CORONAKRISEN. Staden Melbourne i Australien återinför hårda coronarestriktioner.

Videoskärmbild: SkyNews/Youtube.

De hårda coronarestriktioner som nu åter införs i Melbourne innebär att folk som grundregel inte får lämna hemmet.

Man får dock lov att gå ut för att köpa mat, medicin, arbeta, studera och motionera.

Däremot får man, liksom i Storbritannien, inte längre ta emot besök i hemmet. Detta blev en stor nyhet i Storbritannien eftersom man sedan 1 juni därmed inte heller får bjuda hem eller hälsa på älskare och sexpartners. Det är också konsekvensen av Melbournes införda regler.

Vill man träffa andra personer i offentliga ”samlingar”, begränsas detta till två personer. Restauranger kommer återigen tvingas att endast erbjuda mat för avhämtning.

Delstaten Victorias premiärminister Daniel Andrews meddelade att man ska börja med skolutbildning på distans, ett beslut han menade ”inte varit lätt att ta”, sade han i en televiserad presskonferens som lanserades med den slogan som den australiensiska coronabekämpningsenheten tagit fram: Staying apart keeps us together.

ID-kontroller
Platser utanför karantän-zonerna kommer börja genomföra ID-kontroller för att kontrollera om personen i fråga är en boende i området eller inte.

Denna omgång av samhällsnedstängningen kommer att gälla i sex veckor.

Många oberoende kritiker och medborgarjournalister har under innevarande år varnat för denna politiska utveckling som innebär att makten tar medborgarnas rättigheter i från dem, då och då, när de finner det påkallat. Vare sig det finns medicinska skäl för det eller inte och vilka de politiska skälen än är kan man aldrig riktigt vara säker på vilka rättigheter staten försvarar – vilka är en stats egentliga uppgift – och vilka de tar ifrån oss.

Den kanadensiske Youtubepersonligheten Polly St. George jämför i en uppmärksammad video de tortyrmetoder som används mot krigsfångar och som Amnesty skrev en omfattande rapport om år 1975.

St. George menar att flera av de tortyrmetoder som används i krig för att inhämta information från krigsfångar är obehagligt lika den politik som många staters regeringar utsätter sina medborgare för, och att de psykologiska och fysiologiska effekterna under vissa omständigheter är likartade. Främst gäller det äldre människor som fråntas möjligheten att träffa och vidröra sina släktingar, vilket enligt studier kan leda till apati och förtida död.

Medan några kritiker menar att teoretiker som Polly St. George går för långt i sina jämförelser med behandlingen av torterade krigsfångar, anser hon själv att i motsats till krigssituationer vill regeringarna i coronatider inte ha ut någonting från medborgarna som gör dem mer responsiva och därmed förhindra att de blir apatiska inför maktens realpolitik. Syftet – eller en sidoeffekt – blir då att befolkningen blir foglig och lättare för makten att styra, även i kommande politiska beslut som ska exekveras.


  • Publicerad:
    2020-07-08 14:20