Nils Flyg, kämpen
Dagens datum 9 juni • Denna dag 1891 föddes Nils Svante Flyg. Nils Flyg – hatad av ”vänstern” som överlöpare till nationalsocialismen – var en svensk politiker som utvecklades från Moskvatrogen kommunist till nationell socialist.
Nils Flyg växte upp under enkla förhållanden. Han föddes i Maria församling på Söder i Stockholm. Hans far, Gustav Olofsson Flyg f. 1848 var en sockerbruksarbetare som kom från Friels socken i Västergötland. Nils Flygs farfar var soldaten Olof Johansson Flyg. Nils Flygs mor, Johanna (född Dahlberg), f. 1848 i Kopparberg, kom även hon från enkla förhållanden.
Efter sex års folkskola började Nils Flyg arbeta som typografilärling på Bonniers. Vid denna tid anslöt han sig till socialdemokratiska ungdomsförbundet. Redan efter ett år blev Flyg vald till ordförande i socialdemokratiska klubben i Nacka och 1915 valdes Flyg in i styrelsen för Nacka socialdemokratiska arbetarkommun. Nils Flyg var en av de första att genomgå ABF:s instruktörskurser i Brunnsvik och med åren skulle han bli ABF:s mest anlitade föredragshållare och skulle även ingå i dess styrelse.
Han har från denna tid beskrivits som en ”eldsjäl” som var allestädes närvarande där det hände något. Han höll tal, författade kampsånger, ledde studiecirklar och var redaktör för ungdomsorganisationens klubbtidning.
I den socialdemokratiska ungdomsklubben formades en nära vänskap mellan gruppen av ungdomar kring Flyg och en del av dem skulle följa honom ända fram till hans död. Redan vid denna tid började Flyg uppvisa ledaregenskaper och han ansågs tidigt som en ideologisk auktoritet inom arbetarrörelsen. Det var också i Socialdemokratiska ungdomsförbundet som Flyg träffade sin kommande fru, Elsa Ströberg.
1917 splittrades Socialdemokraterna och en mer vänsterrevolutionär falang med det Socialdemokratiska ungdomsförbundet i spetsen, bröt sig ur och bildade ett nytt parti under det snarlika namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. Flyg var med och grundande det nya partiet där han själv, tillsammans med Karl Kilbom hade en ledande roll. Detta parti är detsamma som våra dagars Vänsterpartiet.
Partiet, som var anslutet till den av Sovjetunionen kontrollerade Komintern, bytte 1921 namn till Sveriges kommunistiska parti (ett namn det skulle bära ända fram till 1967 då det bytte namn till Vänsterpartiet kommunisterna och sedermera 1990 bytte namn till Vänsterpartiet). 1924 blev Nils Flyg vald till partiets ordförande.
1929 splittrades Sveriges kommunistiska parti efter att Nils Flyg, Karl Kilbom med flera uteslöts av Komintern anklagade för att inte följa order från Moskva. Våldsamheter, däribland skottlossning, förekom när de två falangerna (Flygs falang var den största) kämpade om kontrollen över partiets tillgångar.
Nils Flyg, Karl Kilbom med flera bildade därpå ett eget parti med samma namn. Det sovjettrogna SKP är samma parti som våra dagars Vänsterpartiet och det SKP som bröt med Komintern som leddes av Flyg, utvecklades senare till Socialistiska partiet, ett parti som ända fram till valet 1940 var större än föregångaren till dagens Vänsterpartiet.
På 1930-talet ställdes mycket på sin spets. Hitler och nationalsocialismens maktövertagande i Tyskland och spanska inbördeskriget var två av de viktigare händelser som starkt påverkade utvecklingen inom det socialistiska lägret i Sverige och i Europa. Socialistiska partiet hade under Flygs ledning bland annat verkat för att Sverige skulle träda ut ur Nationernas förbund och konsekvent vägrat ansluta sig till Moskvas uppmaning om att alla kommunister och socialister skulle enas i en ”folkfront” mot ”fascismen”. Tveksamhet och oenighet över hur man skulle ställa sig i alla dessa svårtydda frågor splittrade till sist Socialistiska partiet och partiets andre starke man, Karl Kilbom med flera, som inte delade Flygs politiska linje, uteslöts 1937.
Det är sannolikt att Nils Flyg själv redan i mitten av 1930-talet börjat omvärdera sin syn på nationalsocialismen. Med tiden blev han alltmer osäker på vad nationalsocialismen verkligen var för något och om de andra socialisternas och kommunisternas förklaringar av ”nazismen” verkligen var korrekta.
Splittringen 1937 hade allvarligt försvagat Socialistiska partiet, men det gav även möjligheten för Flyg att sakta men säkert ideologiskt förändra partiet åt ett annat håll. Många medlemmar i partiet som varit med från första början och var inbitna kommunister av den gamla skolan hade givetvis svårt att acceptera eller förstå de ideologiska förändringarna. Att Flyg därför gick mycket försiktigt fram är förståeligt och själv var han kanske inte helt medveten hur långt förändringarna skulle leda. Tidens snabba utveckling påverkade allas politiska tänkande.
En fråga som splittrade socialistlägret var Sovjetunionens anfall mot Finland. Flygs socialistparti stödde det finska folkets frihetskamp. När Finland tvingades skriva på ett förödmjukande fredsavtal med Sovjetunionen 1939 och detta möttes med förståelse av en undfallande samlingsregering i Sverige, var Nils Flyg (som var riksdagsman 1929-1940) den ende som i starka ordalag protesterade i Riksdagen:
Nu när det är Sverige som står på tur, har vi bakom oss en världs förakt och misstroende. De män som är ansvariga för denna förödmjukande situation borde ej hålla urskuldande tal – borde ej få förtroendevotum från riksdagen. De borde känna som sin enda plikt att snabbt försvinna för att gömmas bland de män i vår historia som man mest vill glömma.
