Påståendet att ”Sveriges befolkning blir allt äldre, vilket innebär att behovet av arbetskraft ökar” är ett ständigt återkommande argument som ofta hörs i invandringsdebatten.

Jag skulle vilja hävda att detta argument är ett av våra meningsmotståndares främsta vapen. Därför är det av yttersta vikt att dels förstå varför våra fiender har fel och varifrån deras felaktiga tankegångar kommer, men framför allt att känna till vilka lösningar vi som nationalsocialister har att erbjuda. Min ambition med denna artikel är att försöka tillhandahålla denna information, för att därigenom avväpna fienden en gång för alla.

Till att börja med skulle jag vilja klargöra att det rör sig om ett väldigt bristande argument som i grunden bygger på Warren Thompsons teori om demografisk transition från 1929. Teorin kan sägas utgöra en demografisk förklaringsmodell vilken består av fyra stadier, genom vilka samtliga samhällen går igenom när de industrialiseras.

Det första stadiet beskriver ett förindustrialiserat samhälle. I ett sådant samhälle är både nativiteten (födelsetalet) och mortaliteten (dödstalet) hög.

I det andra stadiet minskar mortaliteten, främst på grund av förbättringar i födotillgång och förbättringar inom sjukvården.

En förståelse av stadie tre är viktigt för att förstå de demografiska problem vi står inför idag. Stadie tre innebär nämligen en minskning i nativiteten. Detta sägs bland annat bero på minskad barnadödlighet, vilket i sin tur minskar behovet av flera barn, samt en ökad tillgång till preventivmedel. Men kanske framförallt en attitydförändring där utbildning och arbete blir allt viktigare medan barnuppfostran ses som allt mindre viktigt, samt att det blir allt dyrare att ta hand om barn i en urban miljö jämfört med i ett jordbrukssamhälle.

På denna bild, föreställande Sveriges demografi 1795-2000, ser vi att födelsetalet sjunkit under dödstalet.

Stadie nummer fyra beskriver ett samhälle där den demografiska utvecklingen stabiliserats. I verkligheten har det dock visat sig att utvecklingen inte stabiliseras, istället fortsätter befolkningsminskningen. För att beskriva detta har man lagt till ett femte stadie i teorin om demografisk transition.

Länder som kommit till det femte stadiet har drabbats av en minskad befolkningsutveckling till följd av att nativiteten är lägre än mortaliteten och enligt teorin löses det problemet genom migration utifrån.

På denna bild, föreställande steg fem, ser vi ett exempel på hur den totala befolkningsmängden kan öka genom invandring, trots att födelsetalet sjunker.

Det är härifrån de felaktiga idéerna om att ”Sveriges befolkning blir allt äldre, vilket innebär att behovet av arbetskraft ökar”, ”Sverige skulle stanna utan invandringen”, eller vad helst det nu för stunden må heta, kommer ifrån. Steg fem i teorin om demografisk transition är ju det sista steget, därmed anses befolkningsminskningen vara permanent och invandringen presenteras som den enda lösningen.

Redan när jag, under gymnasietiden, hörde talas om dessa tankegångar för första gången ringde varningsklockorna i mitt huvud. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur någon kunde ta dessa tankegångar för fakta. De logiska bristerna är uppenbara. Hur kan två variabler (nativiteten och mortaliteten) plötsligt bli konstanter? Och om de tidigare påverkats i en viss riktning av ett antal definierbara faktorer måste de ju rimligtvis kunna påverkas även åt motsatt riktning.

Det är viktigt att känna till att en förklaringsmodell inte nödvändigtvis utgör någon sanning, utan enbart är ett försök att beskriva verkligheten.

Att lyssna till, och forma morgondagens politik ifrån, en förklaringsmodell som för det första inte beskriver morgondagen, utan enbart samhället fram till dags dato och som dessutom redan tidigare visat sig vara bristfällig, och därmed tro att invandringen är Sveriges räddning, är inte rätt väg att gå. Istället bör såväl politikerna som alla andra fundera över om det inte finns andra sätt att lösa de demografiska utmaningarna som vi de facto står inför idag med en åldrande svensk befolkning.

Det mest logiska att göra i den nuvarande situationen vore att se tillbaka på historien, på de stadier vi redan passerat, och se var i historien vi finner orsakerna till dagens problem. Dessa orsaker finner vi i stadie tre i form av bland annat preventivmedel, attitydförändring och ökade kostnader.

Att motverka vissa av de attitydförändringar som ägde rum i stadie tre, så att folket verkligen ser värdet av barn och barnuppfostran, kombinerat med införandet av en nationalsocialistisk socialpolitik som gynnar barnrika familjer och skapar de nödvändiga ekonomiska incitament som krävs för att fler ska ha ekonomisk möjlighet att skaffa barn torde vara det bästa sättet att vända den nuvarande negativa demografiska utvecklingen. Vi behöver ingen massinvandring.

  • Publicerad:
    2012-11-02 17:33