VETENSKAP • De nya rön med bäring på relationen mellan styrketräning och hjärnkapacitet, som nu har presenterats inför Radiological Society of North Americas sammankomst nästa vecka, bedöms av världsledande forskare tillföra ett forskningsfält av växande betydelse helt nya perspektiv.

Enligt NBC News visar resultaten av ett aktuellt nydanande forskningsprojekt att personer med mer muskelmassa och mindre ”visceralt” fett än genomsnittet tenderar att ha en biologiskt yngre hjärna än andra. Forskarna beskriver det som att kroppens “inre ålder” inte alltid matchar den i utövarens pass.

Visceralt fett sticker enligt tidigare forskning ut bland fetter genom sin koppling till inflammation, diabetes och störd ämnesomsättning, vilka samtliga tillstånd har en menlig inverkan på hjärnans funktion.

Samtidigt saknar vanligt subkutant (underhuds)fett all koppling till hjärnans ålder/funktion.

Bakgrund

En lista över sedan länge vetenskapligt belagda hälsofördelar med regelbunden, mångsidig och väl avvägd styrketräning blir ganska lång: Till exempel kan en sådan förebygga överbelastning/skada/sjukdom genom att orsaka

  • en allmänt stärkt fysisk förmåga.
  • förbättrad kroppshållning. 
  • åtstramad bindväv.
  • stabiliserade ledband och leder.
  • sänkt blodtryck.
  • förbättrade kolesterolvärden.
  • ökad fettförbränning. 
  • minskad muskelmasseförlust (för äldre utövare).
  • förbättrad koordination och balans. 
  • frigörande av endorfiner - med förbättrad koncentrationsförmåga, stärkt upplevelse av lycka och fördjupad sömn som möjliga konsekvenser.
  • ett stärkande av utövarens glukosupptagningsförmåga. 

Forskningsprojekt med djärv målsättning

Den ovan nämnda aktuella studiens huvudmål har varit att fastställa varje deltagares ”biologiska hjärnålder” – ett begrepp som nu anses kasta ett nytt ljus över samspelet mellan människans hjärna och muskelmassa och som slutletts genom forskning som involverat över tusen försökspersoner och baserats på kvalificerade så kallade MRI-analyser.

Undersökningen visar att personer med mer muskelmassa – och mindre mängd ”visceralt” fett – oftare än andra har en hjärna, som sett till sin funktion är biologiskt yngre än sin ”kalenderålder”. De inblandade forskarna menar att kroppens ”inre ålder” inte nödvändigtvis alls överensstämmer med den angiven i innehavarens pass.

Visceralt fett är en fettyp i kroppen lokaliserad inte i, utan runt inre organ såsom lever, bukspottkörtel, tarmar och hjärta. Detta fett utmärker sig i övrigt genom att vara inflammatoriskt till sin natur och kan orsaka diabetes samt en rubbad ämnesomsättning – faktorer med en tendens att ”föråldra” hjärnan och därigenom försämra dess kapacitet. Subkutant fett eller underhudsfett påverkar däremot inte hjärnans åldrande på ett motsvarande sätt.

Begreppet ”hjärnålder”

För att fastställa varje deltagares ”biologiska hjärnålder” använde forskarna en algoritm, som man utarbetat tidigare och sedan först testat genom med hjälp av den åldersbestämma tusentals MRI-bilder. I genomsnitt låg den biologiska åldern omkring ett år högre än den faktiska åldern, men skillnaderna mellan individer var betydande och alldeles uppenbart relaterade till personens kroppssammansättning.

Experter som konsulterats av NBC News finner detta samband vara helt logiskt: Låg muskelmassa – vanligt hos äldre och hos personer med kroniska sjukdomar – är sedan länge kopplat till minskad hjärnvolym och ”påskyndade” åldrandeprocesser.

En begränsad mängd visceralt fett är både normalt och nödvändigt. Det ska utgöra ungefär tio procent av kroppens totala fettmassa och fungerar då dels som en stötdämpare för det organ som det omger, och upprätthåller även ett mellanrum mellan organen. I alltför höga nivåer däremot bli samma fett direkt skadligt. Det är ”metabolt aktivt och frisätter inflammatoriska ämnen och hormoner, som kan störa kroppens normala funktioner och på sikt belasta hjärnans hälsa.

Typer av fetter och deras respektive funktioner var dock i stort ett väl utforskat område innan denna studie, vars vikt och betydelse kommer av nya insikter om samspelet i människokroppen mellan muskel- och hjärnaktivitet.