Dagens datum 24 mars Denna dag 1999 inleder Nato bombningar av såväl militära som civila mål i Jugoslavien. Vad föranledde Natos intervention?

Jugoslavien

Jugoslavien är namnet på en serie statsbildningar som från första världskrigets slut fanns på Balkan. Efter andra världskriget bildade kommunisterna under Tito Folkrepubliken Jugoslavien, som bestod av Slovenien, Bosnien-Herzegovina, Kroatien, Serbien samt Montenegro. Efter inbördeskrig i forna Jugoslavien, som skedde i efterdyningarna av Sovjetunionens fall, bröt Slovenien, Bosnien-Herzegovina och Kroatien sig ur federationen. Resterna av den forna staten, Serbien och Montenegro, bildade då Förbundsrepubliken Jugoslavien där Kosovo ingick som serbisk provins. Detta skedde 1992.

Konflikten om Kosovo

De flesta menar att konflikten i Kosovo började i början av 1990-talet då president Slobodan Milosevic, den dåvarande jugoslaviske presidenten, minskade Kosovos självstyre. I själva verket började konflikten tidigare. Redan i början av 1980-talet hade kosovoalbanerna på ett systematiskt sätt börjat angripa den minoritet av serber och montenegriner som fanns i Kosovo, vilket ledde till att tiotusentals av dem tvingades fly och att många av dem dödades. Av de 1,7 miljoner invånare som fanns i Kosovo vid den tiden var 85 procent albaner. 1996 började den kosovoalbanska separatistgerillan UCK att etniskt rensa Kosovo från etniska serber. Enligt FN-organet UNHCR flydde 55 000 människor, mestadels serber, till Montenegro eller centrala Serbien.

FN, Nato och USA blundade för de kosovoalbanska övergreppen på den serbiska och montenegrinska minoriteten i Kosovo, men tog direkt parti för kosovoalbanerna när president Milosevic hade svarat med att slå ner terroristgruppen UCK med militära styrkor. FN:s säkerhetsråd fördömde i mars 1998 de jugoslaviska styrkornas ”överdrivna våld mot civila och fridfulla demonstrationer” och införde sanktioner mot Jugoslavien. I september röstade säkerhetsrådet igenom en resolution där man också fördömde att serberna hade trängt undan albaner från sina hem i Kosovo.

Nato bombar Jugoslavien

Den 24 mars 1999 inledde så Nato bombningarna av Jugoslavien med Bill Clintons löfte om att bomba landet ”tillbaka till stenåldern”. Detta var också något man försökte med. Otaliga övergrepp skedde mot Serbiens civilbefolkning som ingen har fått ta ansvar för. Under 78 dagar bombades Serbien. Nato utförde 38 000 flyguppdrag och släppte 2472 klusterbomber, vilka än idag utgör en fara för civilbefolkningen eftersom många av dem är blindgångare. Civil infrastruktur bombades avsiktligt för att få den serbiska befolkningen att vända sig emot president Milosevic. Dessa civila mål innefattade bland annat skolor, kraftnät och sjukhus. I en intervju i Washington Post den 24 maj, när kriget fortfarande pågick, utvecklade befälhavaren för Natos luftkrig, generallöjtnant Michael C. Short, strategin bakom attackerna på de civila målen:

Om du vaknar upp på morgonen och du inte har ström i huset och ingen gas till spisen och bron du tar till arbetet är borta och kommer att ligga i Donau de nästa 20 åren, då tror jag att man börjar fråga sig, "Hej Slobo, vad handlar allt det här om? Hur mycket mer av det här måste vi stå ut med?" Och vid någon punkt gör du övergången från att applådera serbisk tuffhet gentemot omvärlden till att börja tänka på hur ditt land kommer att se ut om detta fortgår.

Natos terrorbombningar mot Serbien skördade många civila liv. En mer känd attack var när Nato avsiktligt bombade ett bostadsområde i Belgrad, där socialistpartiet hade sitt högkvarter, och cyniskt beräknade att det skulle resultera i 250 civila dödsoffer. Andra kända fall är när man bombade den serbiska statstelevisionens byggnad och den kontroversiella bombningen av den kinesiska ambassaden.

Motiven bakom

Från amerikanskt håll har man hävdat att man gick in i Jugoslavien för att ”rädda liv”. William Pierce, som noga följde utvecklingen, förklarade hur ihåliga dessa argument var och vilka motiv som egentligen låg bakom:

Förenta staternas nationella intressen tjänas inte av att bomba Jugoslavien. Jugoslavien är en suverän nation och bör få sköta sina interna angelägenheter som det passar dem själva. Särskilt föreställningen att Förenta staterna "räddar liv" genom bombningen är skrattretande. Även föreställningen att Förenta staterna bryr sig om hur en nation behandlar sina etniska minoriteter är vilseledande. Turkarna behandlar kurderna illa, israelerna behandlar palestinierna illa och många afrikanska nationer befinner sig i ett ständigt etniskt tumult, men vi bombar inte dem. Det enda skälet till att Förenta staterna är olyckligt över Jugoslavien är att Jugoslavien är ett europeiskt land som inte vill följa Förenta nationernas direktiv och förena sig med den Nya världsordningens skara.

Serberna tror inte på mångkultur och maktdelning och alla de övriga liberal-feminist-judiska klyschorna som hyllas så högt av den Nya världsordningens entusiaster. Och clintonisterna är rädda för att om serberna får ett serbiskt land, så kan andra etniska grupper på annat håll också komma att vilja hoppa av den stora mångkulturella planen.

Pierce överdrev knappast när han påpekade att det var judar som låg bakom kriget mot Jugoslavien. Bakom den ”humanitära interventionen” stod främst USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright, USA:s försvarsministern William Cohen och Natos överbefälhavare Wesley Clark. Alla dessa krigshetsare är judar. Och de var inte ensamma, menade den judiska nyhetsbyrån Jewish Telegraphic Agency som skrev: ”Det organiserade judiska samväldet har… förklarat sitt orubbliga stöd för den amerikanska interventionen i Kosovo.” Att en stor andel judar engagerade sig i kriget mot Jugoslavien beror helt enkelt på att de vita serberna inte ville acceptera den mångkulturella utvecklingen, vilken enligt judarna själva är något som de själva skapat och leder.

De egentliga motiven för kriget bekräftades tydligt när Natos judiska överbefälhavare Wesley Clark för en CNN-reporter i april 1999 säger följande:

Låt oss inte glömma vad ursprunget till problemet är. Det finns ingen plats i moderna Europa för etniskt rena stater. Det är en 1900-talsidé och vi försöker gå över till 2000-talet, och vi kommer att göra det med multietniska stater.