INRIKES • Nya studier visar att skolelever i Sverige fick positiva hälsoeffekter av att utforska sin ”etnisk-rasliga identitet”, bland annat fick de minskade depressiva symtom och ökad studiemotivation. Ungdomarna tyckte att det är viktigt att prata om etnicitet, men upplevde att ämnet är känsligt och undviks av lärare.

I två avhandlingar från Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet har doktorander undersökt ungdomars attityder och erfarenheter kring etnicitet och ”etnisk-raslig identitet” samt effekterna av dessa.

Begreppet ”etnisk-raslig identitet” avser i studierna att överlappa etniska och rasliga aspekter av hur ungdomar tänker om att de tillhör en specifik etnisk och raslig grupp. Forskarna ansåg att det inte passande för svenska förhållanden att använda begreppet ”rasidentitet” i frågorna till studiedeltagarna, då de menar att det finns risk att det uppfattas fel.

David Sandberg har i sin avhandling Ethnicity and Ethnic-Racial Identity during Adolescence: Intervention and Contexts undersökt högstadieungdomars erfarenheter av hur etnicitet och etnisk-raslig identitet berörs i olika sociala kontexter. Amina Abdullahi har undersökt gymnasieungdomars utforskande av sin etnicitet och etnisk-rasliga identitet och vilka effekter det hade på deras mående. Hennes avhandling heter Ethnicity and Ethnic-racialized Identity in Swedish Educational Contexts.

Doktoranderna har använt sig av det skolbaserade interventionsprogrammet The Identity Project, ett internationellt forskningsverktyg med syfte att erbjuda ungdomar möjlighet att utforska sin etnisk-rasliga identitet och få en bättre förståelse för vad den betyder för dem. Det långsiktiga målet är att ge positiva effekter på mående, skolengagemang och relationer. I studien deltog 509 skolelever med varierande etnisk och raslig bakgrund. 48 procent hade minst en förälder från ett annat land än Sverige.

Ökat välmående på flera plan

Forskarnas utvärdering av interventionen var att den gav positiv effekt på ungdomarnas utforskande av etnicitet och etnisk-raslig identitet och att de fick en ökad förståelse för betydelsen av dessa. Det resulterade i förbättrad självkänsla, mindre depressiva symptom, ökat studieengagemang, minskad identitetsförvirring och ökad livstillfredsställelse, visade Abdullahis avhandling. De positiva effekterna var oberoende av om man tillhörde en etnisk minoritet eller majoritet.

Abdullahi sammanfattar tidigare forskning i ämnet:

Det samlade forskningsläget tyder på att en mer utvecklad etnisk identitet (ofta definierat som att en individ har genomgått processer av utforskande och har uppnått en tydlig förståelse för vad etnicitet betyder för dennes identitet) har psykosociala fördelar som bättre psykisk hälsa, mer positiv självuppfattning, samt bättre akademisk prestation. Vidare är en mer utvecklad etnisk identitet även associerad med mindre psykosociala besvär.

I Sandbergs avhandling visades ingen ökning i positiva attityder gällande kulturell mångfald och personer med annan etnisk bakgrund än den egna. Detta kan enligt Sandberg bero på att ungdomarna redan uppgav en hög nivå av dessa attityder, i jämförelse med ungdomar i andra länder. Oavsett vilket så resulterade programmet inte heller i ökade negativa attityder mot personer av annan etnicitet.

Ett känsligt ämne som lärarna undviker

I ungdomarnas personliga berättelser framkom det att det i skolan finns en osäkerhet kring ämnet etnicitet och att det är ett känsligt ämne som ibland är obekvämt att prata om. Etnicitet diskuteras inte alltid på ett bra och nyanserat sätt, men skillnader finns mellan skolan, idrotten och sociala medier. Ungdomarna tyckte att lärarna borde sluta undvika ämnet och börja prata mer nyanserat om det.

När det gäller ungdomarnas upplevelse av ämnet på sociala medier är den tudelad. De menar att det finns ett mer öppet hat där, samtidigt som människor berättar om sina etniciteter och visar sina traditioner, vilket upplevs som lärorikt och stimulerande.