GEOPOLITIK. USA hotar Nato-allianspartnern Turkiet med sanktioner efter att landet har fattat egna försvarsbeslut. Splittringen inom krigsorganisationen ökar. Medan Sverige nu skriver på avtal med USA om fördjupat militärsamarbete, går flera andra länder i motsatt riktning. Nato verkar vara närmare en upplösning än någonsin tidigare.
Nyligen köpte Turkiet krigsmaterial från Ryssland, vilket är ett brott mot Natoavtalet och innebär en käftsmäll mot USA. Washington svarade i förra veckan med att snabbskriva ett lagförslag om sanktioner mot Turkiet.
Sanktionerna innebär att Turkiet ska förbjudas att köpa några vapen från amerikanska tillverkare. Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu varnade USA att om förslaget blir lag kommer Turkiet att svara med hämndåtgärder. Utöver att Çavuşoğlu anser att ett sådant beslut skulle vara dåligt påminde han om att Turkiet låter USA använde deras flygbas İncirlik för att anfalla Syrien. En hämndåtgärd ska då bli att förvägra USA att fortsättningsvis göra detta. Detta rapporterar Piotr Yermilin för ryska Pravda.
Sanktionerna mot Turkiet skulle också betyda att USA vägrar sälja de 116 beställda F-35 flygplan som är leveransklara. Israel var den första staten utanför USA att få F-35 (inklusive det första exemplaret gratis, med vänliga hälsningar från amerikanska skattebetalare). F-35 utgör stoltheten i Israels flygflotta och har använts under den senaste tidens luftanfall på Syrien. Dessa 116 exemplar av det avancerade flygplanet skulle bli ett potent tillskott även för Turkiet.
Rysk militär topprodukt köps av Turkiet
Det huvudsakliga skälet till de föreslagna sanktionerna är att Turkiet nyligen har köpt det ryska luftförsvarssystemet S-400, som är att betrakta som en rysk militär topprodukt. Detta trots att relationerna mellan Turkiet och Ryssland också är ganska spända, inte minst beroende på att Turkiet stöder organisationen Jabhat en-Nusra, som är förbjuden i Ryssland där den på goda grunder klassas som terroristorganisation.
Ett problem med S-400 är att systemet inte är kompatibelt med Nato-system, vilket i sig utgör ett brott mot Natoreglerna. I april sade USA:s utrikesminister Mike Pompeo till Çavuşoğlu att USA var ”mycket bekymrat” över Turkiets köp av rysk krigsmateriel, vilket inte minst beror på att de privatägda vapentillverkarna i USA gick miste om en värdefull order.
Çavuşoğlu accepterar dock inte att Nato lägger sig i landets självbestämmanderätt.
— Turkiet är inte ansvarigt inför er, detta är en oberoende stat…att diktera vad vi ska och inte får köpa är inte rätt förhållningssätt och omfattas heller inte av reglerna för vår allians, sade Çavuşoğlu till Washington.
Början på slutet av Nato?
Om Turkiet, som har varit medlem i Nato i nästan 70 år, lämnar Nato kan det innebära början på slutet för krigsalliansen. USA:s president Donald Trump har också sagt sig vara missnöjd med hur Nato fungerar, men främst kritiserar han de flesta av medlemsländerna för att de inte betalar tillräckligt mycket till organisationen för dess försvarstjänster. Utnyttjandet av andra staters mark, som Tyskland och Turkiet, för att slå mot till exempel Israels hatobjekt Irak och Syrien borde vara värt mer för USA än medlemsavgifterna och omkostnadsinbetalningar. Men allt är aldrig tillräckligt för de girigaste.
USA:s förre utrikesminister Rex Tillerson åkte i februari till Ankara för att träffa Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Enligt Pravdas journalist Lyuba Lulko var det även efter det mötet tydligt att Turkiet vill ha en mindre aktiv relation med USA. Historien visar dock att straffet för att vända USA ryggen kan bli ödesdigert, så frågan är hur långt Turkiet kan gå med sin självständighet.
Men mötet som varade i fyra timmar utmynnade inte, vilket är brukligt, i en gemensam presskonferens. Detta antyder i sig att Tillerson inte lyckades bearbeta Erdoğan i önskad riktning. Faktiskt kan Tillersons misslyckande i Ankara ha bidragit till att han efter det kom att bytas ut mot den mer extremsionistiska krigshetsaren Pompeo.
Lulko gör bedömningen att man kan kan anta att Ankara och Washington tillhör oppositionella geopolitiska läger, i stora stycken beroende på statskuppsförsöket mot Erdoğan 2016 som Washington stödde och, som enligt Lulko USA även uppviglade till.
