Lördagen den 18 augusti deltog aktivister från Svenska motståndsrörelsen i DNSB:s minnesmarsch för Rudolf Hess i staden Kolding i Danmark. Här följer ett reportage med bilder.

Med bara några dagars varsel anmälde sig ett 50-tal aktivister frivilliga att deltaga på marschen i Kolding. Man avreste under natten mot lördagen från Stockholm och plockade upp kamrater från övriga delar av landet på sin väg ned mot Danmark. Stämningen i bussen var god och stridsmoralen höjdes för varje kilometer som avverkades. Förhoppningen för aktivisterna var dels att kunna genomföra en disciplinerad marsch och lyssna på tal samt kanske även få möjligheten att tampas litet med de danska autonoma anarkisterna som det talas så mycket om.

Vid mötesplatsen
Aktivisterna anlände till mötesplatsen utanför Kolding där man mötte upp kamrater från DNSB och tyska nationella. På plats fanns en blygsam polisnärvaro och en bil från danska AFA (vilka vi kallar dem för enkelhetens skull) vars passagerare roade sig med att fotografera de församlade patrioterna. Motståndsrörelsens aktivister var, precis som på nationaldagen, uppklädda för tillfället och 50 man med vita skjortor och gröna slipsar skilde ut sig från mängden.

DNSB:s ledare, Jonni Hansen, hälsade personligen sina svenska kamrater välkomna och meddelade att minst en tysk turistbuss hade stoppats av tyska gränspolisen och att flertalet personbilar från Tyskland hindrats från att ta sig till platsen. Sammantaget blev därför närvaron av tyska patrioter inte så stor. Hansen meddelade även att DNSB:s utsända i Kolding inte hade märkt av någon större ansamling av antagonister, till mångas förtret.


DNSB:s ledare Jonni Hansen. (Foto: Nationellt Motstånd)
Efter litet drygt en halvtimmes väntan på att tyskarna skulle kunna komma över gränsen var det dags att börja åka mot Kolding. Aktivisterna satt upp och Magnus Söderman informerade litet kort om situationen och om hur eventuella anarkister skulle bemötas. Organisationens linje som följts sedan nationaldagen kvarstod.

I Kolding
Jonni Hansen tog täten och körde in i Kolding på av polisen anvisad plats. Motståndsrörelsen ställde snabbt upp sig och rullade ut de medtagna fanorna. Riksrunan vajade åter i vinden. Polisnärvaron var fortfarande sparsam när marschen väl började och ett litet antal antagonister sågs i närområdet. Ett stort pressuppbåd var även på plats och både tv såväl som tidningar fick bråda dagar att fotografera och filma. Jonni Hansen anförde marschen men efter en mycket kort bit ställde sig polisen i vägen och dirigerade in tåget på en gräsplan. Jonni Hansen ifrågasatte polisens beslut men passade på att i sina uttalanden till media påvisa hyckleriet som kallas demokrati och mötesfrihet, hellre än att försöka bryta polisens linjer.


Uppställning. (Foto: Nationellt Motstånd)


Avmarsch. (Foto: Nationellt Motstånd)


Mediauppbådet var stort. (Foto: Nationellt Motstånd)
På gräsplanen samlades deltagarna i en halvcirkel. Jonni Hansen höll ett kort anförande om den rådande situationen. Samtidigt hördes antagonisters rop på håll, men ingen kunde se vart personerna var. Efter ett tag skymtades det danska AFA bakom buskar och träd runt om gräsplanen där de stod och ropade om att ”krossa fascismen”.


(Foto: Nationellt Motstånd)
Magnus Söderman från Motståndsrörelsen tog till orda efter Jonni Hansen och framförde ett tal på engelska. Vid ett tillfälle kastades ett ägg som damp ned en meter framför honom. Söderman såg aningen förvånad ut och tystnade för en stund. Vi frågade honom vad han tänkte på vid det tillfället.
– Jo, det ramlade ju ned från skyn, ett löskokt ägg. Faktiskt blev jag litet förvånad. Man har ju inte, genom åren, undgått att höra alla rykten om de danska autonoma. Och nu var vi där, och de med, och knappt några poliser. Så vad hände, de kastade några ägg. Jag stod där och funderade över exakt vad de ville uppnå. Det hela var rätt så absurt.


