var anarkokommunist och den andre anarkist.
Normkritiska frisyrer.
Även polisen uppenbarade sig och började efter ett tag att trakassera aktivisterna. Polisen förklarade att de nödvändigtvis måste flytta sin polisbil cirka tio meter framåt och parkera mitt i gatan och exakt där Motståndsrörelsens fanbärare stod uppställda, varför aktivisterna skulle vara tvingade att flytta sig enligt polisen. Som svar på detta valde ansvarig på plats att aktivisterna skulle vandra vidare ner längs gatan och in på huvudtorget där man återigen ställde upp med fanorna.
Parkeringspolisen till vänster i bild.
Uppenbarligen finns det polisresurser ibland även i Norrland, för Örnsköldsvikspolisen skakade nu fram en till polisbil som samma två polismän sedermera körde in på torget i. Här valde dock polisen att parkera mindre än en meter framför fanbärarna så att dessa skymdes bakom polisbilen, varför fanbärarna fick flytta sig ett tiotal meter bort från polisbilen för att synas från alla håll. Här uppstod också en dialog med polisen som filmades där polisens agerande ifrågasattes och den ena polisen tvingades uppge sitt tjänstenummer. Efter att det förklarats att det här kommer bli en rolig och för polisen pinsam film valde polisen att inte fortsätta med sitt bilparkerande och avlägsnade sig till och med från platsen en stund, kanske för att uträtta lite riktigt polisarbete.
Under dagen bytte många flygblad ägare och massor med mer eller mindre givande diskussioner fördes med såväl sympatisörer som meningsmotståndare.
Trots att vänsterextremisterna var kommunister och anarkister så hävdade de privat äganderätt till sin fana när frågan lyftes.
Ju mer normala frisyrer meningsmotståndarna hade, desto bättre var de på att föra en sansad politisk diskussion.
Innan aktiviteten avrundades dök en medelålders kvinna upp och sa att hon ville ha mer information än det som stod i flygbladet, varför hon fick ett fysiskt exemplar av ”Vår väg” – Nordiska motståndsrörelsens kompletta partiprogram. Bakom kvinnan stod en av de ”manliga” motdemonstranterna som trots att han var etniskt svensk verkade försöka spara ut afrokrull och hade färgat stora delar av sitt hår knallrosa och såg obekväm ut. När kvinnan lämnade platsen lommade motdemonstranten iväg efter henne, vilket fick aktivisterna att starkt misstänka att det var pojkens mor som förklarat att det var färdigdemonstrerat för sonen och att han skulle följa med hem. Scenen var både dråplig och tragisk.
Även äldre personer blev aggressiva när de konfronterades med åsikter som skiljde sig från de egna åsikterna.
Inte heller denna gång kunde lokalmedia låta bli att skriva om Motståndsrörelsens aktivism och sammantaget var det en trevlig och lyckad aktion som pågick i runt 3,5 timme.
Hoppa till huvudinnehåll
