KOMMENTAR. Paulina Forslund kommenterar här det fruktansvärda mordet på Lisa Holm.
Ett land i sorg, en befolkning drabbade av chock. ”Hur kunde det hända?”, frågar sig krönikörerna. En flicka, blott 17 år, försvann förra söndagen. Hon jobbade på ett kafé i en svensk försommaridyll. Efter ett SMS till föräldrarna är hon borta. Hon anmäls försvunnen några timmar senare och ett massivt sökarbete följer.
I flera dagar letar både polis, Missing people och frivilliga efter henne. Sverige håller andan. Så även jag. ”Måtte hon hittas vid liv” tänker jag åtskilliga gånger. Jag pratar med min äldste son som bara är ett år yngre än den försvunna flickan. Även han och hans kompisar hoppas. Men många befarar, precis som jag, att hon mördats.
Sent på fredagen den 12 juni kommer då beskedet. Polisen har funnit en kropp, inte långt ifrån kaféet där hon försvann. Den unga flickan hette Lisa Holm. Jag kan inte låta bli att känna en djup sorg. Tanken på flickans sista timmar i livet skrämmer mig. Men lika tung är tanken på hur Lisas föräldrar, tvingas inse att deras vackra och livfulla dotter är borta, för alltid.
Jag vill egentligen inte tillåta mig att känna det men hur jag än försöker värja mig så finns det där, djupt inom mig. Känslan av hat. Och jag hatar sällan, tro det eller ej. Brukar alltid vidhålla att jag definitivt älskar mer än jag hatar. Men nu är hatet en del av mig.
En svensk flicka/kvinna i dagens Sverige är ett potentiellt offer. Det är sanningen, om vi ser den i vitögat. Det har gått så långt för att vi har tillåtit det. I skrivande stund vet vi endast att de två anhållna männen som är misstänkta för mordet på Lisa är gästarbetare från Litauen. För Lisa spelar det såklart ingen roll. Och dådet skulle självfallet varit exakt lika fruktansvärt om det hade begåtts av en svensk.
Ändå är det så att det faktum att de nu gripna inte är svenskar gör att hela situationen hamnar i en annan dager. För ser man på det rent krasst skulle alltså det gått att undvika. Om inte ”våra folkvalda politiker” förde den totalt ansvarslösa politik som de gör och har gjort under de senaste 20 åren så hade vi inte sett en sådan uppsjö av våldtäkter, rån, överfall, dråp och mord.
Det händer att jag får frågan om varför det spelar någon roll varifrån brottslingar och förövare kommer ifrån eller tillhör för etnicitet. Varje gång häpnar jag. Varför skulle det inte spela roll? Om det nu finns något som helst mönster i vilka som begår brott så borde det väl ligga i allas vårt intresse att få veta det och på så vis kanske lyckas förhindra att fler brott begås?
Jag hävdar att vårt land inte bör importera problem utan istället verka för att ta itu med dem vi redan har. Så enkelt är det för mig och så enkelt borde det vara för alla.
Ingenting jag nu skriver kan göra det fasansfulla ogjort. Men jag önskar av hela mitt hjärta att Lisa Holms död kan resultera i något mer än bara feta rubriker i medierna. Att inte bara tårar fälls och blommor och ljus lämnas i närheten av platsen där hon drog sina sista andetag.
Låt Lisas död påminna oss om vad vi har att värna, vad det faktiskt är vi kämpar för. Ett tryggare Sverige där dåd som det Lisa utsattes för ger det enda rätta, dödsstraff.
Hoppa till huvudinnehåll