Magnus Söderman talar. (Foto: Nationellt Motstånd)


(Foto: Nationellt Motstånd)

Eftersom polisen stod i anknytning till deltagarna började en och annan av skränarna att komma fram från bakom buskarna. Aktivisterna tog då tillfället i akt och attackerade dem. 40 fanor riktades mot fienden vilka så snabbt som de kunde försökte ta sig från platsen. Några av dem var inte tillräckligt snabba utan råkade mer eller mindre illa ut. Poliserna ropade om förstärkning som snabbt kom och ställde sig runt vitskjortorna. Söderman fortsatte sitt tal ytterligare någon stund, tills ett antal anarkister vågade sig fram igen. Och återigen gick aktivisterna till attack. Det spelar nämligen ingen roll om polisen står emellan eller ej. Känner aktivisterna att de måste freda sig, så gör dem det. Nationellt Motstånd frågar Kristian Nordvall, gruppchef södra Stockholm, om detta.
– Vi har nolltolerans, svarar han. Det finns ett antal saker som vi inte accepterar att anarkisterna, eller vilka det nu än må vara, tar sig för.
Vi frågar då Nordvall vilka dessa saker kan tänkas vara.
– Ett antal, men jag tänker inte här kommentera vilka det kan tänkas vara. Går man över gränsen så kommer man att märka det – precis som anarkisterna i Kolding gjorde.


”Vitskjortorna” attackerar! (Foto: Nationellt Motstånd)
Åter rände AFA iväg hals över huvud trots att aktivisterna inte kom längre än till polisens linjer. Dessa ropade ”tillbaka” men först när den ansvarige för Motståndsrörelsen på plats gav orden stannade aktivisterna upp – till stort förtret för polisen som under hela evenemanget verkade mycket osäkra. Efter detta ökades polisnärvaron runt aktivisterna ytterligare.

Avslut
När manifestationen var avslutad vägrade polisen deltagarna att ta sig de 50 meter som låg mellan dem och deras bilar. En och annan antagonist syntes kring området och polisen var kanske medveten om vad som skulle kunna ske. För att göra läget hanterbart delade polisen upp grupperna så att Motståndsrörelsens aktivister fick stå kvar på platsen i väntan på bussen medan övriga fick gå till sina bilar.

Den stora polisnärvaron blev kvar kring Motståndsrörelsens aktivister. På platsen där bilarna stod uppställda vågade anarkisterna sig närmre och ropade okvädningsord. Vid ett tillfälle manade Jonni Hansen till attack mot en samling av anarkister och tyskar, danskar och svenskar slog följe för att jaga bort dem. En polisbuss körde fram för att skilja grupperna och var då nära att köra över Jonni Hansen. Naturligvits blev han mycket upprörd över tilltaget och då han krävde en förklaring av polisen (som han försökte slita ut ur bussen) uppstod ett handgemäng. Hansen hann gå i närkamp med två konstaplar innan ytterligare ett antal kom fram och lyckades omhänderta honom. Ytterligare en deltagare togs vid tillfället av polisen.

Till sist återställdes lugnet någorlunda och deltagarna kunde sätta sig i sina bilar för avfärd.

Till DNSB:s högkvarter
Motståndsrörelsens aktivister stannade till i DNSB:s partihögkvarter i Greve under några timmar innan man reste tillbaka till Sverige. Dagens händelser återupplevdes och det skrattades gott. Man fick även tillfälle att samtala närmre med aktivister från DNSB.

Tyvärr kunde inte Jonni Hansen själv vara med på kvällen eftersom han anhölls och sedermera häktades för våld mot tjänsteman. Man kan fråga sig, precis som han gjorde när domaren beordrade häktningen.
– Skall jag häktas bara för att polisen inte kan sköta sitt jobb?

Sammantaget var det en mycket trevlig resa till Danmark. Aktivister från olika delar av landet fick tillfälle att träffas och även prövas tillsammans. På detta sätt fortsätter sammansvetsningen av organisationen. Motståndsrörelsen fick även chansen att fördjupa relationerna till kamraterna i DNSB, och ett är klart, vi kommer att återvända till Danmark när tillfälle ges. Och slutligen fick vi tillfälle att hedra en kämpe som Rudolf Hess på det egentligen enda rätta sättet – genom fysisk konfrontation med folkfiender.

Film kommer inom kort.


(Foto: Nationellt Motstånd)


  • Publicerad:
    2007-08-20 00:00