AKTIVISM. Under Näste 7:s aktion mot homolobbyn i Kalmar uppstod visst tumult. Nästeschef Magnus Wardmo berättar här mer om händelserna under dagen.

Under lördagen den 9 september begav sig medlemmar från Näste 7 till Kalmar. Tanken var att det skulle avläggas aktivisttest och genomföras en påföljande aktion mot homolobbyns (censur) i staden.

Medan aktivisterna genomförde sitt test var några andra medlemmar ute och delade ut tidningar till hushåll i Lindsdal norr om Kalmar.

Efter att aktivisttestet och tidningsutdelningen var avklarad möttes ytterligare sympatisörer upp och färden gick till en i förväg utsedd parkeringsplats.

Då det var god tid kvar till det (censur) tåget skulle avgå från samlingsplatsen bestämdes det att besöka ett kafé i närheten av Stortorget där homotåget skulle avslutas med tal av Disneyministern Alice Bah Kuhnke som huvudtalare.

När tiden var inne begav sig motståndsmännen ner till bilarna för att hämta banderoll och fana. Men det dröjde inte många sekunder innan uniformerade systemlakejer dök upp och började avkräva församlingen på legitimation och krävde att få svar på vad vi gjorde där.

En hätsk diskussion uppstod. Fler patruller kallades till platsen, vilket gav de första konstaplarna mer råg i ryggen och flertalet blev visiterade, men endast några få lyckades polisen avtvinga id-handlingar.

Det hela utmynnade i att vi, enligt PL24 var förbjudna att bevista Stortorget, trots att inget sagts om att det fanns några planer på att bege sig dit och att högste befäl på plats påstod sig inte känna igen någon ur den församlande skaran av de rakryggade vita männen.

En snabb förflyttning gjordes i avvaktan på att homotåget passerat. Då gick Motståndsmännen direkt till bilarna och tog fram propagandan.


Med bestämda steg företogs en förflyttning bakom homotåget och ett kort stopp gjordes ett tjugotal meter från en korsning där de [censur] tågade. ”-Bra grabbar, här kan ni stå!” kommenterade en av poliserna som hela tiden förföljde aktivisterna, men poliskonstapeln fick ingen respons alls.

När homolobbyns [censur] parad passerat den tilltänkta korsningen marscherade vi resolut upp i korsningen under polisens vädjande klagan.

Omgående vecklades fana och banderoll ut och den tysta banderollaktionen var igång. Aktionen möttes av både ris och ros från förbipasserande, mest högljudda var självklart det homovurmande yttrandefrihetshatande vänsterpacket.

Det tog dock inte många minuter innan en homofil rusade fram och försökte slita banderollen ur händerna på aktivisterna, vilket resulterade i att hataren av det fria ordet snabbt konfronterades.

Polis var snabbt med i det mindre tumultet med dragna batonger, men det utmynnade i att homofilen avlägsnades från platsen och det kom springandes fler av systemets lakejer till platsen.

Dock hade åter lugnet lägrat sig och aktionen fortsatte. Det samlades allt fler personer runt platsen där det enda motståndet mot vansinnet befann sig och vår fotograf, som rörde sig omärkt genom folkmassan rapporterade senare att det var många som kommenterade banderollen i goda ordalag.

Dock hade inte homofilen lärt sig läxan, utan gjorde ett nytt utfall i försök att stjäla banderollen. Den snabba reaktionen från motståndsmännen verkade, märkligt nog, ta de församlade poliserna med överraskning. Men istället för att ta bort ordningsstöraren attackerades motståndsmännen hämningslöst av polisen.

Men då Nordiska motståndsrörelsen inte är kända för att vika ner sig även om vi är i numerärt underläge, uppstod en våldsam sammandrabbning mellan lagens långa arm och de församlade dissidenterna. Att Kalmarpolisen hade respekt för Motståndsrörelsens ståndaktiga kämpar visade sig i att de i rädsla började veva med batongerna och slog först en aktivist i huvudet, för att sedan inrikta sig på kroppsslag.

Trots det numerära överläget och den beväpningen, så hade Kalmars poliskår stora problem med att få läget under kontroll. Men till sist lyckades de övermanna oss alla och sätta handfängsel på oss.

Efter en lång väntan fördes vi in i olika polisbilar och i en pikébuss, för vidare transport till arresten, där vi fotograferades både framifrån och bakifrån. Detta för att det skulle kunna klarläggas vilka som skulle bli misstänkta för brott eller inte.

Efter cirka två timmar så genomfördes de första förhören med de som misstänktes för brott och vi började släppas ut, men en aktivist blev utsläppt först efter mer än fyra timmar i arresten och välkomnades ut i friheten av undertecknad och en aktivist som inte varit med under aktionen, utan slängt sig i bilen och kört från andra sidan av Småland för att försöka bistå kamrater om de fick problem med att ta sig hem då ingen visste om chaufförerna skulle bli frisläppta.

På väg hem från Kalmar passade Kampgrupp 701 på att beslagta en folkfientlig flagga, så några timmar i arresten är inget som avskräcker en äkta motståndsman, det stärker bara stridsmoralen och visar på att vi är på rätt väg.

Kampen går vidare.

/Magnus Wardmo

Tillägg från redaktionen:

Bekräftas av oberoende vittne i media
Ett vittne som var på plats under tumultet bekräftar Wardmos vittnesmål och kritiserar dessutom polisens agerande i Barometern.

— Jag dömer inte polisen men som medborgare i Kalmar undrar jag varför de inte tog hand om flickan. Det var hon som satte eld på brasan, men alla dyker på Nordiska motståndsrörelsen. Jag anser att alla har rätt att ha sin åsikt och de gjorde ingenting, säger han.

Mannen var enligt Barometern tydlig med att han inte sympatiserade med Motståndsrörelsens åsikter, men han ansåg alltså ändå att det var uppseendeväckande att polisen attackerade aktivisterna istället för att gripa den hysteriska kvinnan som gick till attack två gånger.

  • Publicerad:
    2017-09-10 11:45