I riksdagen möttes hans tal av buande politiker men han fick å andra sidan stort stöd från vanligt folk, särskilt från svenska nationella och nationalsocialister som saknade representation i riksdagen.
Flyg fick många uppskattande brev efter sitt riksdagstal. En person skrev:
Min erkänsla för eder insats i nuets historia. Ni kan vara förvissad om att edra ord i riksdagen den svarta fredagen kommer att gå till historien.
Och en annan:
Glädjande att det åtminstone finnes en karl i Sveriges Riksdag som vågar säga den osminkade sanningen.
Och en tredje:
Ensam – nästan – i ett följe av feglingar och förrädare vågade ni tala vad hedern och samvetet bjöd. Urklippet med ert tal skall en gång för vår unge son visa att det åtminstone fanns en man som sjöng ut i denna vanärans tid.
För Flyg hade Sovjetunionen förrått socialismen och blivit en imperialistisk stat och socialismens fiende. Han kunde heller inte stödja de engelska eller amerikanska kapitalistiska demokratierna i ett krig mot Tyskland. I slutänden valde han därför att ge sitt stöd åt det nationalsocialistiska Tyskland i vad han såg som stormakternas kamp.
På Socialistiska partiets kongress 1941 uttryckte han det sålunda:
Det sakförhållandet att kampen mot storfinansen föres under fanor som icke är våra, av soldater som är besjälade av en annan ideologi än den som är vår, det sakförhållandet att storfinansens aggressivaste motståndare med vapen i hand idag framförallt är tredje rikets, det nazistiska Tysklands trupper, förändrar icke en socialists inställning till storfinansen … den som vill kalla sig socialist, den som vill på allvar känna sig som medlem i vårt parti måste förstå att i den striden står inte ett socialistiskt parti neutralt, i den striden har vi att ta position mot storfinansen...
Flyg menade att Socialistiska partiet borde ta den plats i Sverige som annars något annat nationellt parti skulle ta. Socialistiska partiets nationella socialism skulle därmed kunna garantera att socialismens och arbetarklassens intressen tillvaratogs i Sverige i ett av tyskarna dominerat Europa.
I mars 1941 började Nils Flyg avtjäna ett två månaders fängelsestraff för en artikel han skrivit om en försvarsskandal som ansågs vara förtal. Under fängelsetiden utvecklade Flyg sina tankar om kriget och politiken. Han menade att det ”politiska bedömandet eller handlandet” inte får ”utgå ifrån vad vi känner utan vad vi förstår”. Han menade att kriget inte handlade om kamp mellan diktatur och demokrati. Kriget var istället en fortsättning på första världskriget och om herraväldet på den europeiska kontinenten. Tyskland var tvunget att samordna Europas produktion för att kunna vinna, vilket gick stick i stäv mot storfinansens intressen och innebar en utveckling mot socialism. Förr eller senare skulle Tyskland med kontroll över Europa hamna i krig mot den amerikanska storfinansen och då skulle enligt Flyg förhållandena för de mindre nationerna i Europa förbättras eftersom tyskarna skulle tvingas ta hänsyn till dem. En socialistisk omvälvning i Europa skulle sedan vara möjlig när kriget var över.
En seger för de brittiska imperialisterna skulle däremot endast kunna åstadkommas genom massivt stöd från USA och följden skulle vara ett Europa i ruiner. Tyskland skulle splittras, Centraleuropa hamna i ”ett värre och hopplösare tillstånd” och Västeuropa skulle i praktiken bli en ”amerikansk koloni” samtidigt som Ryssland trängde fram in i Centraleuropa.
Det fanns tecken på att Flyg började bli en populär politiker under åren 1941-42. Valresultaten 1940 hade varit usla, men det var förståeligt med tanke på partisplittringen 1937 och att folket slöt upp bakom samlingsregeringen under kriget. Under möten 1942 som hölls av Flyg kom många tusen åhörare. Vanligtvis många fler än vad som brukade komma på de nationella partiernas möten. Med tiden ökade Flygs anseende även bland nationella och en del medlemmar från de nationella partierna gick över till Socialistiska partiet. Flyg själv hade dock drabbats av vacklande hälsa.
1942 verkade Flyg helt ha avskrivit kommunismen som ideologi. Han hade utvecklats till nationell socialist. Flyg utformade en framgångsrik propagandakampanj mot kommunismen. Trots sin sjukdom åkte han landet runt och höll tal och åhörarna kom i tusental. Hans blev allt mer populär bland nationella och det var många som började se honom som den nationella rörelsens naturliga ledare. Men det var sent, Flyg hade drabbats av en dödlig sjukdom.
På trettondagsafton den 5 januari 1943 skulle Nils Flyg hålla sitt sista tal på ett fullsatt Berns. Ett tal han höll trots sin svåra sjukdom. Talet möttes av dånande applåder. Bara några dagar senare, den 9 januari, avled han.
Både under och efter kriget har Nils Flyg smutskastats, men kanske främst förtigits, av ”vänstern” som gärna ser att han aldrig existerat. Vänsterpartiet, vars ledare han var under tiden 1924-29 vill helst inte låtsas om honom. Å andra sidan passade aldrig Nils Flyg heller in bland efterkrigstidens nationella. Han var ”socialist” och det ansågs ju vara något hemskt av stockkonservativa punschpatrioter. Så förvånande lite har skrivits om honom, men oerhört mycket lär finnas att skriva. Denna artikel ger bara en väldigt begränsad bild av mannen och kämpen Nils Flyg. Låt oss därför hoppas att han omnämns mycket mer i framtiden!
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-06-09.