ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 19 juni 1943. Skribenten är okänd.

Antikvariskt

Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.

Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.

Nordisk Ungdoms ting, som försiggick under de vackra pingstdagarna, blev synnerligen lärorikt och kan betecknas som en stor framgång för vår ungdomsrörelse. Trots mycket stora motigheter lyckades ungstaben med bistånd av frivärnsmedlemmar att genomföra det hela.

Deltagarantalet var emellertid, som man kunnat vänta, icke så stort. Krigs- och dyrtider äro ej särdeles lämpade för stora sammankomster, varför man får vara belåten med att ett 50-tal ungdomar från skilda delar av landet likväl infunnit sig, varav över hälften givetvis från huvudstaden och dess omgivning.

IDROTT OCH TERRÄNGMARSCH

För dem som anlänt redan på fredagen den 11 hade idrottstävlingar anordnats på Östermalms idrottsplats. Tävlingarna omfattade löpning, spjutkastning, kulstötning samt längd- och höjdhopp. Det blev inga världsrekord men ändå goda resultat, och flera priser erövrades.

På lördagen sammanstrålade man för terrängmarsch. Det bar iväg med bussar till Gudö och Vendelsö, och från vardera av dessa orter startade en grupp pojkar och flickor en kompassmarsch genom skogarna. Den ena gruppen leddes av partiledare Sven Olov Lindholm och den andra — som besökte Tyresta fornby — av ungstabchefen Pelle Lundbergh. Grupperna möttes i den djupa vildmarken vid Stensjön. På berget norr om sjön hölls ett kort anförande och en deklamation av partiledaren. Därefter fortsatte man genom skogen till Långsjön, där badning ägde rum. Klockan 16 fortsatte marschen tillbaka till Gudö. Det var verkligen en skogslöpardag av första rang, som deltagarna sent skall glömma. På kvällen hölls kamratafton på Manhem med tal, sång och folkdans.

UTFÄRD TILL SANDHAMN

På pingstdagen kl. 8 samlades ett 60-tal tingsdeltagare och partikamrater vid Pontonbryggan i Stadsgården, där Aga 1 förde dem ut i skärgården. Det blev en härlig färd, naturskönheten trotsar all beskrivning. Det tog 3½ timmar innan Sandhamn uppnåddes. Tiden ombord fördrevs med sånger och folkdansövningar, och många nya kamratskapsband knöts. Efter en timmes matsäcksrast ställde man upp på stranden, och marschen gick till ett utomordentligt badställe. Vädret var nu icke det allra bästa, men det hindrade ej att flesta tog sig ett dopp. Tiden på stranden fördrevs ävenledes med sång och samtal, och många passade på att bese Sandhamn.

Men ”säg mig en glädje som varar beständigt!” När skaran ställde upp på två led för att åhöra ett anförande av partiledaren, nalkades lagens väktare i form av tvenne tullpoliser, som ville veta, vad som här egentligen föregick. Detta var ju militära övningar, ansågo de, eftersom vi stodo i ”skyttelinje”. Sakkunskap av rang! Vidare beslagtogo de kameran för en sveaborgsman, förmodligen trodde de att vi voro en mycket farlig samling förtrupper för främmande makt. Poliserna fingo många kuggfrågor av deltagarna, bl.a. var det står föreskrivet, att en samling personer icke får stå i skogen i en viss regelbunden ordning. De klarade icke svaret på några av dessa frågor, men förbjödo likväl rättning och takt under den förestående förflyttningen till stranden.

Före denna samlade dock partiledaren deltagarna ( i full demokratisk ordning, s.k. svärm) och höll ett kort tal, som gick ut på att det är vi som alltid kämpat och offrat oss för nationella ideal, och ävenså sett så många kamrater offra livet för Nordens frihet, som ha större rätt än någon annan till den svenska jorden och stranden. Vi skall sätta in all vår kraft på att befria detta härliga land från de internationella krafterna och deras legoknektar.

