Dagens datum 24 juni Innan myten om gaskamrarna vann företräde fanns en ursprunglig version om att massvis med judar dödades med ångkammare i Treblinka. Denna dag 1943 fick denna bluff spridning över hela världen via de allierades massmedia.

Innan någon eller några beslutade att ”gaskammare” var det som användes som avrättningsmetod i tyskarnas så kallade dödsläger, fanns också andra fantasifulla teorier. Alltifrån elektrifierade löpande band till vakuumkammare, strömförande golv och ugnar där rälsburna vagnar tippade ner laster av judar som brändes till döds, har förts fram av vittnesmål och i många fall tagits på allvar. Att det var giftgas som användes som avrättningsmetod var inte alls säkert i början – det kunde lika gärna vara elektricitet, vakuum, eld eller annat.

Vad få vet idag är att metoden som skulle ha använts i Treblinka, ett av de mest kända och viktigaste ”dödslägren”, ursprungligen påstods vara ångkammare och inte gaskammare. Under sommaren 1943 spred stora internationella medier nyheten om att två miljoner dödades i Treblinka – alltså minst dubbelt så många enligt dagens officiella siffror – med hjälp av ångkammare.

Ångkammare kan mycket väl ha existerat i Treblinka för helt andra syften. På bilden en verklig ångkammare från Auschwitz-Birkenau som användes till att avlusa kläder.

Det var i november 1942 som ”ögonvittnen” kunde rapportera att judar fördes in i ”dödsrum” där de dödades av ”ånga som kommer ut ur de många hålen i rören”. Denna ögonvittnesskildring spreds senare till den polska exilregeringen i London och presenterades som en rapport. Under sommaren 1943 spreds nyheten till hela världens genom massmedia i de allierade länderna.

Den 24 juni skrev tidningen Ottawa Citizen om denna ”nästan otroliga nya metod av judisk utrotning”. Tidningen skrev att 500 människor kunde kvävas till döds på 15 minuter:

An almost unbelievable new method of Jewish extermination has been reported from underground sources in Poland to the international department of the British Labor party - steam rooms where 500 persons can be executed by suffocation in 15 minutes. [...] Belzec was organized for extermination by electrocution, with Treblinka the main extermination-by-suffocation camp. [...] The place of execution is a stone building composed of three chambers and a steam boiler, from which pipes lead to the death chambers. [...] They die of suffocation when the steam is forced to such pressure that they cannot breathe. Exocution lasts 15 minutes, after which the bodies are buried in deep pits exacavated by special shovelling machines working day and night... The camp is so organized as to be able to put to death at least 7,000 persons daily.

Från Ottawa Citizen den 24 juni 1943. Klicka för större bild.

Massmedia skulle frenetiskt sprida propaganda om dessa ångkammare under hela sommaren. Den 8 augusti skrev exempelvis New York Times om ångkamrarna i Treblinka och hävdade att 2 000 000 människor hade dödats med denna avrättningsmetod.

The Mail Adelaide ger i september 1943 ytterligare upplysningar om hur ångkamrarna användes. Klicka för större bild.

Förutom att ångkammare-versionen spreds världen över av massmedia gav World Jewish Congress, ett av de första att lansera gaskammare-versionen, samma år ut boken Lest We Forget som i detalj redogjorde för hur judar avrättades med dessa ångkammare. Samma judiska kongress påstod efter kriget att man hade utrotat inte mindre än tre miljoner människor i Treblinka med hjälp av tre olika metoder – gas, ånga samt vakuum där man sög ut all luft ur rummet.

En annan redogörelse gällande ångkamrarna, The Black Book of Polish Jewry, gavs ut i New York och sponsrades av Albert Einstein och presidentfrun Eleanor Roosevelt.

Vidare konstaterade 1944 den amerikanska underrättelsetjänsten Office of Strategic Services (OSS), föregångaren till CIA, att judar i Treblinka ”dödades i regel av ånga och inte av gas som vi tidigare trott”.

Efter kriget var ångkammare-bluffen etablerad som sanning och den presenterades därför som bevis av åklagarsidan under Nürnberg-rättegången. Ur rättegångsprotokollet står följande att läsa från dokumentet 3311-PS, Exhibit USA-293:

In March 1942 the Germans began to erect another camp, Treblinka B. in the neighborhood of Treblinka A, intended to become a place of torment for Jews.

The erection of this camp was closely connected with the German plans aimed at a complete destruction of the Jewish population in Poland, which necessitated the creation of a machinery by means of which the Polish Jews could be killed in large numbers. Late in April 1942 erection was completed of the first chambers in which these general massacres were to be performed by means of steam. Somewhat later the erection of the real death building, which contains 10 death chambers, was finished. It was opened for wholesale murders early in autumn 1942.

Kvinnor och barn först, och små barn kastades in i ångkamrarna:

All victims had to strip off their clothes and shoes, which were collected afterwards, whereupon all victims, women and children first, were driven into the death chambers. Those too slow or too weak to move quickly were driven in by rifle butts, by whipping and kicking, often by Saner himself. Many slipped and fell; the next victims pressed forward and stumbled over them. Small children were simply thrown inside. After being filled up to capacity, the chambers were hermetically closed and steam was let in. In a few minutes all was over. The Jewish menial workers had to remove the bodies from the platform and to bury them in mass graves. By and by, as new transports arrived, the cemetery grew, extending in an easterly direction.

Dokumentet ovan var utfärdat av den polska regeringskommissionen och understöddes av de amerikanska åklagarna under Nürnbergrättegången. Värt att notera är att den polska rapporten inte nämner någonting alls om giftgas.

Få eller inga historiker tror idag på denna ursprungliga avrättningsmyt från Treblinka. Ångkammare-versionen har på senare år fått stryka på foten för gaskammare-versionen. Ångkammare-myten dyker upp ibland, men har stort sett fallit i glömska och för vissa blivit obekvämt att påminnas om. Det som var sanning åren 1943-1945 – att hundratusentals eller miljontals judar dödades med ångkammare – anses idag inte ägt rum.