Nationellt Motstånd har nu utkommit med ännu ett nummer. Trots smärre förändringar till detta nummer kommer läsarna att känna igen sig. Redaktören Magnus Söderman skriver om arbetet med tidningen.

Vintern år 2003 kom det första numret av Nationellt Motstånd ut och sedan dess har tidningen genomgått en del smärre, och några större, förändringar – men samtliga har varit nödvändiga och en del av den utveckling som sker. Vi på redaktionen har hela tiden velat förfina tidningen både vad gäller innehåll och utseende, tyvärr har detta tidvis gått ut över utgivningstakten.


Två tidningar
Det stora problemet med att framställa och ge ut en publikation som vår är att man inte riktigt vet hur man skall välja ut materialet till sammanställningen. George Lincoln Rockwell argumenterade för att en nationalsocialistisk organisation måste ha flera olika publikationer som riktar sig till olika segment inom folket. Detta är sant men omöjligt att genomföra för oss på grund av ekonomiska aspekter. Men oavsett detta kvarstår faktum, man måste ha olika medium som därmed skapar nya kontaktytor gent emot folket.

Magasinet
Under flera år publicerade vi magasinet Nationellt Motstånd vilket koncentrerade sig på ideologi. Detta var nödvändigt för att befästa Motståndsrörelsen på detta plan. Tyvärr betydde det att budskapet inte kunde tas emot av många andra vilka köpte tidningen på gatan. Kort sagt är tunga ideologiska spörsmål inte vad genomsnittsindividen vill ta till sig på väg hem från arbetet.

Tabloiden
Åren 2006 – 2007 beslöt organisationen att Nationellt Motstånd skulle förändras till en mer ”gatuanpassad” tidning. Framförallt innebar detta att formatet ändrades från magasin till tabloid. Även innehållet skilde sig åt i den mån att tabloiden fokuserade mer på realpolitik och analyser av ”dagspolitiska” händelser. Ideologin kom att hamna i bakgrunden. Vi ökade även upplagan till 10 000 exemplar per nummer och sänkte priset på tidningen.
Beslutet togs eftersom ledningen ansåg det vara dags att göra organisationen mer tillgänglig för gemene man och visst märktes det att spridningen ökade. Jag minns hur e-postbrev kom till redaktionen från platser runt om i landet där ingen representation fanns – tidningen hade då åkt med ett tåg eller en buss på samma sätt som gratistidningarna i våra storstäder gör. Organisationen upplevde även en ökad medlemstillströmning under denna period.

Hur göra?
Tyvärr blev konsekvensen av förändringen att den ideologiska biten (inklusive kultur etc.) hamnade på efterkälken och efter två år insåg vi behovet av att återinföra magasinet. Då återkom vi till ruta ett. Här kan tyckas att vi borde göra som många andra och distribuera flygblad i överflöd för att kompensera kontaktytan gent emot folket – men det ligger inte i vårt intresse. Motståndsrörelsen söker en viss sorts individer som aktivister och en första sållning sker genom individens vilja att ta del av lite mer utvecklad information än ett enkelt flygblad. Naturligtvis fyller även flygblad en funktion, men främst då genom att göra reklam för vår Internetsida eller dylikt, som en första trevande kontakt. Problemet är ju även den att flygblad, speciellt i storstäderna, per automatik tas emot och kastas, eller direkt avvisas, av de stressade medborgarna. Vidare är tidningsförsäljningar, där aktivister under en längre tid befinner sig på ett ställe, bättre eftersom man genom denna närvaro befäster vår rätt att fritt sprida information samt visar att vi kan göra det.

Att ha kakan och äta upp den
I och med detta nummer som nu kommit från tryckeriet, nummer 17 i ordningen, tror vi att vi delvis rått bot på vårt problem. Detta nummer benämner vi nämligen som en ”fältupplaga” vars syfte är att vara ett komplement till magasinet. I praktiken innebär detta att Nationellt Motstånd fältupplagan är en version av tidningen som till sitt innehåll fokuserar på sådant som vi inte vill skall ta upp plats i magasinet, samt att den ges ut i fler exemplar men likväl inte förändrar det behändiga formatet. Visst ”känns” det roligare att ge ut en tabloid (en riktig tidning), men i dagsläget är det inte att föredra.
Fältupplagan koncentrerar sina åtta sidor på realpolitik samt information om Svenska motståndsrörelsen och i viss mån ”populär” historia. Vi påvisar alltså vad som är fel genom ett axplock av nyheter och våra analyser av dem, samtidigt som vi visar alternativet Svenska motståndsrörelsen (anslutningsformer, verksamhet, mål och aktiviteter) och hur man som enskild individ kan hjälpa till. Sist men inte minst ökar vi även upplagan betydligt.
Genom Fältupplagan kommer vi att kunna öka utgivningstakten eftersom det helt enkelt är enklare att färdigställa denna mot det arbete magasinet kräver. Detta betyder dock inte att magasinet helt uteblir. Magasinet kommer att ges ut med jämna mellanrum och vi kommer nu att kunna höja kvaliteten på denna publikation ännu mer.
Kort sagt har Motståndsrörelsen numera två tidningar, fast ändå inte! Jag är övertygad om att detta kommer att hjälpa oss att dels nå ut till våra potentiella rekryter, informera fler personer om sådant den politisk korrekta median vill dölja, samtidigt som vi kan leverera djuplodande artiklar och reportage som förklarar och fördjupar den nationalsocialistiska världsåskådningen.

Sist men inte minst, denna förändring påverkar inte er prenumeranter. Prenumerationen gäller för magasinet, Fältupplagan får ni på köpet – och detta gäller tills vidare, i väntan på utvärdering.


  • Publicerad:
    2009-06-16 00:00