Rex Tillerson misslyckades med att få Erdoğan med på båten igen. Enligt många bidrog detta till att han sedermera byttes ut som amerikansk utrikesminister.
Tillerson har efter mötet och som svar på kritik sagt att han ”förstår Turkiets oro” beträffande situationen i Syrien där USA stöder de kurder som strider mot Syrien. Resten av Washington, nu med Pompeo i spetsen för den judiska lobbyn som ställer honom i rampljuset, har en hårdare attityd gentemot Turkiet — sanktioner, alltså.
En bankman som stod nära Erdoğan dömdes i USA efter påståenden om att ha hjälpt Iran att kringgå sanktionerna som USA har utsatt landet för. Efter det började USA att införa restriktioner mot turkiska medborgare. Förra året slutade USA exempelvis att ge turkiska medborgare besöksvisa.
Motarbetar Turkiet med beprövade metoder
Detta innebär att USA:s strategi gentemot Turkiet kommer att likna de strategier som riktas mot Iran och Ryssland. Frågan är vad som kommer att hända med Turkiet och hur Erdoğan kommer att svara. Ett mycket kraftigt slag mot USA skulle som ovan nämnts vara ett utträde ur Nato och förbud mot att använda flygbasen İncirlik för att utföra militära attacker i Mellanöstern för Israels räkning.
Samtidigt förbereder Erdoğan – förutom ett stärkt arbete mellan Ryssland, Turkiet och Iran – en stärkt allians mellan Turkiet, Sudan och Qatar. Medan Putin funderar på att acceptera förslaget från Sudans president Omar al-Bashir att bygga en militärbas i landet, innebär en sådan lösning att Erdoğan får åtkomst till Röda havet.
Turkiet har redan skrivit under ett avtal om att transformera ön Sawakin, en hamnstad i nordöstra Sudan, till ett turistmål. Turkiets militära närvaro skulle säkra kontrollen över Röda havet och ge Turkiet tillgång till en av de mest berömda och viktigaste oljefarlederna från Persiska viken till Suezkanalen. Där transporteras över fyra miljoner oljefat dagligen.
Spelar Turkiet sina kort rätt att kan de snart ha tillgång till den viktiga Suezkanalen, som förbinder Röda havet med Medelhavet.
Dåliga nyheter för USA och Israel
Turkiets närvaro i Röda havet innebär, med Lybia Lulkos ord, ”dåliga nyheter” inte bara för Egypten, utan också för Saudiarabien, och därför också för Israel och USA. Detta framförallt eftersom Turkiet stödde Qatar i deras konflikt med Saudiarabien.
Enligt Dr. Matthew Johnson, ortodox präst och erkänt intellektuell historiker och Rysslandskännare, är hotbilden för Israels och USA:s del ännu större. Så här sade han i sin podd The Orthodox Nationalist:
— Banden stärks alltmer mellan Turkiet, Ryssland, Belarus, Armenien, Kina, Iran, Turkiet, och tro det eller ej: I ökande grad Indien. I väst är de rädda. Liberalerna är skräckslagna [över denna situation], säger han.
Ovanpå allt så överväger Erdogan att köpa ännu ett S-400 missilsystem från Ryssland. En sådan affär skulle USA inte bara ignorera. Men skulle USA införa ytterligare sanktioner mot Turkiet vid ett sådant köp, kan Turkiet helt enkelt stänga Suezkanalen. Att bara andas en sådan sak skulle påverka oljepriserna, skriver Lulko, vilket naturligtvis är korrekt.
Herr D skämtar i Nordisk alternativhögers senaste program av podden Vita pillret, där han i sitt satiriska inslag ger programledarna skulden för att han nu med förskräckelse har upptäckt att han har radikaliserats till den grad att han önskar ett världskrig:
— Det verkar som om globalisternas dröm de senaste 30 åren snart kan gå i uppfyllelse, nämligen den att dra in Iran i sina eviga internationella konflikter, för att som vanligt skapa kaos och underminera styret i länderna runt det ”heliga” Israel. Det är så förbannat förutsägbart och tröttsamt att jag snart önskar ett världskrig där Ryssland Kina och Korea går in och försvarar Syrien och Iran mot globalisterna.
Det är lätt att skratta åt Herr D:s ofta träffsäkra satir, men detta skratt kan tyvärr lätt komma att fastna i halsen om det vill sig riktig illa.
Källor:
Turkey angered, may leave NATO over US blackmail
Turkey leaves NATO and Putin behind on the way to the Red Sea
Dr. Matthew Raphael Johnson
Vita pillret avsnitt 44 (ljudfil)
Hoppa till huvudinnehåll
