Vi ankommer med färjan till Sassnitz/Mukran vid 3-tiden den 10 augusti 2012. Efter att vi lämnat båten väljer vi vägen mot Bergen rakt fram i korsningen. Ifall man valt vänster så hade vi efter några kilometer kunnat se Prora på Schmale Heide, det turistparadis med härlig havsutsikt som Kraft Durch Freude (KDF) byggde för för 20.000 tyska arbetare på 30-talet. Tanken slår mig trots denna sena timme: vem av dagens tyska och för den delen dagens svenska politiker hade gjort detsamma för sitt folk?

Färden går vidare genom det som en gång var vårt svenska Vorpommern, erövrat under 30-åriga kriget av vår hjältekonung Gustav II Adolf på 1600-talet. När vi färdats i ca 1.5 timme nalkas utkanterna av hansestaden Greifswald. Jag skymtar avtagsvägen mot Neuenkirchen där den svenske professorn, fritänkaren som gick i exil i Pommern; Thomas Torild, ligger begraven. Han som skrev de kända orden ”att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större”.

Greifswald

Vi kör närmare Greifswald och döm om min förvåning när vi möts av en polispiket vid närmaste bensinmack kl 4 på morgonen! Jag och mitt kvinnliga sällskap svänger in och köper bröd till frukost. När vi sedan fortsätter mot centrum och så småningom mot hamnen, möts vi av en skog av  propaganda mot vår slutdestination Pressfesten i Viereck vid Pasewalk. ”Kein Nazis in dieser Ort” allt betalt av systemet.

Efter tre timmar sömn i hamnen och en kort frukost börjar vi en vandring genom Grefswalds svenska historia. Tex besöker vi domen Nicolaikirche där Gustav II Adolfs profil är inhuggen i kyrkoväggens yttre. Där står på tyska ”Er rettete Glaubensfreiheit” – Han räddade trosfriheten. I södra kapellet får vi veta att den svenska tribunalen verkat som högsta domstol i Pommern.

Jag bjuder på kaffe i stadsbageriet vid rådhuset innan vi beser universitetsplatsen. Universitetet är uppkallat efter patrioten och frihetskämpen Ernst Moritz Arndt som föddes på godset Gross Schoritz på Rugen. Denne svensk-tysk (Pommern var svenskt då) levde i exil i Sverige en tid och kom att skriva något av det mest nationalistiska Tyskland har att erbjuda tex ”Was ist des Deutschen Vaterland?” På monumentet framför Universitetet står guvernören över svenska Pommern, von Löwen och konung Fredrik I, avbildade.

Vi lämnar staden österut och passerar Wolgast och vägen mot Penemunde där Gustav steg i land en midsommardag 1630 för att aldrig mer se svensk jord. Han tände här hoppet i miljoner tyskars bröst och gick som bekant in i evigheten den där dimhöljda och blodiga 6-novemberdagen 1632. En minnessten restes till hans ära 1936 av tyskar i Penemunde inte långt från V1, V2-museet.

Därefter bär färden mot vårt egentliga mål Pasewalk och Viereck. Man möts där på vägen av samma hets från de självutnämnda åsiktspoliserna och man har tapetserat gator och torg med av Bundestag betalda lögnaktig smörja. Vi når målet och vår pension 16.30 i den sömniga landsortbyn Viereck och blir väl mottagna, trots myndighets-och presshets mot oss. Personalen vet varför vi är här och agerar till vår fördel! ”Pommern bleibt Deutsch!” – Pommern förblir tyskt!

Klockan 18:00 rör vi oss mot Pasewalk och senare Ueckermunde, hamnstaden. Vi ringlar genom led av polispiketer, motståndare, slödder och anarkister dagen innan det stora slaget om själarna. I Pasewalk kommer vi att tänka på en frivillig enkel soldat som först blev blind och senare återfick synen här som konvalescent under första världskrigets skyttegravshelvete. Hans namn var Adolf Hitler och det lär vara här han bestämde sig för att fanatiskt arbeta för nationalsocialismen.

