INRIKES • Tidöregeringen ger i en aktuell riksdagsmotion (M) sin bild av svensk beredskaps kanske viktigast aspekt. Nu kontrasteras den med väljarnas i opinionsinstitutets studie .

Riksdagsledamoten Ann-Sofie Lifvenhages (M) aktuella motion Ökad självförsörjning på livsmedel (2025/26:2359) har av den sittande regeringen saluförts som ännu ett bevis på sitt eget stora engagemang för beredskapsfrågor. I sin skrivelses motiveringsdel fastslår Lifvenhage att vi ”genom att se över möjligheten att öka självförsörjningsgraden” kan ”få våra företag inom exempelvis jordbruk och handel att våga satsa och den svenska marknaden att efterfråga svenska varor” och därigenom göra oss ”mindre sårbara”.

Men vilken är väljarnas bild av tillståndet för svensk livsmedelsförsörjning – denna den kanske mest avgörande aspekten av vår krisberedskap?

Civilförsvar, inhemsk produktion

En färsk undersökning från opinionsinstitutet Demoskop och beställd av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) indikerar en påtaglig oro hos svenska folket. Enligt studien tror en övervägande majoritet av svenskarna inte att den inhemska livsmedelsproduktionen skulle vara tillräcklig om landet drabbades av en utdragen kris eller konflikt.

Studien i siffror

• 1 428 personer från 16 år och uppåt intervjuades.
• 9 av 10 anser mat och vatten vara det viktigaste vid kris eller krig.
• Färre än 4 av 10 ser militärt försvar som en av de viktigaste beredskapsfrågorna.
• Över 7 av 10 saknar förtroende för att svensk matproduktion skulle räcka vid längre kris.

Bred enighet råder alltså om att en ökning av den inhemska matproduktion är den viktigaste åtgärden. Trots att nio av tio medborgare finner således tillgången till mat och vatten vara den starkaste och mest oumbärliga livlinan för ett folk drabbat av en allvarlig kris eller ett krig, kännetecknas dagens debatt enligt LRF av ett oproportionellt fokus på beredskapens rent militära aspekter. Inte ens än fyra av tio pekar ut det militära försvaret som en av de mest kritiska beredskapsfrågorna.

Civila grundbehov som livsmedelsförsörjning och bostadsuppvärmning tillsammans med andra aspekter av boendet får betydligt mindre uppmärksamhet i samhällsdiskussionen, konstaterar LRF. Detta skapar, menar man, en tydlig diskrepans mellan vad hushållen upplever som trygghetsskapande och vad som faktiskt diskuteras offentligt.

Undersökningen fastslår att svenskarna i stort sett är totalt eniga om lösningen på detta problem: Den viktigaste åtgärden för att säkra livsmedelsförsörjningen vid en allvarlig kris är att öka den inhemska matproduktionen – och detta gäller över hela landet och för samtliga åldersgrupper.

— Att svenskarna har så pass låg tilltro att maten kommer att räcka borde vara en väckarklocka till alla i politiken att vi nu behöver åtgärder som ökar svensk livsmedelsproduktion, kommenterar LRF:s förbundsordförande Palle Borgström.

Vardagstrygghet i fokus

I ett säkerhetspolitiskt internationellt klimat präglat av konflikter och eskalerande hot, framstår enligt Borgström frågan om självförsörjning alltmer akut. För vanliga hushåll handlar beredskap i grunden om att kunna upprätthålla vardagen även under påfrestande omständigheter.

Ett tak över huvudet, värme, rinnande vatten och mat på bordet – det är dessa fundamentala behov som avgör om människor kan uthärda en långvarig kris. Därför blir den svenska livsmedelsproduktionen en grundpelare i samhällets totala beredskap.

— En kris kan se ut på många olika sätt. Det kan handla om krig, extremväder, avstängda vägar eller störningar i transporter och handel. Det vi ser i undersökningen är att svenskarna vill vara beredda när krisen kommer – men då måste det också finnas förutsättningar för det. Vi behöver så i fredstider, för att ha något att skörda i kristider, fortsätter LRF-bossen.

Långsiktiga satsningar det som krävs

Livsmedelsberedskap diskuteras sällan i samma utsträckning som andra komponenter i totalförsvaret, trots att både jordbruk och skogsbruk är avgörande för tillgången till mat, energi, värme och byggmaterial.

För att förstärka Sveriges beredskapsförmåga krävs därför både ökade investeringar i den inhemska produktionen och långsiktiga politiska ramvillkor som gynnar lantbruket.

— När världen runt omkring oss är i gungning och hoten kommer från oväntat håll är tilltron till samhället a och o för att vi ska känna oss trygga, avslutar Borgström.