På båten befann sig landsfiskalen med tre polismän, som började skriva upp namnen på alla ”som hade uniform”. Enligt hans uppfattning var en vanlig ljusblå skjorta en ”uniform”. Kaptenen på fartyget gjorde emellertid slut på spektaklet, då han förklarade sig icke ha tid att ligga kvar längre, ty båten måste avgå. Sherlock Holmes fick avbryta sitt riksviktiga företag, och båten avgick. Nordisk Ungdom sjöng ”Du gamla, du fria” och några demokrater på stranden gjorde det engelska V-tecknet och hasplade ett antal gånger ur sig invektivet ”nazistjävlar”. Sandhamn var räddat åt demokratin!

Denna upplevelse bättrade ytterligare på humöret under hemfärden. Då förekom bl.a. en kamratafton i akterhytten med sång, deklamation och diskussion. Såsom gäst på utfärden medföljde författaren och skalden Fredrik Nycander.

Under hemfärden samlades NU på akterdäcket till en enkel hyllning för skalden. Lindholm höll ett kort tal, varefter Björn Järnsida deklamerade Nycanders dikt ”Hemkär” och ungdomarna sjöngo en sång. Författaren tackade för hyllningen och sade sig fullt och fast tro på att Nordisk Ungdom skall kunna förverkliga sitt mål — Sveriges förnyelse.

Vid återkomsten till Stockholm var hamnen avspärrad av polis och en stor skara nyfikna demokrater. Sherlock i Sandhamn hade nämligen telefonerat till Stockholmspolisen om att en stor fara nalkades från sjön. Vid landstigningen fortsatte alltså den i Sandhamn avbrutna namninsamlingen till åskådarnas stora förnöjelse. Om Stockholmspolisen var lika nöjd över att behöva skriva upp namn och adress på den mängd ungdomar, som uppenbarligen icke alls gjort sig skyldiga till några lagöverträdelser, förmäler icke historien. Den klädsel som ansågs lagstridig i Sandhamn har nämligen i flera år varit tillåten i huvudstaden. Det märkligaste av allt samman är dock att tidningspressen icke gjort någon sensation av dessa uppträdanden i Sandhamn. Är man generad?

INSPEKTION OCH MÖTE

Annandag pingst blev också en händelserik dag. Det började med samling på Djurgården kl. 6.15 samt förflyttning till skogen vid Djurgårdsbrunn, där inspektion ägde rum på enskilt område. På grund av trafiksvårigheter kunde ej alla hinna till ort och ställe, men ett 40-tal NU-pojkar och flickor avlämnades dock av ungstabschefen till högste NU-ledaren kl. 7.30.

Lindholm, som åtföljdes av sin ombudsman Delter samt standardförare ur Sveaborg, invigde först en ny fana för Anstorm Lützen i Stockholm, varefter han gick efter leden och de närvarande sade sina namn. Därefter höll han ett tal till NU. Han framhöll troheten, tapperheten, sanningskärleken och rättrådigheten som de främsta egenskaperna i den fortsatta striden och betonade särskilt hur viktigt det är att ungdomen gör sin plikt utan att diskutera. NU-verksamheten är en förberedelse för kampen i SSS och ungdomsrörelsens mål sammanfalla helt och hållet med SSS stora kamp för Sveriges pånyttfödelse.

Ungdomsrörelsen skall sträva att bli ett föredöme för vår folk och representera folksjälens bästa och vackraste egenskaper. Än finns det tro, heder och rättskänsla i svensk ungdom, och det skall bli NU:s uppgift att på denna grund rycka allt större skaror med på marschen för moralisk och social folkförnyelse. Härefter vidtog förbimarsch, varefter inspektionen var avslutad.

Nu var det tillfälle för tingsdeltagare att besöka Skansen, Historiska muséet eller att se staden. Kl. 10 samlades de vid tinget närvarande NU-ledarna till förhandlingar på Manhem. Där dryftades förslaget att utgiva ”Stormfacklan” som regelbunden tidning för NU och Ungt Folk varje kvartal som ideologisk tidskrift för rörelsen. Vidare dryftades organisationsfrågor.