Vi vaknar 7:30 nästa morgon av en härlig pommersk sommarbris och en tupp som gal. Vid frukosten sitter redan fyra nationella tyska ungdomar som vi artigt hälsar på. Klockan 14:00 ger vi oss av till fots över klapperstensgatorna de 300m till Pressfesten. Efter visitation kommer vi in till en väl organiserad fest med tal, ballader, gemyt och tyrolermusik. Jag ser några bekanta ansikten från Sverige skymta och under ett stort tält Holger Apfel, Npd:s ordförande hålla tal.

NPD:s ordförande Holger Apfel

Vi slår oss ner vid ett bord, tar oss ett glas öl därtill korv och hälsar på våra germanska bröder. Talet hålls på sachisk dialekt och känns äkta och trovärdigt. Han berör ”der kleine Mensch”, den lilla människan, som luras och bedras i det nya EU där kosmopoliterna och det ansiktslösa kapitalet gör sig breda. EU som gör allt för att bestjäla oss på vår identitet och våra nationalkänslor. Jag får en känsla att här talar Tyskland inifrån en man sprungen ur det tyska folkdjupet.

Nästa uppträdande är av en musiker vi ska få höra mycket från under hela eftermiddagen/kvällen nämligen Frank Rennicke. Denna enastående musiker som förföljts av systemet på alla möjliga och omöjliga sätt. Trots allt står han där som en klippa och hans texter och musik går rakt in i hjärtat på åhörarna. Han växlar på ett vackert sätt mellan egen musik och äldre tyska ballader/völkische lieder. Teman som berörs är bland annat första världskriget då blomman av Tysklands ungdom slaktades när politikerna pratade och pratade.

Frank Rennicke

Den man som någon timme senare äntrar scenen är något av min favorit, Udo Pastörs, ledare för NPD:s fraktion i Mecklenburg-Vorpommern. Denne överlevnadskonstnär, som i dagarna dömts för hets mot folkgrupp i Tyskland har lyckats att föra NPD- Mecklenburg-Vorpommern in i delstatsparlamentet inte mindre än två gånger! Jag tror inte jag tar i för mycket när jag vågar påstå att han är en utsökt talare med blixtrande utfall blandad med blixtsnabb humor. Det känns att han är ytterligt germansk i sin själ.

Udo Pastörs

Ett tillfälle jag minns speciellt är när han vände sig direkt mot de närvarande systemjournalisterna och frågade var deras objektivitet fanns eller vilken pressetik de stod för i sin rapportering. Att vara journalist handlar ju om att skildra verkligheten utan subjektiva värderingar. NDR:s och ADR:s personal blev nu märkbart nervösa av att plötsligt ha all uppmärksamhet på sig själva! När han sedan angrep Verfassungsschutz som används för att bedriva statlig terror mot främst nationella visste jublet inga gränser: ”Udo!Udo!Udo!” skallade från Tysklands kämpande ungdomar, pensionärer och arbetare och blodsandan känns i luften.

Brandtalet är ett veritabelt frontalangrepp på kosmopoliterna och deras lakejer i Tyskland. Det här är äkta och underbart att få uppleva på plats. Pommern bleibt Deutsch! Och ingen vågar jag påstå här inne i tältet ägnar en tanke åt de virrhjärnor som hjärntvättade och betalda av systemet, därtill ditbussade från väst försökt förhindra denna kraftsamling för Germanien. Kvällen kommer för oss svenskar att avslutas med Tyrolermusik.

En god portion förbrödring mellan oss och tyskarna, några snapsar, dans och samspråk med folktyskar.Det är med mycket nya intryck och en härlig kampanda vi tar adjö av våra kamrater. Trots all hets, förtryck,ständiga razzior och brandattentat så vägrar Tyskland att dö. Jag vet att det låter som en kliché men detta måste upplevas, det går inte att översätta känslor.Till sist släntrar vi vid midnatt den lilla vägen från festen vid Viereck. Traskar på gamla kullerstensgator och når vår pension vid kyrkan.

Auf wiedersehn Deutschland. Heil Dir!
Mit Nationalen Gruss von Schweden/Sverige

Av: Mikael Andersson

  • Publicerad:
    2012-08-31 23:38