Dagens datum 16 oktober: Den första svenska Antarktisexpeditionen inleddes den 16 oktober 1901 när fartyget Antarctic lämnade Göteborgs hamn under ledning av Otto Nordenskjöld.

Nordenskjöld-löp

Det var en av de första vetenskapliga expeditionerna till Antarktis, som vid detta tillfälle var en nästan outforskad kontinent. Medlemmar i expeditionen bestod av Norrmannen Carl Anton Larsen som blev utsedd till kapten och hans besättning på femton man. Forskarna som var med bestod av vetenskapsmän från Uppsala universitetet.

Planen var att ett forskarteam under ledning av Otto Nordenskjöld skulle utforska området kring Antarktiska halvön och hitta en lämplig plats för att övervintra samtidigt som Larsen och övriga forskare skulle utforska Weddellhavet. Därefter skulle Antarctic hämta upp Nordenskjöld för att sedan återvända till Sverige våren 1903

Den 16 oktober 1901 lämnar man hamnen i Göteborg för att nå Buenos Aires den 15 december, där man skaffade sig förnödenheter och började resa igen den 21 december. Fartyget fortsatte och nådde Sydshetlandsöarna den 11 januari där man stannade och utforskade några av öarna innan resan fortsatte söderut. Den 15 januari upptäckte man Hope bay och fortsätter mot Pauletön. När expeditionen nådde Seymouröm slog man läger.

Nordenskjöld fortsatte sedan söderut längs den okända kusten, och återvände norrut den 1 februari. När Nordenskjöld och fem andra män nådde land strax söder om Seymouröm började man slå upp ett vinterläger. Det tog Nordenskiölds grupp drygt två veckor att bygga lägerstugan och ett litet skjul för magnetobservationer. På grund av det dåliga vädret kunde inte utforskningen bedrivas i den takt med hade önskat och detta ledde till att gruppen drabbats av rastlöshet och hemlängtan. När vädret förbättrades i mars, gjorde man nu flera förrådsdepåer inför kommande turer längs kusten under sommarperioden. Utforskningen avslutades den 31 oktober.

Den 5 november begav sig Larsen och delar besättningen mot Ushuaia för att skaffa förnödenheter. Man meddelade också argentinska och svenska myndigheter om planerade turer och lägerplatser. Man begav sig mot Antarctic Sound i närheten av Nordenskjölds läger, där han och hans grupp skulle hämtas.

På vägen fastade fartyget i ismassor och beslut togs om att landsätta Andersson, Duse och besättningsmannen Grunden vid Hope Bay den 29 december. Fartyget kom senare loss och man fortsatte mot Pauletön där fartyget åter fastande, när man denna gång kunde fortsätta sin färd hade skadorna gjort så att fartyget tog in vatten. Den 12 februari sjönk Antarctic ca 40km från Pauletön.

antarctic

Fartyget Antarctic fastfruset i ismassorna

Besättningen lyckades rädda en del av utrustningen och förnödenheterna. Till fots fortsatte man den besvärliga vägen mot ön, vilket man nådde efter sexton dagas vandring. När man kom fram började en lägerstuga att byggas. Den 14 januari när Nordenskjöld och hans grupp närmade sig, skrev han i sin dagbok:

11 månader från den dag vi kommo hit. Ja, icke trodde jag då att det skulle bli så länge, och måtte nu ej följa 11 månader till, och kanske ytterligare 11, och framför allt måtte vi blott alla en gång komma härifrån

Den 18 februari hade havet frusit till is och Nordenskjölds grupp insåg att man skulle få tillbringa ytterligare en vinter på ön. Under samma tid fortsatte de landsatta männen Andersson, Duse och Grunden mot Snow Hill-ön men hade svårt att hitta och gav upp försöket efter några veckor och började den 11 februari att bygga en lägerstuga vid Hope Bay med den lilla utrustningen de hade. Männen livnärde sig på pingviner, fågelägg och säl. Den 7 juni avled besättningsmannen Ole Christian Wennersgaard på Pauletön.

Pauletön

Pauletön

Sundet till Vega-ön var fortfarande fruset och männen begav sig den 29 september åter mot Snow Hill-ön. Den 12 oktober stödde gruppen ihop med Nordenskjölds som också var på väg mot Vega-ön. Gruppen från Hope Bay var så ovårdade att Nordenskjöld först inte kände igen dem. Kapten Larsen skickade den 31 oktober ut en grupp till Hope Bay för att hämta männen där. När gruppen kom fram den 4 november var lägret övergivet, det enda man hittade var ett meddelande från männen om att de hade gått mot Snow Hill-ön.

Argentinska myndighet beslutade att söka efter expeditionens medlemmar då man inte hört av dem på länge. Den 7 november hittar man man Nordenskjölds grupp och den 9 november hittar man även Larsens. Dagen efter man hittat Larsens grupp gick resan åter till Buenos Aires. Dit kom man den 2 december.

Hemresan till Stockholm avgick den 10 december och en månaden senare, 10 Januari 1904, var man framme. Även om expeditionen hade förlorat besättningsmannen Wennersgaard och fartyget, hade man lyckats utföra en lång rad undersökningar och upptäckt ett stort antal nya platser. Denna första svenska Antarktisexpedition kan betraktas som en av de största framgångarna inom svensk polarforskning. De geologiska studierna lade grunden för kontinentaldriftsteorin.

I januari 2002 utgavs frimärken som avbildade expeditionen.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-10-16.

  • Publicerad:
    2017-10-16 00:21