MÖTE PÅ MEDBORGARHUSET

Kl. 14 avhölls tingets enda egentliga möte på Medborgarhuset. Förutom tingsdeltagarna samlades där en mängd partikamrater och särskilt inbjudna. Med hänsyn till tidpunkten mitt på dagen en varm pingstdag, då Stockholm är närmast folktomt, kan 150 deltagare icke anses dåligt. Avsikten med mötet var att försöka ge en överblick över NU-verksamheten.

Det förekom tal av Ungt Folks redaktör Karl West, som berörde ungdomsproblemet i Sverige. Han framhöll bl.a. att den gamla generationen klankade på ungdomen mest för att överskyla sitt eget misslyckande. Men NU har till skillnad från andra ungdomsrörelser något nytt att komma med och en fast vilja att bygga det nya Sverige. Partiledare Lindholm talade om landsbygdens och storstadens människor, om den stora folkström som går in till städerna för att så småningom förkvävas. Ungdomens flykt från landsbygden är vårt folks väg till kyrkogården. Han påvisade också hur det svenska jordbruket och dess folk motarbetas av demokratin och kapitalismen och framhöll att det nuvarande systemet aldrig någonsin kommer att kunna att lösa dessa frågor, på vilka vårt folks liv hänger. Detta måste bli den svenska ungdomens uppgift. Dess naturliga politik kan sammanfattas i orden Folkets självbevarelse i sunda, livsdugliga släktled. Det främsta villkoret är att det blir ett enigt folk, som ej blott består av en massa ekonomiska konkurrenter och trångsynta partimänniskor, utan av ett folk som arbetar i gemensam riktning för helhetens bästa. Den personliga friheten behöver icke förkvävas därför att man först och främst måste tjäna sitt folk, sitt fädernesland och dess framtid. Talet slutade med valda citat ur Viktor Rydbergs dikter.

Vidare förekom deklamation av sveaborgsmännen Westrup och Björn Järnsida, prisutdelning från idrottstävlingarna, boxningsuppvisning, sång av en NU-kamratgrupp samt förevisning av bilder från NU-verksamheten.

Det största intresset tilldrog sig dock folkdanslaget, som uppförde ett flertal vackra folkdanser till violinmusik. Flickorna voro klädda i folkdräkter och pojkarna i blåskjorta. Såväl talare som deklamatörer och folkdansare och övriga medverkande avtackades med stormande applåder av publiken. Nog hade man fått en klar bild av vad NU har för sig och kämpar för!

Mötet avslutades av ovan nämnde ungstabschef Pelle Lundbergh, som uppmanade till anslutning till och stödjande av ungdomsrörelsen. Härefter utbragte partiledaren ett kraftigt besvarat ”en för alla — alla för en” och ett kamp-hell för Nordisk Ungdom.

Det vällyckade tinget var därmed avslutat. Men vi ha likväl ännu några gäss oplockade med vissa personer. Dels den demokratiske slusk som under mötet krossade en av de stora glasrutorna på Medborgarhusets dörrar för att ge sken av att NU gjort det. Han uppspårades emellertid senare på kvällen genom ett skickligt skuggningsarbete av två NU-pojkar och kommer småningom inför räfst och rättarting. Dels ha vi de demokratiska vakterna på Skansen, som senare på kvällen hetsade upp sina meningsfränder mot de svenska frihetskämpar, som hälsat fanorna på odemokratiskt maner. Och dels ha vi Sherlock Holmes i Sandhamn. En NU-sammankomst lämnar alltid spår efter sig, men huvudsaken är att vi ha gott samvete.

Tingsdeltagarna fingo många levande exempel på hur långt det har gått med den berömda åsiktsfriheten i Sverige. Men mest vackra kampminnen!