Den västerländska sionismen söker allierade i väst och förstör motståndarna i öst. Den österländska vägen, genom BRIC-ländernas koalition, står i konflikt mot de västerländska värderingarna. Som jag tidigare har konstaterat i en annan artikel, bygger Ryssland, Kina, Indien och Brasilien upp en multipolär världsmakt som ett alternativ till ”den nya världsordningen”. Dessa två jättar befinner sig på en allvarlig kollisionskurs.
Den förstnämnda står också inför två saker som man för närvarande intensivt bekämpar. Det första är den så kallade arabiska socialismen som till exempel Libyen representerade. Libyen skiljde sig från sådana länder som Saudiarabien i den meningen att landet fördelade sina oljeinkomster till folket, och trots att Gaddafi var en auktoritär härskare höll han folket nöjda. Detta gjorde att det blev svårt för sionisterna att kontrollera landet. På grund av dessa självständiga staters existens behövdes den ”arabiska våren” liksom de maktövertaganden som USA lät genomföra med hjälp av CIA i de socialistiska länderna i Sydamerika, innan uppmärksamheten riktades mot Mellanöstern.
Sionisterna använder sig ofta av ”demokrati” för att undanröja hot mot deras maktställning. Demokrati är i deras värld synonymt med främjandet av mångkultur och massinvandring.
Det andra och mer kraftfulla hotet är uppvaknandet av den ariska krigarandan – som längtar efter frihet och rättvisa – i västvärlden. Detta uppvaknande skulle hota Europas deltagande i projektet. Framför allt skulle det väcka den sovande ”besten” och den ideologi, nationalsocialismen, som står bortom all mänsklig girighet och ondska. Därför förgiftas vi nu mentalt och fysiskt med skräpmat och marxistiska värderingar. Dessutom begränsas våra möjligheter att organisera oss, så att vi ska fortsätta sova vår törnrosasömn.
Efter att ha observerat nätverkandet mellan BRIC-länderna, verkar det vettigt; ingen besegrar en jätte som Sion ensam. Det är emellertid en sak som jag inte har förstått: varför motsätter sig Ryssland – där judar har en betydande maktposition än idag – denna folkstams världsregeringsprojekt? Jag förstod det hela nyligen när jag läste en bloggartikel som hävdade att spänningarna mellan kapitalism och kommunism efter världskriget var konstgjorda och ändamålsenliga. Syftet var att främja ett projekt, en världsregering. Nu när kommunismen visade sig vara en otillräcklig motståndare, behövdes en ny rival.
Det är så det måste vara. Två jättar skapas, jättar som består av alla folk i världen – eller kanske, i ”orwellsk” stil; av tre – för att få dem att bekämpa varandra samtidigt som man ovanifrån drar i trådarna. När kriget blir så stort och brutalt att ingen vill att det ska upprepas, kommer folk till och med att kräva en global makt. Precis som andra världskriget ledde till EU. Detta skulle vara den sista nådastöten mot alla icke-judiska folk och kulturer.
Det finns inga separata händelser i denna globala värld, utan allt är sammankopplat. Det finns ingen annan räddning för folken i den här världen än ett nationellt uppvaknande i jordens alla hörn. Marxism, kapitalism, höger, vänster, globaliseringen, bankkriser och uni- eller multipolära världsmakter är alla komplotter som härrör från en och samma makt.
Den kommande uppgörelsen kommer – även om den äventyrar våra folks öden – att vara ett utmärkt tillfälle för nationalsocialismen att leda världen mot ljuset såsom den enda motkraften, om vi bara kan ta tillvara på denna möjlighet. Och jag tvivlar inte på att den vita rasen skulle kunna uppfylla sin historiska roll som en pionjär för den fria världen och resa sig till sin naturliga plats, på toppen av mänskligheten.
AV: Janne Ahokas
Ursprungsartikeln kan läsas på Finska motståndsrörelsens hemsida.
Hoppa till huvudinnehåll
