Förtroende för massmedia i USA fortsätter att rasa
2024-11-06 12:10
AKTIVISM. Den första april anordnade Bromölla kultur och ABF ett föredrag med Daniel Poohl, VD för underrättelsetjänsten Expo. Motståndsrörelsens aktivister var några av de annars lätträknade besökarna.
På Bromölla kommuns hemsida står att läsa om föredraget:
”Möt Daniel Poohl i ett samtal om klass, landsbygd, rasism och 1990-talets Sverige. Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo som kontinuerligt bevakar den organiserade intoleransen, debuterade hösten 2013 som romanförfattare. Den prisbelönta uppväxtskildringen Som om vi hade glömt är en berättelse om utanförskap. Om en pojkes sökande efter en identitet i en anonym bruksort, i en tid av ekonomisk kris och brinnande flyktingförläggningar.”
En fjärdedel av de tjugo besökarna på biblioteket i Bromölla denna afton var aktivister från Motståndsrörelsen. De var inte där för att sitta snällt och lyssna utan för att stå som motvikt till svenskfientligheten och ifrågasätta eventuella lögner som skulle komma att dyka upp under kvällens gång.
Första gången Poohl blev avbruten av aktivisterna var redan vid sin presentation när han skulle beskriva Expo och då berättade att det är en opolitisk stiftelse. När det påtalades att Expo knappast var opolitiska svarade Poohl med att frågor skulle sparas till efter föredraget. Uttalandet gjordes igen av aktivisterna varvid Poohl skruvade på sig och formulerade om sin mening ”Visst vi är ju antirasister men vi är inte bundna av något politiskt parti.”
Under föredragets gång tycktes Poohl lite nervös och han valde konsekvent att inte uttala sig om Motståndsrörelsen trots att han radade upp namn på flera andra nationella partier och organisationer.
Poohl avbröts då och då av frågor från Motståndsrörelsens aktivister när han yttrade någon lögn, men svamlade mest osammanhängande som svar istället för att komma med konkreta argument för sin sak.
Förutom de instuckna frågorna från nationalsocialisterna på plats ska föredraget i det stora hela varit rena sömnpillret. Speciellt långtråkigt uppger en av de deltagande aktivisterna att det var när Poohl läste ur sin nyskrivna bok. Minst en herre i publiken somnade och flera andra gäspade och tycktes drömma sig bort.
När Poohl till slut hade pratat klart var dags för frågestund. Nu var det åter dags för Motståndsrörelsens aktivister att göra sig hörda. Kritiska frågor om EXPO:s verksamhet varvades med frågor om sionismen och Israels invandringspolitik. Förutom att Poohl hade usla eller inga svar alls på frågorna försökte han uppmuntra de andra i publiken att ställa frågor också för att få ”bättre spridning”.
Övriga åhörare verkade dock inte vara särskilt intresserade av detta. Någon skrockade förnöjsamt att det bara är hatfyllda och hemska människor som var kritiska till invandring. En aktivist ifrågasatte personen och undrade av vilken anledning vi tvunget ska ha massinvandring till Sverige?
Daniel Poohl tog över, men istället för att svara aktivisten kom han med den mindre intelligenta motfrågan ”Hur ska ni kunna skicka hem invandrarna?”
– Det är väl inte så svårt. Det är bara sätta dem på ett plan hem. Varför skulle det vara svårare att skicka hem dem än att emot dem? Svarade aktivisten.
Poohl menade här på att det skulle bli väldigt dyrt att skicka hem alla med flygplan… Hans argument höll med andra ord inte någon högre klass och blev gång på gång besvarade och nedplockade av aktivisterna.
Expo:s expertstatus ifrågasattes:
– Vad krävs för att bli expert hos Expo? Hur kan exempelvis en person som Magnus Manhammar, som i radio uttalat sig om att Motståndsrörelsen springer runt beväpnade med handgranater, få uttala sig som expert? (Uttalandet som åsyftas resulterade i en anmälan till Granskningsnämnden mot Sveriges Radio. Reds. Anm.)
– Jaha, Manhammar. Jag vet vilken intervju du syftar till. Det blev lite galet där. Han skulle inte gjort den intervjun egentligen. Det Manshammar sa stämmer såklart inte. Det blev fel där, svarade en skamsen Daniel Poohl.
Efter ett kort tag avslutades frågestunden då ”klockan började bli mycket”. Aktivisterna kunde därefter bege sig hemåt nöjda med att de hindrat lögnen från att stå oemotsagd i Bromölla.